BF september 2011

okej, ja jag pendlar ju till uppsala och några halvtidsstudier finns inte på mitt program, vi går i skolan varje dag

men finns det verkligen sånna förväntningar på ett barn med rosa klänning? Har inte samhället kommit längre än att man dömer efter kläder? När jag jobbade på dagis såg vi alla som individer, oavsett färg på kläder eller kön. Men jag kanske inte har stött på dessa fördomsfulla människor, blir väl en chock för mig när mitt barn ska möta världen.
Men det är bara för att jag aldrig känt några förväntningar på mig, just för att jag är tjej eller för att jag har kjol, eller målar naglarna. Eller så är det så krasst att jag är lurad, att det visst finns förväntningar på mig, men att jag inte ser dem för att jag är hjärntvättad...

Det skrevs tidigare, om att kläderna egentligen inte spelar någon roll och jag håller med. Cornellia skrev: "För mig är oxå kläderna helt ointressanta, det som är intressant är vad vi har för förväntningar på ett barn som har rosa klänning på sig."
Det är där en av tyngdpunkterna ligger, vad som förväntas av respektive kön och det är just det genus handlar om - ett socialt konstruerat kön.

Det verkar som att en helt ny tråd skulle kunna startas om just genus, här fanns det mycket att lufta märker jag :)   Måste även tillägga att det här var riktigt intressant att se hur ni andra tänker angående genus - men tillbaka till varför vi är här - vi är ju gravida, med tillhörande längtan, funderingar och oro    Hur mår alla? Mycket symtom?

Kan väl säga nåt om kön jag också... Jag tycker att kön, framför i det sociala, är en helt oväsentlig sak och helt enkelt något som vi hittat på själva. Ogillar starkt att dela upp grupper efter kön eller att kalla barn för "grabbar" eller "tjejer" när man i själva verket tilltalar individer. Som på mitt jobb, där vissa lärare tycker det är bra att jobba i tjej- och killgrupper ibland för att diskutera känsliga ämnen eller stärka barnen (som kön???), men inte ens eleverna förstår ju i den där åldern (12 år) varför de ska delas upp sådär... de är ju så otroligt olika, och varför skulle Adam ha glädje och massa gemensamt med Olle bara för att de har samma könsorgan?

Hellre jobba ihop hela gruppen så att alla kan leka och prata med den de vill.

Vårt barn kommer såklart själv få bestämma hur den vill klä och uttrycka sig när den är stor nog att kunna det. Men innan dess blir det nog ganska neutrala kläder och prylar, starka färger, bekväma grejer som man kan ligga och sparka i och så småningom springa runt i utan att ha nåt tingeltangel i vägen.

Och som sagt: Jag är inte det minsta nyfiken på vilket könsorgan mitt barn där inne i magen har.

Ahh,tack för svar.Nej det där med cancer vet jag inte ens hur pass sant det är,var nån på FL som hade skrivit det i en tråd. Känner du nån skillnad när du tar Levaxin och när du inte gör det?Ja menar i humöret.
Usch vad jag är nervös nu,vill verkligen inte börja äta mediciner..men jag förstår att det är i gott syfte..

...och vad gäller föräldraledigheten: Jag vill såklart egoistiskt vara hemma så mycket jag bara kan, men eftersom jag bär barnet så tänker vi så att min sambo ska få vara hemma lite mer än jag. Det handlar dessutom om ekonomi. Jag har ett vick just nu, min sambo har fast jobb. Vi får bättre ekonomi sen om hon är hemma och jag hittar ett nytt heltidsjobb (som om jag får ett kommer att ge mer betalt än hennes)

Går in i v 10 idag  och magen växer på (eller tarmarna flyttar utåt )

samma här v 10 idag, jag börjar tro att jag har en bebis i matsäcken med, för den är som en spärrbalong

Jag var också rädd för att äta "mediciner", men som sagt: levaxin är ingen medicin i den bemärkelsen, det är inga kemikalier, det är kroppens eget hormon man käkar, eftersom den egna kroppen inte producerar nog. Så var inte rädd Tyckte också det känns läskigt att jag förmodligen kommer behöva käka levaxin hela livet, men samtidigt... nu är jag snarare rädd för att dosen är för LÅG. För som bl.a. rubin skrev (och som står i FASS och p en massa andra medicinska sajter) så är det OTROLIGT viktigt att ditt TSH ligger under 2,0 under graviditeten - ligger det över ökar risken för sena missfall och risken för förståndshandikapp hos barnet.

Ja, det är ju inte så att allt detta MÅSTE hända pga. skäldkörteln, men bara det att risken ökar om man inte äter levaxin... det gör att jag gladeligen käkar så många piller som de ordinerar!

Me too, 9+1 idag! Kan inte knäppa byxorna längre!

Har tagit fram mammakläderna och idag åker de på. Alla på jobbet vet nu så det känns gott.