Satslära

En stad kan inte vara direkt objekt. Verben vara, bliva heta och kallas får inget objekt utan i stället det man i skolan kallar predikatsfyllnad, på GU fick jag lära mig att det egentligen heter subjektivt predikativ.

Mindless - vad säger du om "som" och "en stad" i bisatsen? Jag är rejält osäker på dem...

När det gäller "från Springfield" så vet jag inte, har inte hört talas om objektliknande adverbial tidigare så det är svårt att säga. Mindless?

Ok, predikativ säger vi! Kärt barn har många namn, hur kär nu en satsdel kan bli.... :-P

Ja, "som" är ju subjekt, men har du kolla på formellt och egentligt subjekt, som Mindless beskrev tidigare i tråden? Jag funderar på om "som" kan fungera som formellt subjekt och om då "en stad" är egentligt subjekt. Men jag vet inte om det går. Annars blir det predikativ.

Det där med att "allt före det finita verbet är subjekt" och mosvarande efter predikat är ju bullshit, vad händer då med något så konstigt som en fråga? Där kommer ju det finita verbet först... Nej, det där är lite stenålders och galet förenklat.
Jo, formellt och egentligt subjekt måste vara  i samma sats, men "som" och "en stad" är ju båda två i bisatsen, eller? Men jag vet inte om som kan vara formellt subjekt...

Jag antar att vi fått det förklarat så för oss eftersom det bara är en grundkurs. Frågor har vi inte ens sysslat med. Fast om det finita verbet kommer först så letar man väl efter subjektet på annat vis. Det må vara en generaliserad beskrivning men det är enkelt nog för mig. :D

Aha, ja men det låter ju logiskt med subjekten. Då skulle allltså en stad bli egentligt objekt och som formellt objekt. Men om man slänger in Springfield istället för som så blir ju satsen Springfield är en stad och då funkar det inte längre, så jag antar då att en stad är ett predikativ.

Shit, det är inte någon rak linje det här inte. =)

Ja, nu håller jag med dig helt. Har du någon lärare du kan maila frågor till? Eller kanske kan Mindless här svara på om vi har resonerat oss fram till något som kan vara rätt...

Men ÅH nu blev jag förvirrad igen. För nu fick jag plötsligt för mig att man inte tar med konjunktioner i satsanalysen, fast jag kanske blandar ihop det med subjunktioner. Haha. ÅH, man ska inte börja fundera!

Orkar inte maila någon lärare, men mindless får gärna tycka till på det vi resonerat kring.

Oj, det där vet jag ingenting om.... Mindless?

Vi har två problem. Dels har vi något olika sätt att närma oss samma saker, dels kan man göra varje analys mer eller mindre avancerad. Glöm inte heller att man ofta kan analysera satser på olika sätt, även om man utgår från en och samma grammatik. Många satser är helt enkelt öppna för olika tolkningar. Men vi får göra det bästa av det.

>"Men jag vet inte riktigt i vilket led man lägger in bisatsen, analyserar man den alls i huvudsatsen eller gör man såhär - alltså bara konstaterar att det är en bisats och sen analyserar den som en sån?"

Bisatser är en underordnad sats som fyller en funktion i huvudsatsen; den kan vara såväl subjekt som objekt, och även fungera som ett attribut i en fras som i sig utgör ett satsled. Det vill säga, när du tar ut de primära satsleden i huvudsatsen så behöver du inte bry dig om att bisatsen går att analysera ytterligare. Det är ett senare projekt.

Man får alltid ställa sig frågan vad analysen syftar till. I det här fallet handlar det givetvis om att tillfredsställa läraren, så det är denne som får avgöra hur långt man ska gå. Är det bara huvudsatsen som ska analyseras? Bisatserna? Ska fraserna delas upp?

Angående objektsliknande adverbial:

Detta är överkurs, men eftersom det kommit upp kan jag gå igenom det lite snabbt (det gås för övrigt igenom i Hultman s 238). Analys handlar i mångt och mycket om att ställa rätt frågor till texten.

Mannen dansar i rummet
Var dansar mannen? I staden! Rumsadverbial

Mannen kommer från Skåne
Var kommer mannen från? Skåne!

Notera skillnaden i frågan. I den andra meningen hamnar preposition i frågan. Det beror på att kopplingen mellan "från Skåne" och "kommer" är hårdare än mellan "i rummet" och "dansar". (Blanda inte ihop det med verbpartiklar/partikeladverbial: Mannen kör på pojken)

Nåväl, det blir lite lurigare ändå. För det som i Hultman kallas objektsliknande adverbial kallas i vissa andra grammatikor för antingen prepositionsobjekt eller indirekt objekt; beroende på funktion!

Hultman:
Mannen kommer från Skåne
från Skåne - objektsliknande adverbial

Mannen ger en blomma till kvinnan
till kvinnan - objektsliknande adverbial

Mannen ger kvinnan en blomma
kvinnan - indirekt objekt

Vissa andra grammatikor:
Mannen kommer från Skåne
från Skåne - prepositionsobjekt

Mannen ger en blomma till kvinnan
till kvinnan - indirekt objekt

Mannen ger kvinnan en blomma
kvinnan - indirekt objekt

MEN, detta är som sagt överkurs. Jag har svårt att tro att en lärare på en kortare grundkurs kräver att man kan detta.