BF september 2011

När jag väntade dottern så mådde jag illa fram till v 20

idag var jag och tittade på babykläder, var sååååå sugen att köpa men har bestämt mig någonstans att inte köpa något förrän efter UL, känns som att man aldrig ska ta ut något i förskott eller vara för lycklig, då skiter sig allt... =P

som jag skrev tidigare har jag blivit helt hjälpt av sea-band, nu mår jag inte illa alls. Så skönt...
Men jag är inte sugen på mat ändå, kall mat går bra, frukt, sallad osv osv lever på det och hoppas jag får i mig tillräckligt.. har nog gått ner lite men inte så farligt, hade lite att ta av då jag gick upp 10 kg av p-staven, sen jag tog ut den i våras har jag gått ner 5-6 kg men går gärna ner några kilon till innan jag börjar gå upp alla mammakilona... tänk att det ska vara så jobbigt med vikten...

Jag är inte orolig över vikten så. Jag är redan överviktig och försöker dra ner på socker och träna mer. Det har gett synligt resultat på två veckor. Tänker fortsätta med det och hoppas på att gå ner lite mer på det viset innan det är dags att vända upp igen. Jag menar, jag minskar inte på maten så då ska inte bebis behöva lida.

Förra graviditeten gick jag ner så mycket av mitt illamående att jag när jag var på BF bara gått upp ett kilo från startvikten.

Har ni berättat om era bebisar för era familjer ännu? Mår jag så illa som förra gången kommer folk oundvikligen förstå vad som är fel. Måste dessutom bo hos mina föräldrar ett tag då vi måste renovera badrum. Inte så kul med en ettåring hemma då. Nåja, det jag ville komma till. Hur har ni berättat? Jag har beställt en egentryckt tröja till grabben. Det står "Jag ska bli STOREBROR" på den. Han får sköta det där med att berätta helt enkelt :)