Renni

Äldre 26 Dec 14:01

17864 svar

BF september 2011

Hejsan!

Är det någon mer än jag som väntar barn i september 2011?

Jag plussade idag, detta blir vårt andra barn.
Men tredje graviditeten ( förra slutade i missfall)

Skulle vara roligt att följas åt igenom alla graviditetskrämpor & funderingar =)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-27 12:53
{#emotions_dlg.flower}BF LISTA SEPTEMBER{#emotions_dlg.flower}

1 sep Cornellia (första barnet)
3 sep Rozensliv (andra barnet)
6 Sep Renni (andra barnet)
6 sep Givinglife (andra barnet)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-10 14:14
Länk till BF- Listan i en egen tråd!

www.familjeliv.se/Forum-2-113/m56555018.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-24 09:45
Här kommer en tråd för alla våra bebisar som kommit till världen!

www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/bf-september

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-24 09:46
Bebistråden! (länken ovan fungerade ej)

www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/bf-september-2011-68/forum/m60428932.html

kantarellkisse

Äldre 2 Feb 22:01

#2911

Cornellia skrev 2011-02-02 21:52:33 följande:

Man har väl 480 dagar per barn?

Jo, det är det där med ammningen så är problemet, men det måste helt enkelt lösa sig, jag vill inte vara hemma heltid ett år, vilket jag isf måste. Vi får helt enkelt lösa det med att pumpa, eller så får maken komma med ungen till mig

Jo jag vet att jag är fånig när det gäller det där rosa, men som det är nu så finns inte ens vagnen vi vill ha i rosa. Det var mer ett exempel på hur styrd man är av konstiga könsroller. Det är som sagt var tur att jag har en man som inte alls har fattat det där med könsroller, jag måste intervjua hans föräldrar, för nått rätt har dom gjort!

Rent tekninskt har man 390 SGI-dagar per förlossning (man får inte fler såna dagar om man får tvillingar alltså) och 90 lägsta-nivådagar per barn (dvs 180 lågdagar vid tvillingar)

Cornellia

Äldre 2 Feb 22:04

#2912

kantarellkisse skrev 2011-02-02 21:59:45 följande:

Ni får sammanlagt 390 dagar med SGI-ersättning, dessutom 90 dagar med lägstanivå (180kr/dag innan skatt). Jag hade nog inte sett det som ett problem att vara hemma 6 månader och låta en partner vara hemma sedan - längre än 6 månader brukar väl inte så många helamma? Nu har jag förstås ingen att dela med så det är ju inte en så stor fråga här.

För mig finns tyvärr inte möjligheten att bara vara hemma 6 månader. Jag måste gå ner till halvtid från dag ett, eller vara hemma heltid ett år.

Att någon av oss är hemma heltid är dock inte ett alternativ för oss, jag misstänker att det lätt blir en "primär" förälder isf, och det vill jag inte vara med om alls.

Jennypenny83

Äldre 2 Feb 22:14

#2913

Vi kommer nog göra som förra gången med ledigheten. Jag tar de första 9 månaderna, sambon de sista 3. Då hann jag sluta amma i lugn och ro och sambon och sonen kunde ha obegränsat antal timmar tillsammans, utan att vara beroende av mig på något tidpunkt. Jag ville ha en ganska lång ledighet, jag ville helamma och kunna sjunka in i föräldrarollen helt. Det är stort att överlämna ansvaret för sitt ett och allt till sågon annan, även om det bara är sambon. Det tog dessutom ca 3 månader innan jag var återställd rent fysiskt.
Dambon sa också att han tyckte det var lättare/ roligare att ha sonen från 9 månaders åldern, eftersom de då är så medvetna, "kan leka" etc. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Ang. könsroller, så är jag en som gärna klär i blått och rosa efter kön. Men feks. har sonen en kärlek för dockvagnar, så det är ju självklart att han ska ha en sådan. Och jag gillar inte när det görs skillnad på typiska tjej och kill aktiviteter, där tycker jag individens intressen ska få bestämma.
Min sambo jobbar på en förskola, de ska omstrukturera snart. Ett av förslagen var just att dela på tjejer och killar, och låta killarna göra mer fysiskt aktiva aktiviteter och tjejerna mer inneaktiviteter i lugn och ro. DET blev jag irriterad över, hade jag haft ett barn på det dagiset hade jag inte accepterat det.

VUL fredag morgon, spännande!!

Cornellia

Äldre 2 Feb 22:19

#2914

Jennypenny83 skrev 2011-02-02 22:14:50 följande:

Vi kommer nog göra som förra gången med ledigheten. Jag tar de första 9 månaderna, sambon de sista 3. Då hann jag sluta amma i lugn och ro och sambon och sonen kunde ha obegränsat antal timmar tillsammans, utan att vara beroende av mig på något tidpunkt. Jag ville ha en ganska lång ledighet, jag ville helamma och kunna sjunka in i föräldrarollen helt. Det är stort att överlämna ansvaret för sitt ett och allt till sågon annan, även om det bara är sambon. Det tog dessutom ca 3 månader innan jag var återställd rent fysiskt.
Dambon sa också att han tyckte det var lättare/ roligare att ha sonen från 9 månaders åldern, eftersom de då är så medvetna, "kan leka" etc. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Men är det inte ett stort ansvar för din sambo att lämna barnet till dig?? Och är det inte lättare/roligare för dig att ha barnet när dom börjar bli lite medvetna?

Inget påhopp mot just dig, ni gör ju givetvis som ni vill, och jag ska inte på något sätt lägga mig i det.
Det är mer allmänt denna tankegång jag reflekterar över. den är så vanlig, men samtidigt så konstig (i mitt tycke)

Givetvis vill min man oxå vara hemma med sitt nyfödda barn och kunna sjunka in i föräldrarollen, och givetvis vill jag oxå vara hemma när barnet börja "leka" osv.

knorrig

Äldre 2 Feb 22:34

#2915

Nonkan82 skrev 2011-02-02 21:55:32 följande:

Jag kommer ha gulliga klänningar och rosa mm om jag får en tös, men även mer neutrala kläder ibland också såklart. Skäms inte det minsta över att jag tycker det är gulligt med flickor som har rosetter i håret och söta klänningar ibland. Själv gillade jag det som barn.

Alla har vi våra egna åsikter och värderingar, hur vore det om alla tyckte lika? :) Jag kan också tycka att sockersöta töser som har rosetter i håret är gulligt, vad jag dock inte tycker är lika sockersött är att många gånger så är det inte barnets eget val.
Själv så a-v-s-k-y-d-d-e jag allt vad klänningar och rosa var, när jag var liten. Kastade in klänningarna i garderoben och drog på mig hängselbyxor istället

kantarellkisse skrev 2011-02-02 21:59:45 följande:

Ni får sammanlagt 390 dagar med SGI-ersättning, dessutom 90 dagar med lägstanivå (180kr/dag innan skatt). Jag hade nog inte sett det som ett problem att vara hemma 6 månader och låta en partner vara hemma sedan - längre än 6 månader brukar väl inte så många helamma? Nu har jag förstås ingen att dela med så det är ju inte en så stor fråga här.

Könsroller ja... Jag kan nog upplevas som lite rabiat ibland jag också. Men också praktisk. Väninnan, som fick tvillingar för tre månader sedan har redan börjat dumpa barnkläder på mig, det mesta i sin tur ärvt från deras storasyster. Och det är en himla massa rosa. Vilket liksom inte känns så viktigt för mig ändå. Men jag fick helt våldsamma reaktioner från kollegor vid kaffebordet - tydligen är det känsligt att klä en son i rosa (för mig känns det mer besvärligt att cementera en dotter med allt detta rosa men...) Jag vet inte riktigt vad de tror det ska göra?

Intressant det där med hur många dagar som är ersättningsberättigade. Jag är ju en riktigt gröngöling på det här, första grav å allt :)

På något sätt så är det mer accepterat av samhället om flickor springer runt i tuffa kläder, för då tar dom tydligen för sig och det ska ju vara bra? Men om en pojke svassar runt i klänning, då blir det ett sjujäkla ramaskri, för då är det något fel? Huh?

Jag blir mörkrädd varje gång jag tänker på vad som förväntas av respektive kön, hur man borde klä sig, prata, agera m.m. Huahua!

skomakarfrun

Äldre 2 Feb 22:53

#2916

jag är student och rent ekonomiskt kan vi inte dela på dagarna 50/50 även om jag hade velat det. Det får bli senare barn. Jag är hemma så länge det behövs kan ju bara börja en termin i september eller januari och tror att det blir för tidigt redan i januari så kanske till sommaren 2012 att jag sommarjobbar och sambon är hemma. Men då får vi ingen semester tillsammans vilket är supertrist, men det är ett senare problem.

Vad det gäller kläder och leksaker så tror jag inte att jag kan påverka om mitt barn gillar rosa eller blått, oavsett vad jag sätter på för kläder eller köper för leksaker, när barnet är så litet att det inte förstår något så sätter jag på det som jag tycker är snyggt. När barnet är tillräckligt gammalt för en uppfattning får den välja kläder och färger själv. Men såklart att min dotter kommer ha klänning eller kjol eller shorts om det passar aktiviteten bättre och om hon själv vill det. Jag ser ingen anledning till att inte klä dem så. Tror inte det sitter i kläderna hur barnen senare blir som individer. Om sonen senare vill ha klänning på sig så får han de, huvudsaken han är hel och ren. Som exempel, jag hade väldigt mycket rosa på mig som bebis, min favoritfärg har alltid varit marinblå... Så den dagen jag kunde välja kläder själv så blev det mycket blått..
Jag hade barbies och dockor, men favvoleksaken var lego och jag har alltid tyckt om teknik och mekanik. Det där är ju vilken personlighet man har... vattenkrig lekte alla barnen på gatan... alla hade trehjulingar som man meckade med och tankade på "stationen"

Självförtroende och självkänsla att våga och vilja vara sån som man är får man på annat sätt. Det är min åsikt. Och det är det jag kommer priorotera.
Jag är en väldigt tjejjig tjej på många sätt. Målar naglar varje dag, har ofta kjol, sminkar mig, rakar benen. Tycker om att baka, laga mat, sy osv. MEN jag tycker även om att ta plats, meka med bilar, snickra, vandra i fjällen osv osv

Ja blev ett flummigt inlägg och jag har inte läst ett endaste inlägg i genusdebatten, just för att det intresserar mig noll. jag har aldrig blivit diskriminerad för att jag är kvinna, har aldrig upplevt mig särbehandlad, har aldrig känt mig dömd efter utseendet. Och skulle tycka något om mig just pga mitt utseende så blir de snabbt varse att bilden de hade var fel.
Jag tycker inte man ska dela på saker 50/50, den som tycker saken är roligast gör det, tycker ingen om det så delar man eller låter någon helt annan göra det. Detta har resulterat i att jag inte behövt tvätta på 3år...

summan av kardemumman, jag tycker det finns viktigare saker att fokusera på än vad barnen har för kläder på sig.

lilla ärtan, stanna där du är

malar87

Äldre 2 Feb 22:59

#2917

hemma från jobbet nu. Är jätte trött och mår illa

Cornellia

Äldre 2 Feb 22:59

#2918

skomakarfrun skrev 2011-02-02 22:53:40 följande:

jag är student och rent ekonomiskt kan vi inte dela på dagarna 50/50 även om jag hade velat det. Det får bli senare barn. Jag är hemma så länge det behövs kan ju bara börja en termin i september eller januari och tror att det blir för tidigt redan i januari så kanske till sommaren 2012 att jag sommarjobbar och sambon är hemma. Men då får vi ingen semester tillsammans vilket är supertrist, men det är ett senare problem.

Vad det gäller kläder och leksaker så tror jag inte att jag kan påverka om mitt barn gillar rosa eller blått, oavsett vad jag sätter på för kläder eller köper för leksaker, när barnet är så litet att det inte förstår något så sätter jag på det som jag tycker är snyggt. När barnet är tillräckligt gammalt för en uppfattning får den välja kläder och färger själv. Men såklart att min dotter kommer ha klänning eller kjol eller shorts om det passar aktiviteten bättre och om hon själv vill det. Jag ser ingen anledning till att inte klä dem så. Tror inte det sitter i kläderna hur barnen senare blir som individer. Om sonen senare vill ha klänning på sig så får han de, huvudsaken han är hel och ren. Som exempel, jag hade väldigt mycket rosa på mig som bebis, min favoritfärg har alltid varit marinblå... Så den dagen jag kunde välja kläder själv så blev det mycket blått..
Jag hade barbies och dockor, men favvoleksaken var lego och jag har alltid tyckt om teknik och mekanik. Det där är ju vilken personlighet man har... vattenkrig lekte alla barnen på gatan... alla hade trehjulingar som man meckade med och tankade på "stationen"

Självförtroende och självkänsla att våga och vilja vara sån som man är får man på annat sätt. Det är min åsikt. Och det är det jag kommer priorotera.
Jag är en väldigt tjejjig tjej på många sätt. Målar naglar varje dag, har ofta kjol, sminkar mig, rakar benen. Tycker om att baka, laga mat, sy osv. MEN jag tycker även om att ta plats, meka med bilar, snickra, vandra i fjällen osv osv

Ja blev ett flummigt inlägg och jag har inte läst ett endaste inlägg i genusdebatten, just för att det intresserar mig noll. jag har aldrig blivit diskriminerad för att jag är kvinna, har aldrig upplevt mig särbehandlad, har aldrig känt mig dömd efter utseendet. Och skulle tycka något om mig just pga mitt utseende så blir de snabbt varse att bilden de hade var fel.
Jag tycker inte man ska dela på saker 50/50, den som tycker saken är roligast gör det, tycker ingen om det så delar man eller låter någon helt annan göra det. Detta har resulterat i att jag inte behövt tvätta på 3år...

summan av kardemumman, jag tycker det finns viktigare saker att fokusera på än vad barnen har för kläder på sig.

För mig är oxå kläderna helt ointressanta, det som är intressant är vad vi har för förväntningar på ett barn som har rosa klänning på sig.

Jag är oxå student, och jag kan bara börja i september

För mig blir det att läsa halvtid i två år istället för att vara ledig ett år och sedan läsa heltid andra året.

Jennypenny83

Äldre 2 Feb 23:00

#2919

Cornellia skrev 2011-02-02 22:19:51 följande:

Men är det inte ett stort ansvar för din sambo att lämna barnet till dig?? Och är det inte lättare/roligare för dig att ha barnet när dom börjar bli lite medvetna?

Inget påhopp mot just dig, ni gör ju givetvis som ni vill, och jag ska inte på något sätt lägga mig i det.
Det är mer allmänt denna tankegång jag reflekterar över. den är så vanlig, men samtidigt så konstig (i mitt tycke)

Givetvis vill min man oxå vara hemma med sitt nyfödda barn och kunna sjunka in i föräldrarollen, och givetvis vill jag oxå vara hemma när barnet börja "leka" osv.

Det beror nog lite på hur man är som person. För i princip är jag absolut enig, rättigheterna ska vara lika. Men helt praktiskt hade jag haft svårt för att helamma och jobba samtidigt. Jo, jag kunde pumpat, men iså fall kunde jag lika gärna gett ersättning. Det var jag inte inställd på mentalt. Jag menar bara på att den aktuella parrelationen måsta vara avgörande, inte principer. Så länge man kommer överens, så kan inte jag se att det inte är jämnställdhet.

man kan fortfarande få en jämnställd föräldraroll och förebygga en primär förälder. Det kräver bara att när den som jobbar kommer hem, tar över ansvaret för barnet. Vi har aldrig haft problem med att bara en kan trösta etc.

skomakarfrun

Äldre 2 Feb 23:05

#2920

knorrig skrev 2011-02-02 22:34:18 följande:

Alla har vi våra egna åsikter och värderingar, hur vore det om alla tyckte lika? :) Jag kan också tycka att sockersöta töser som har rosetter i håret är gulligt, vad jag dock inte tycker är lika sockersött är att många gånger så är det inte barnets eget val.
Själv så a-v-s-k-y-d-d-e jag allt vad klänningar och rosa var, när jag var liten. Kastade in klänningarna i garderoben och drog på mig hängselbyxor istället

kantarellkisse skrev 2011-02-02 21:59:45 följande:

Ni får sammanlagt 390 dagar med SGI-ersättning, dessutom 90 dagar med lägstanivå (180kr/dag innan skatt). Jag hade nog inte sett det som ett problem att vara hemma 6 månader och låta en partner vara hemma sedan - längre än 6 månader brukar väl inte så många helamma? Nu har jag förstås ingen att dela med så det är ju inte en så stor fråga här.

Könsroller ja... Jag kan nog upplevas som lite rabiat ibland jag också. Men också praktisk. Väninnan, som fick tvillingar för tre månader sedan har redan börjat dumpa barnkläder på mig, det mesta i sin tur ärvt från deras storasyster. Och det är en himla massa rosa. Vilket liksom inte känns så viktigt för mig ändå. Men jag fick helt våldsamma reaktioner från kollegor vid kaffebordet - tydligen är det känsligt att klä en son i rosa (för mig känns det mer besvärligt att cementera en dotter med allt detta rosa men...) Jag vet inte riktigt vad de tror det ska göra?

Intressant det där med hur många dagar som är ersättningsberättigade. Jag är ju en riktigt gröngöling på det här, första grav å allt :)

På något sätt så är det mer accepterat av samhället om flickor springer runt i tuffa kläder, för då tar dom tydligen för sig och det ska ju vara bra? Men om en pojke svassar runt i klänning, då blir det ett sjujäkla ramaskri, för då är det något fel? Huh?

Jag blir mörkrädd varje gång jag tänker på vad som förväntas av respektive kön, hur man borde klä sig, prata, agera m.m. Huahua!

vad är det som förväntas av en tjej? i den värld jag lever i har jag aldrig känt att något någonsin förväntas av mig bara för att jag är tjej...
vad förväntas av en kille?

tjejer tar ju idag för sig bättre än killar, det studerar fler kvinnor på högre utbildningar runt om på universiteten än män, iaf på uppsala uni där jag går. Min största utmaning med en son är att få honom att ta för sig och visa framfötterna, det känns så självklart med en dotter.

jag måste ha missat könsrollerna helt, för jag blir inte det minsta mörkrädd, jag förstår inte vari paniken ligger...

lilla ärtan, stanna där du är

BF september 2011

INNEHÅLL