När det kommer till debatter blir det ofta en massa traglande upprepningar vilket känns fruktansvärt lönlöst, så länge det inte handlar om att upprepa någonting för någon som inte har förstått vad man har menat. Här är det dock många som har förstått vad den andra menar & upprepningar liknar då mycket övertalningsförsök istället.
Exempelvis är somliga här av uppfattningen att det är viktigt att ge barn en 'enkel' platå där dom i största möjliga mån undslipper att bli retade av andra barn. Andra somliga, däribland jag, ser sådan styrning som ett hinder för ett barns fria utveckling av sig själv samt ett curlande som kan skapa ett 'svagt' barn som inte kan hantera att inte vara totalt accepterad av alla hela tiden.
Vi har alltså förstått varandra (även om vi inte förstår hur den ena bara kan med att tycka det andra) på den punkten så där finns ingen oklarhet. Då upplever jag att anledningen till att det traglas vidare är för att den ena parten inte håller med den andra, & javisst, det är sådant som kallas för debatt. Varför man ger sig in i debatt kan ju vara av olika orsaker & just upprepningsfasen i en debatt tycker jag luktar rätt skämt.
Att lyckas omvända någon är fantastiskt men det är aldrig mitt primära mål då jag debatterar. Mitt primära mål är att förstå & göra mig förstådd så att både jag & motdebattanten kan utveckla det egna tänkandet. Här finns en fundamental skillnad i tänkandet om vad som är bäst för barn & människor i allmänhet, antagligen kommet ur stora olikheter i vilken typ av människor vi själva är.
En människa är så komplex & hur gärna än många vill påtala att vi människor är så himla lika, så är vi på många sätt inte alls lika. Dom flesta människor vill uppleva lycka, ja, & dom flesta människor kan också hålla med om varandras definitioner av hur lycka känns. Vad som är lycka skiljer sig dock ofta markant. Bara ett litet exempel för att förklara hur jag menar med olikheter i likheterna..
Nu blev detta mest ett långt dravel, jag vet, & jag är inte ens säker på vad jag vill sätta punkt med, vad jag vill ha sagt. Kanske är poängen med den här texten att förklara varför jag tycker mig se att denna diskussion just nu bara tycks vara ett enda ältande. 'Ni' förstår hur 'vi' menar, men vi håller inte med varandra. Att vi har förstått varandra (om vi nu har det, men det är min uppfattning, annars är det snarande missförstått än förstått) tycker jag är en nog stor 'seger' för båda sidorna.
Betänkt det.
. Du verkar misstolkar allt så att det får det resultatet du önskar.