Första barnet juni/juli 2011

Tyvärr går det inte tabort eller ändra  BF-listan i trådstarten =S

Jag försöker tänka så att man kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det.
Så JAG VÄNTAR BARN, inte mf! 

Haha, helt rätt- man gör bara tiden lång av att oroa sig...vet inte vad jag har haft för dipp senaste dagarna, men ska vända nu. det här är ju faktiskt det bästa som nånsin hänt mig- så varför inte njuta av det?
Tack och Kramar

Jag måste bara skriva av mig... om något som inte alls rör graviditeten, utan mitt jobb. Däremot har jag helt klart blivit känsligare sedan jag blev gravid.

Jobbar inom barnomsorgen och har bland annat en manlig kollega på närmare 60 år. Han har arbetat på vårt nuvarande jobb sedan mitten på 80-talet. Jag är 23 år, nyutbildad och började arbeta där tidigt i höstas.

Enda sedan dag ett har jag upplevt honom som lite speciell. Hans pedagogiska syn är inte den samma som min. Alls. Vad som var aktuellt och fungerande på 80-talet är, enligt honom, fortfarande det enda rätta och det som fungerar. Jag som är ny tycker så klart annorlunda och att även utveckligen inom förskolan har gått framåt de senaste 25 åren (kanske som mest just under den här tiden!). Well...

Jag har förstått att han inte alls tycker om mitt nytänkande och att jag har önskemål om förändring när det gäller vissa saker inom vår förskola. Det här har resulterat i att han flera gånger om dagen ger mig små pikar och ska göra sig rolig på min bekostnad. Något som inte alls uppskattas hos mig. Många gånger har jag försökt sätta stopp och på ett, enligt mig, schysst sätt förklara att jag inte uppskattar hans små 'skämt'. Antingen är han skittrög och förstår helt enkelt inte vad det är jag menar eller också skiter han bara i det - mest troligt det senare.

Idag fick jag nog.
Jag hade dukat fram till mellanmålet när han smyger upp bakom mig och börjar gnäll-viska i mitt öra att han minsann inte dukar på det här sättet, utan på ett heeelt annat... enligt honom, mycket bättre sätt (hur många sätt kan man duka på, kan jag undra?). Det är värsta skitsaken och verkligen inget att ens diskutera... och det är väl kanske just därför som jag känner mig dels ledsen men också förbannad. HUR ORKAR KARLN?! Det här är som sagt inget att bry sig om men jag känner mig bara så less! Varje dag kommer det småsaker ifrån hans håll som läggs på hög och som nu gör att jag helt klart tycker att det känns mindre roligt för var dag som går, att gå till jobbet.

Det fina i hela kråksången är även att han är gift med min chef, så att vända sig till henne känns helt fel. Vi har avdelningsmöte på torsdag och jag vet inte om jag ska ta upp det med honom då? Kanske kolla av med mina andra kollegor om han är sådan som person eller om jag faktiskt bör ta åt mig, så som jag i dagens läge gör? Vad hade ni gjort? Andra tips?

Hoppas att det är Ok att jag spyr lite galla i tråden

Inte ledsen..men frusen..Sambon jobbar tre-skift,så hans klocka pinglade glatt 05.20, och pigga jag kan inte somna om..får bli en power-nap i eftermiddag!!
Snän har vräkt ner i över ett dygn, JAG har vinterdäcken på..inte min Sambo-POLIS.. Hahhaha, fick vackert låna ut min lilla pärla idag.
I övrigt mår jag prima, tuttarna liknar ett ko-juver ,stora,tunga,ådriga, men annars är det finfint!
Höres under dagen, Ciao

charlieandi: Alltid svårt med sånna där maktmissbrukare! Jag skulle nog göra så som du var inne på- att kolla med dina kollegor om han är på dem också eller om det är riktat mot just dig.
Du känner inte att du kan konfrontera honom rakt ut istället för att ta upp det på mötet? Han kanske skulle bli chokad om du faktiskt vågade vända dig mot honom och bara:
"Hurrudu! Nu är det jag som har tagit tag i att duka och barnen kommer inte må sämra av att äta på det här sättet än på ditt. Om du inte tar tagi i uppgiften själv så får du nog acceptera hur den som HAR gjort det väljer att göra".
eller...så kör du omvänd psykologi och överdrivet varmt och välkommnadne bara:
" men GUUUD va bra att du kom då, så kan ju du visa mig hur det ska gå till"
samtidigt som du hånler lite innerst inne

Hoppas det löser sig i alla fall- nåt måste du göra innan du spricker av irritation!

skruttnorpan: jag tycker att du ska köra på charlieandis förslag. Tror det bästa är att du försöker ta upp det med honom och är så rak och konkret som möjligt. Vet att det är svårt att hålla sig lugn (speciellt när man är gravid och allrahelst känner för att grina eller öva karatesparkar).  Eller så kan man tänka lite omvänt - det är kanske HAN som mår dåligt och känner sig hotad av dig eftersom det är så viktigt för honom att klanka ner på dig. Du kan ju fråga honom hur han mår, egentligen, eftersom han kommer med såna kommentarer mot dig - är det något du kan göra för att hjälpa honom? Då kanske han kommer av sig lite.. Eller ta det med hans fru/chefen. Hon har trots allt ett personalansvar gentemot dig. Hennes personliga åsikter får inte påverka.. Hmm. Verkligen inget kul det här men du måste göra nåt åt saken för du kan ju inte ha det så här.. :( styrkekram!

 

Oj vad ni har skrivit! Jag gjorde en 18-timmars dag igår och är helt slut idag. Tog en sovmorgon, men får nog sätta fart och börja jobba nu.

charlieandi: vilken otroligt korkad kollega, förstår att han kan suga energi ut en, men tycker som de andra att du ska försöka konfrontera honom. Typ, "på din tid så va det här sättet säkert jättebra, men efter 20 år har man kommit på bättre sätt att hantera olika saker på..." Borde han inte gå i pension snart? :)
Försök att inte ta åt dig, vet hur svårt det är :/ men han känner sig nog hotad och känner sig otrygg/osäker och då vill han få dig att känna samma sak.

Nu e det 9 dagar kvar till VUL :) LÄNGTAR! Ska försöka tänka som FruLindström skrev ovan, JAG VÄNTAR BARN! :) istället för att va orolig att Liten inte mår bra eller är frisk :(

Hoppas allt är bra med er!