emsmamma skrev 2010-10-21 16:18:20 följande:
Vem är samhället?
Jo, du och jag och våra barn. Så att använda orden "så ser samhället ut" upplever jag som ett svar där latheten fått tala. Vi har alla ett ansvar och i mitt ansvar anser jag ingår att lära mina barn en könsneutral världsbild. Vad du ansert ingår i ditt ansvar är upp till dig, men skyll inte på "samhället".
Jag förstår verkligen inte vad du menar?
Jag är väl en person som försöker ändra samhället i så fall... min unge av hankön har i stort sett bara röda och rosa ytterkläder - han gillar det. Han har fler rosa och lila tröjor än någon annan färg. Det är hans färger... och hans favoritfigurer är Pippi, Lilla MY och Hello Kitty.
Men han går på ett dagis där 90% av barnen som har rosa kläder är flickor. Han bläddrar i leksakskataloger där rosaklädda flickor står brevid dockorna och leksaksspisarna och mörkklädda pojkar står brevid bilarna och monstergubbarna. Där flickor alltid klär ut sig till prinsessor och pojkar till spindelmannen. Han ser barnprogram där de som kallas tjejer är rosa och de som kallas killar är mörkklädda.
Själv vill han helst vara prinsessa. Det brukar han vara på dagisdiscot på fredagsmyset. Men han vet också att det är en "tjejgrej". Det har han märkt och barn lär sig genom att dra slutsatser. De börjar kalla alla med långt hår och bröst för mamma och alla med kort hår och skäggstubb pappa - de får bekräftat att det är rätt. Män och kvinnor. De kallar barnen med det långa håret och de rosa kläderna för flickor och de med det korta håret och de mörka kläderna för pojkar. Och i 90% av fallen har de rätt. Ju äldre de blir ju mer rätt får de och ju mer rätt
blir de.
Jag tror inte ens det här med tjej och killgrejer är något han hört av någon utan något han upptäckt. Att inte bekräfta den upptäckten genom ett
"Ja, så tycker de flesta - konstigt va?" är att inte ta hans värld på allvar!
Det är
viktigt att det finns barn och vuxna som ifrågasätter och säger
"nej, så tycker inte jag". Men hela samhället kan varken jag eller du göra något åt. Barn är för smarta för att låta sig luras - de förstår vad som gäller utan att vi lär dem - men de är också smarta nog att kunna välja sina egna vägar om man litar på dem (och den egna vägen kan ju vara precis vad som helst).