Första barnet juni/juli 2011

Hjälp vad jag känner igen mig.
Min sambo är lite likadan...svårt att "se" vad som behöver göras och kan utan problem bara resa sig från bordet ibland och tro att disken flyger in ren och fin i skåpen av sig själv.

Så du är inte ensam om att känna dig som en riktigt hemsk flickvän....och får man konflikt tillbaka så bara lipar man. Hopplöst!!!

Som igår, han skulle städa eftersom jag inte orkade: hans betoning av städning är dammsuga. Blev galen när jag kom hem från hundträningen och insåg att han varken städat badrum, plockat in tvätten eller skurat golvet.....! 

FruLindström - så himla skönt att det finns andra som också känner så här. och som har män som verkar tro att tallrikarna från ikea är självdiskande

En Anna - jag bad om ursäkt och sa flera gånger att jag kände mig dum som gnäller när han faktiskt förändrar ett invant beteende. och att jag uppskattar att han försöket och gör vad han kan. Så det är lugnt nu, men att överraska och uppmuntra är ju aldrig fel :)

En Anna: Tack så mycket! Då är det väl något litet hormonspöke som får en att vakna tidigt då =P
Jag har nog tänkt att berätta för min mamma, trots att det är sjukt tidigt. Beror främst på att hon har varit mitt stora stöd under det här året med tunga besked, undersökningar och minusstickor =P Även om det går åt skogen så vill jag att hon ska få dela den lycka jag haft de senaste dagarna så länge det går =)

Vart "lägger jag till mig"?

Skruttnorpan - det finns en BF-lista några sidor bak i tråden. Kopiera och lägg till dig där :)

TS, du kanske kan lägga in den i trådstarten så vi enklare kan se den :)

Jag vet inte om jag ska bli orolig eller inte när jag läser om hur jobbigt ni verkar ha det  .
Man börjar ju undra om det är något fel, när man inte har samma symtom...
Jag var jättearg och irriterad veckan innan beräknad mens, men nu känner jag knappt nånting. Det går oförskämt bra...
Inget illamående och inte några direkta känningar i övrigt heller (förutom ömma bröstvårtor och lite svullen i magen) .
Vem vet.. det kanske kommer vilken dag som helst.. Nu sitter jag och jobbar natt å känner för första gången ett svagt illamående.
Vi hade inte heller tänkt berätta förän vi vet att allt står rätt till, men det kommer nog att bli svårt att hålla undan det.
Det bästa hade ju varit att kläcka det för familjen på jul, men mamma brukar se rakt igenom mig när det är något.
På jobbet jobbar jag i ett tätt sammansvetsat team å det är precis som att dem känner på sig nånting.
Har varit på mig vid två tillfällen ikväll och frågat om jag är gravid (jag har ju nekat såklart : ) .
Jag fattar inte! Syns det rakt igenom en eller? Lite lustigt faktiskt..

Men tjejkompis var jag tvungen att berätta för (eftersom vi hade planerat en resa) Hon vart SÅ himla glad att hon började gråta i telefonen. Var en lite oväntad reaktion iofs , men ändå så mysigt att  få den, och att få berätta för någon.

Välkommen och grattis till er nya också!!

Helle8202 - Du behöver mest troligt inte oroa dig alls. Utan vara glad över att du inte mår skitkasst. Fast jag vet att det tyvärr också är rätt svårt. Det ligger väl i naturen att oroa sig för allt och alla.

Vad lustigt att dina kollegor 'genomskådat' dig. :) Neka så länge du vill neka, berätta annars. Är ni ändå ett sånt tight team kanske det är skönt att få säga något oavsett hur det går? Förhoppningsvis bra men deras stöd är kanske värt något annars också? Men det där kan bara du själv bestämma om.

Jag åt två filéade greapfrukter till frukost i morse. Herreguuud vad gott!!!! Har hört att citrusfrukter ska bra mot illamående och än så länge mår jag toppen! :)

Vi har tänkt göra "tröjor" till våra familjer i julklapp. Köpa billiga enfärgade t-shirts och sen textilfärg.
Så skriver vi t.ex Morfar, Moster, Farfar osv på dem. Och alla måste öppna dem samtidigt =)

I natt vaknade jag vid 3 (hade varit uppe och kissat några gånger innan) och hade sjukt ont i magen. Inte i "tjejmagen" utan i den "vanliga". Som kramper. Mådde jättekonstigt och misstänkte att jag inte skulle få sova mer.
Men gick upp och hämtade en torr vanlig macka.
Åt halva i sängen och la resten på nattduksbordet och sen gick det faktiskt sova vidare.

Så nu mera ska jag ha något ätbart vid sängen varje natt så kanske jag slipper denna sömbrist.
Bara ett tips om det är någon mer som har samma problem! 

Nä, dags att bli klar för jobbet, känns lite halvnervöst. Förra veckan var ju höstlov, men nu har illamåendet smygit sig på lite ju.....jobbar med multihandikapp och man får vara beredd på dregel, kräk och sådant...men känns som jag börjar bli kvackemagad. Så hoppas dagen kommer gå bra....vill ju verkligen inte behöva berätta något än.

Tror jag går in i v8 (7+0) typ idag =)
 

charlieandi: OK, då fixar jag det!

Helle8202: Jag är också lite nojig över att jag inte känner mer än jag gör. Får någon attack med mensvärk/drag i magen då och då + att jag helt plötsligt inte har något emot att gå och lägga mig en stund då och då under dagen  Fast om det stämmer att citrusfrukter lindrar illamående så kanske jag dämpat det i förebyggande syfte- har haft tokdille på mandariner och pommelo de senaste veckorna!

Jag är också en person som är lättgenomskådad. Är jag glad och avsalppnad så märks det och är jag lessen och nere blir det väldigt tydligt. Att berätta för mamma är inget snack- jag behöver henne om det skiter sig och hon skulle nog se det i alla fall. Ska dock dra mig undan vänner ett tag för att dra ut på att ryktena om graviditet börjar spridas..har turen att ha ett jobb som ibland innefattar kvällar och helger, så jag kan alltid skylla på jobbet om det är fester, haha 

BF
10/6-11 NillaGreve - Solna
20/6-11 ernlia03 -Finland
24/6-11 En Anna
24/6-11 Charlieandi -Stockholm
26/6-11 Fru Lindström -Vetlanda
1/7-11   Ideligen - Skaraborg
1/7-11   FialOtta83 -Skåne
5/7-11   Matece - Stockholm
6/7-11 Fröken Virra - Örebro
7/7-11   Lusen1
7/7-11   Skojsuss
12/7-11 Helle8202 - Stockholm
12/7-11 Skruttnorpan - Stockholm
13/7-11 Linizen82 - Skåne