BF september 2011

Jag har också fått putmage och är smal i vanliga fall.Min teori att det är en kombination av gammalt daller från tidigare graviditet,gaser och tarmar,men det är definitivt inte barnet,även om man önskar att det var det

Hela min familj vet om det + svärföräldrarna. Tror sambon kommer berätta för sina syrror i helgen då han träffar dem.

Mår illa och känner mig så matt. Superfint väder här idag, så jag tänkte ta en härlig tur m nån av hundarna, men efter att ha morgonkissat dem och känt som om jag skulle svimma när jag tog av mig skorna har ja inte vågat ut igen :(

Drömde att jag köpte en vagn för 8000:- och sambon tyckte det var liiiite tidigt, men jag ville ha den sa jag och var så nöjd så :D Det var som en byggsats som jag försökte bygga ihop.

jag har berättat för syskon, mamma och mormor, sen råkade mamma berätta för sin syster så jag antar att hela hennes familj vet om det också... har inte sagt något till pappa än.. måste göra det denna vecka och sen ska jag även ringa farmor och morfar...

vissa vänner vet även om det..

jag tycker att det är svårt att berätta det, för jag vet inte hur folk kommer reagera, sen är det ju dessutom rätt så tidigt, gick in i vecka 8 idag, men allt känns bra så jag tror att det kommer gå bra också. Svårt att hålla något så stort inom sig. Vi har inte sagt något till sambons släkt, han har sagt det till sin bästa kompis bara, vi väntar nog lite till där.. och det spelar ju inte mig någon roll

pappa är svårast att berätta för, han är så inriktad på att jag ska klara min utbildning och det är allt han pratar om, så måste jag komma och säga att det kommer bli ytterligare ett avbrott i studierna.. men han kommer nog bli glad, när det väl har lagt sig...

mmm så är det nog... för egen del tror jag också att själva önskandet i sig bidrar till putet. Jag VILL ju ha mage och är kanske lite minde benägen att hålla in...

Jag har inte berättat för någon ändå vet alla... Så himla tråkigt, gör mig ledsen att först får en kompis reda på det på nyår och sen springer hon runt och berättar det för alla på festen så nu vet alla sambons kompisar och kommer och grattar mig utan att jag knappt vet varför eftersom jag inte längre vet vem som vet eller ej. Dock har vi varit mkt strikta med att vi vill berätta för våra föräldrar själva, men fick reda på igår att kompisen som skvallrade från början redan berättat för sambons föräldrar, vilka även är hennes föräldrar då de är syskon, även fast hon vet hur väl vi ville berätta själva... Känns som om jag har blivit fråntagen hela min graviditet, snart får väl mina föräldrar reda på det från annat håll med... Att inte folk kan hålla käften!

Jag har också en redig put mage redan, det är mitt andra barn och jag är i vecka 9 nu..
Jag fick mage tidigt med min son med och jag är helt normal i kroppen... Jag vet ju inte när den riktiga magen kan komma efter att jag som sagt fick mage tidigt, den svulna(tarm magen) och bebismagen löste av varandra så jag vet inte när den kom=) Hänger ni med??=)
När fick ni era bebis magar??

Dåligt av henne! Man blir sååå besviken på såna...vissa saker vill man ju faktiskt tala om själv!

Ja och först ljög hon för mig och sa att sambons andra syster och hennes kille hade berättat det, men sen kröp det fram. Förmodligen för att se min reaktion... Blir så ledsen för det är mitt och sambons barn, r det fel då att vi vill berätta själva?? Sen fick jag reda på igår med att sambons andra systers kille snackar skit om mig hela tiden till sambons föräldrar, är folk verkligen så elaka nu förtiden?? Njuter inte ens av att vara gravid längre...

Det hände mig under min förra graviditet men det var min mamma som inte kunde vara tyst..
Jag blev så ledsen och kommer aldrig riktigt kunna förlåta henne för det..
Mitt första barn och jag var så lycklig men när jag skulle berätta för mostrar, syster och mormor och morfar så viste dom redan!! Hon skyllde på att hon blev så glad för min skull och att det inte var meningen att jag skulle bli ledsen.. Ja det är så typiskt min mamma!!
Så den här gången tänkte jag berätta för henne sist men jag kunde inte hålla mig!

Hej!

Har smygläst i forumet i flera veckor och nu är det dags att hoppa in här! Hoppas okej :)

Jag är i v. 8 och går in i v. 9 till helgen. Mår inte jätteilla (än) men har en konstant obehagskänsla, är supertrött, uppblåst i magen, brösten känns som två ömma biljardbollar. Och jag känner mig även lite nedstämd... Bebisen var planerad så egentligen borde jag vara jätteglad, men av någon konstig anledning känner jag mig lite deppig. Någon som varit med om samma sak? Har läst att det är ganska vanligt den första tiden och att det går över så småningom. Så jag hoppas på det!

Är det någon som ska göra NUPP eller KUB-test? Vi har bokat ett KUB-test om en månad.

Kram