Satslära

"som är en stad någonstans i USA"

som - subjekt

är en stad någonstans i USA - predikatsled (i alla fall enligt Hultman)

en stad - (subjekts)predikativ

någonstans i USA - rumsadverbial

Angående predikativ kan två saker sägas:

1. Det handlar inte bara om verben vara, heta, bliva och kallas. Alla led som beskriver subjektet eller objektet men inte är ett led av samma fras är predikativ. "Stjärnorna tindar klara". "Klara" är här en bestämning till "stjärnorna" (vilket inte hade varit fallet om det stått "Stjärnorna tindrar klart"; där beskriver "klart" hur stjärnorna tindrar och är således ett sättsadverbial).

2. Det finns även objektspredikativ. "Kalle utsågs till president". President - objektspredikativ.

Allt detta står i Hultman (235-237)

Först och främst är subjunktion en typ av konjunktion (kallas ibland för underordnade konjunktioner till skillnad från de andra som är samordnande).

Sedan har du rätt i att dessa inte ingår i satsleden. Jag tycker det finns i en poäng att markera dessa som just subjunktioner; det gör analysen tydligare.

Tack mindless, jag kanske borde läsa den här kursen själv, nu börjar jag ju fatta även hur Hultman tänker!

Jag tänkte en mening och skrev en annan. "Vi utsåg kalle till president". DÄR är president objektspredikativ.

Som jag skrev innan är skillnaderna inte så stora. Men är man van att göra på ett sätt kan alla förändringar upplevas som märkliga.

Det är egentligen inte så svårt, men rörigt att hålla ordning på när man ska ha koll på vad. Jag har också läst fonetik inom tre olika språk och även där finns småskillnader, man blir ju knäpp!

Just nu läser jag en grej som heter System Functional Grammar som är en grammatik där man fokuserar på det pragmatiska och då blir det ännu mer förvirrat. De har både mood och Mood, samma sak men med stor och liten bokstav, för att skilja åt när man menar vad. Lagom förvirrat. Men intressant!

Jaha, jag har fattat det som att konjunktioner och subjunktioner var två olika ordklasser. Hehe. Det är inte lätt det här.

 

Får man fråga hur lång tid det tog för er att känna att ni hade någolunda koll på det här. Jag ska bli svensklärare och litteraturvetenskapen är ju min stora passion, men kommer även att undervisa i grammatik. Just nu känns det mest som ett stort skämt att JAG ska undervisa i det här ämnet. Har knappt ens koll själv. Ska tillägga att det är på gymnasienivå.

Det är en smaksak om man ser subjunktioner som en egen ordklass. Återigen olika i olika grammatikor (samma sak med egennamn: antingen egen ordklass eller en underavdelning till sustantiv).

Det är lurigt med grammatik. När jag läste det började jag i god tid och la mycket energi på att förstå så mycket som möjligt. Jag vet att många i min kurs hade stora problem; vissa lärde sig nog heller aldrig riktigt.

Jag tror man ska ta det i lagom takt och inte försöka greppa för mycket på en gång. Skaffa ett övningshäfte (Wollin eller Bolander) och göra många övningar. Och verkligen försöka förstå varför man gjort fel (för det gör man ofta). När jag läste fick man välja en grammatikbok att utgå från, men jag läste tre (Hultman, Wolling och Bolander). Det var kanske väl ambitiöst, men genom att se skillnaderna förstod jag lättare principerna. Det tror jag hjälpte mig mycket.

Jag blir sugen på att läsa grammatik igen när jag tittar in här.

Nu har vi haft ännu ett seminarium och jag måste säga att saker och ting klarnar mer och mer. Nu tror jag kanske att jag har det. =) Nästa grej blir att göra satsscheman, men jag tror inte det blir så svårt om man bara lyckas göra en korrekt satsanalys.

 

Tentan känns lite läskig fortfarande dock, men för tillfället har jag inga större frågetecken. Helt otroligt: =)

 

Tråden har varit nyttig för mig. Har inte gjort mycket annat de senaste fem dagarna än att tänka i satsdelar (och drömma om det... hehe) men det börjar sjunka in. Och att ha fått diskutera här har varit terapeutiskt. Tack för det.

 

Jag återkommer säkert med frågor. Tentan närmar sig i raketfart.