M1986 skrev 2010-12-28 12:11:51 följande:
Jaha okey. Fick också tid den 8 februari, en dag före sambons födelsedag =) Har gjort ett VUL i v 6 och ett UL i v12+3. Barnmorskan sa att har man sett hjärtaktivitetn och bebisen röra sig så sent som i vecka 12 så är de väldigt liten risk att något går snett så jag känner mig mer säker nu :) Känns skönt.
Vad olika de där med tidiga ultraljud verkar beroendes på vart man bor. Här har de inte varit några problem att få ultraljud men de är väl för att man har ett MA i v 15 och ett X bakom sig kanske. Hade nog varit ganska orolig om jag inte fått se att allt var bra..
Vad tråkigt att inte arbetskamraten kunde hålla tyst då, sånt är ganska störande men då slapp du ju. Vet inte vad de är för fel på min arbetskamrat, kan väl bara säga att hon är gammalmodig :( hoppas att hon inte skäller ut mig denna gången också för de är ju ändå mitt val och de tycker jag att hon får acceptera. Sen kan jag ju bara tänka mig vilket ramaskrik de skulle bli om någon av hennes barn skulle säga att de väntar barn, herre gud haha =)
missade att du hade svart :P
beror nog på de du säger, min Bm sa att man endast ska göra ett UL om det inte finns några annledningar till varför man måste kolla oftare..
Mm ganska störande att alla på mitt plan vet, plus chefen innan jag ens kopmmit till v 12.. hade jag fått bestämma hade jag berättat när jag själv fattat. absolut inte innan v 15.. men men lättare om andra berättar också så :)
haha ja du får nog vra glad att du inte är henens barn iaf :P hoppas hon kan glädjas med dig denna gång iaf!
charlieandi skrev 2010-12-28 15:58:10 följande:
Visst KAN det hända att bebisen dör, att man kommer till ett inbokat VUL och så finns där endast ett foster som motsvarar ett par veckor tillbaka i tid. Men man får också ha med sig att sådant är oerhört ovanligt i förhållande till graviditeter. Läste i någon annan juni-tråd och där hade någon frågat om barnmorskan någonsin hört talas om någon som kom till sitt RUL och där bebisen var död sedan flera veckor tillbaka - den barnmorskan hade aldrig varit med om det, så jag tror inte att det är ett scenario du behöver oroa dig inför.
Jag kan även berätta att det vanligaste är att man börjar blöda av sig själv. Att kroppen tar hand om missfallet på egen hand och ganska omgående. Vanligaste orsakerna till missfall är dessutom att
1. fostret inte fäster på rätt ställe och alltså stöts ut i samma veva som den förväntade mensen = man vet inte ens om att man haft ett missfall.
2. I vecka 6-7 när hjärtat ska börja slå.
Jag är väl medveten om de du skriver, men kan ändå inte sluta oroa mig för det..
jag vet att det trloligtvis inte är så, men har svårt att glädjas fören jag sett att det faktiskt finns något där..
jag hoppas så otroligt mkt att det inte är så, men efterom att jag i princip inte känner något alls så oroar man sig ju tyvärr :/
skulle kännts lättare om man sett tidigare, och inte behöver vänta halva graviditeten, men inte mkt att göra nu så får sluta :P
