Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

Ja jag skulle absolut förlåta min syster (om jag nu haft någon). Begravningar är inte en stor grej för mig, och således ser jag inte något behov att tvinga dit folk som inte är intresserade av den sortens ritual.

Jag har en äldre syster som jag dom senaste tio åren haft sporadisk kontakt med. Den blir bra ibland och nu senast sket det sig ännu en gång för snart ett år sen.

Jag tror knappast att hon skulle dyka upp om någon av mina barn skulle dö. Tyvärr. Så krasst ser jag på henne. Så kall känns det som om hon är.

Jag har dock slutat att förvånas över min systers beteende. Vill hon inte ha kontakt med mig och vill hon se mig på ett sätt som inte stämmer så är det upp till henne. Det är hennes förlust och inte min.

Tror dock inte jag skulle kunna förlåta henne för den egogrejen. Det skulle liksom vara den ultima egokicken av den människan som fick bägaren att rinna över. Jag är enförlåtande människa med stort stort hjärta för alla som jag möter i mitt liv men detta skulle vara för mycket för min del i alla fall.

TS, jag beklagar sorgen.
Jag förstår att det inte känns bra att din syster inte kom på din sons begravning. Tyvärr reagerar alla inte efter några regler när det gäller död och begravning.
När jag ordnade med begravnignen för min mormor valde mamma (ja, det är alltså min mammas mamma vi pratar om) att inte komma. Hon hade inget annat skäl än att hon och mormor inte stod varandra nära och att det kändes fel. Inte en tanke på att jag eller mina syskon kanske behvöde henne som stöd... Nu är ju livet inte så att alla tänker likadant eller förstår vad andra behöver eller kan ge det man vill ha ens när man sagt det högt.

Vad du får koncentrera dig på är om du tycker att den kontakt du och din syster har haft är värt något för dig och om du så vill stryka ett streck över gammalt och försöka etablera en ny kontakt. Begravningen kan inte göras om och hänt är liskom hänt hur jobbigt det än känns.
Lägg tankarna på nuet, det är den enda tid vi har, och fundera hur du vill ha det och om det är möjligt att nå dit.

Jag står min bror heller inte nära, men valde att närvara vid hans bröllop (fick 1 veckas notis)  trots att det var i ett annat land. Varför? För att stötta. Visst f-n hade din syster kunnat komma till din sons begravning! Det där med att hon kanske inte förstod köper jag inte. Hon var 23! En sådan förlust kan till och med ett barn förstå. Jag hade också varit bitter.

Nej, det finns ingen ursakt att inte stalla upp och stodja i den situationen. Jag kan inte komma pa nagot viktigare an att hjalpa nagon (framforallt en familjemedlem) som forlorat ett barn. I ett sadant mardromsscenario ar det folks forbannade skyldighet att stalla upp. Hoppas att hon ar nojd med sina val nar hon ligger dar pa dodsbadden och ser tillbaka pa sitt liv. Fy fan, jag hade ALDRIG forlatit ett sadant svek.

Ts, beklagar sorgen. Jag tycker att man till varje pris försöker närvara vid en begravning. Men som du beskriver henne kanske det var bättre att hon inte kom? Hon hade kanske försökt få uppmärksamhet även där och att dina föräldrar fått trösta henne och inte dig. Hade jag haft en syster och hon varit normal hade jag blivit otroligt besviken om hon inte kommit. Annars var det lite synd att ni inte hörde med henne om hon kunde den dagen ni bestämde. En tenta kan vara rejält jobbigt att skjuta på. Din syster verkar vara en energitjuv och jag skulle nog umgås så lite som möjligt med henne om jag var du.

Det enda jag kan råda dig till är att få en samtalskontakt för att reda ut saken själv och bli av med din bitterhet eftersom den kommer förgifta dig. Din systers beteende är utom din kontroll men din reaktion och dina känslor kan du göra något åt.

Såklart skulle din syster ha varit med. Kanske var det hennes sista chans? Har man missat tillräckligt många tentor så tar chanserna så småningom slut, kanske förlorade hon studiemedlet om hon inte gick upp på och klarade den tentan? Och kanske att hon hade mörkat hur svårt hon hade det med att klara studierna?

Jag förstår verkligen att du är arg och besviken på din syster och på dina föräldrar som inte talade förstånd med henne och slätar över hennes brister.