• Anonym (Mamma)

    Rödhåriga barn?!

    Hej!

    Jag är mamma till en underbar liten kille med rött hår. Har sedan han föddes otaliga gånger fått höra saker som: "Han kommer SÄKERT att bli blond snart..." , "Oj, stackarn kommer bli retad!" och "Hur kommer det sig att han blev rödhårig- när ni inte är det?!" 
    Det verkar som folk mer eller mindre ser det som ett handikap och tycker synd om oss och honom.

    Hur ser ni på det? Är det något fel på att vara rödhårig och får man det per automatik tufft på grund av detta?

    Tack på förhand!

  • Svar på tråden Rödhåriga barn?!
  • 3 barns mamma84
    Mariohn skrev 2011-03-31 07:52:01 följande:
    Vad är murkhårig?
    Något mer du underade över Drömmer
    ♥Ebba 050607 Amadeus 080814 Elias 101208♥
  • neecha

    "Stackars mamma till rödhårigt barn" Hon kommer att få höra det många gånger! Flört
    MEn rödhåriga barn är ju supersöta!!!! Coolt med rödhåriga vuxna också tycker jag.

  • Vildblomman

    Jag gillar rött hår. När jag var yngre ville jag ha långt rött med lockar. :) men jag var råttblond :)

  • Joppelina

    Rött hår är otroligt vackert. I alla nyanser. Korkade människor som per automatik tror att ett barn med rött hår skulle bli retat. Är väl såna som överför att det som är mindre vanligt inte är bra, till sina barn.

    Grannflickan hade det mest vackra hår jag någonsin sett. Mörkrött , tjockt och lockigt. Hon sågs alltid som speciell snarare än att bli retad på något vis.

    I hennes fall var mamman äkta blond mjukt tunnt nordiskt hår och pappan mörk sydeuropeisk tjockt hår.

    Så strunt i alla neggosar och var stolt över ditt barn. Finns säkert en smula avundsjuka med i spelet.

  • Druantia

    Alltså det gav mig en tankeställare måste jag nog säga. Är gravid nu och hoppas på att jag inte får ett rödhårigt barn. (Givetvis gråter jag inte om jag får det, och kommer ändå tycka att det är finast i världen).


    Men det som för mig gör att jag inte vill att mitt barn ska bli rödhårigt är fräknarna och att h*n skulle förmodligen ha väldigt svårt att få färg på sig, bränna sig lätt i solen etc. Tycker inte att själva färgen röd är det som är kruxet. Men jag förknippar så mycket annat med det.

  • Lovisa09

    Min flicka är mer blond än röd men har rödlätta inslag. I början var hon mer rödlätt. Och jag kan erkänna att jag var en av dem som önskade att hon skulle bli blond. Men efter ett tag insåg jag att det spelar banne mig ingen som helst roll. Vi har en flicka som är frisk och mår bra, det är huvudsaken men anledningen till min önskan så var det att jag blev rädd för att hon skulle bli retad, Inte att jag inte tycker rödhårigt är fint.  Man vet ju hur andra rödhåriga kunde ha det när man själv växte upp.

    Men i alla fall så tycker jag att rött hår är jätte fint och det är så synd att folk bara antar att man blir retad bara för man har rött hår.. Hoppas verkligen den tiden är förbi.

    Min dotter får ha vilken hårfärg som helst, det är ju inte något man påverka i alla fall.. =)

    Så var stolt för din lilles hårfärg. =)

  • Lilla Essi

    Åh, så intressant. Vår kille, snart 11 månader, är totalt rödhårig och vi har inte fått en enda negativ kommentar om hans hår. Snarare är det tvärtom, som någon skrev ovan, att vi har fått jättemånga kommentarer om hur otroligt fint hans hår är, hur läckert det är med rött hår, hur speciellt det är och liknande. Sonens pappa är rödhårig, och det finns även i släkten på min sida, och jag hoppades faktiskt hela graviditeten att det röda skulle slå igenom, vilket det ju gjorde....

  • Lavish

    Alltså det här verkar vara en myt som överlevt från typ tiden när man brände häxor på bål? Varför skulle man bli retad för rött hår? Jag trodde faktiskt den uppfattningen var död (typ sen dinosaurierna). Det är klart att när vuxna människor går runt och sprider ut att rött hår är något det är logiskt att bli retad för så kan det bli verklighet också. Hur skulle annars barn veta att rött hår är något att retas för? 

  • R3becca

    Jag är rödhårig, och jag älskar det! =)
    När jag var liten blev jag "retad" och kallad för "Pippi Långstrump" (riktigt varför förstår jag inte, för mitt hår är inte orange och har heller aldrig varit det), men jag tror jag var för dum för att förstå att de retades med mig, så jag tog aldrig illa upp.
    I tonåren var det förstås jobbigt då alla kompisar blev bruna och fina, och där stod jag - likblek och fräknig, men det var fort gjort att jag lärde mig att leva med det  

    Nu, som vuxen, så är jag faktiskt stolt över att vara rödhårig - för det hör ju inte till vanligheten!
    (Att det enbart finns två i hela släkten - på både mamma och pappas sida, som är blåögda och rödhåriga gör ju saken än roligare. Det är jag och mormor. ALLA andra är brun/svarthåriga, brunögda och blir bruna som pepparkakor på somrarna.)
    Barn där emot "stör sig" ju på allt som är annorlunda, så det är inte alls otroligt att vi redheads blivit/blir retade till och från.

    Snart är vår dotter här, och jag önskar inget annat än att hon får ärva mitt röda hår och de gröna ögonen och lockarna från min sambo Bortsett från att jag önskar att hon är frisk, så klart.


  • 010306

    Tragiskt att dessa fördomar & myter om rödhåriga finns ännu :S är själv rödhårig från födseln & blev rejällt retad i högstadieåldern för det. Färgade det sen mörkt för att slippa kommentarer men nu försöker jag få tillbaka min naturliga röd/oranga färg . Som vuxen har jag aldrig hört nå elakt, bara att de skulle va "ovanligt".
    Att folk skulle va rädda för oss rödhåriga låter ju smått absurdt !
    Ingen av mina 3 döttrar har konstigt nog ärvt färgen & vet bara en kusin som har den i hela släkten .



    en "läskig" bild till då ;) Jag för nån vecka sen.. måste avfärga längderna mer dock och få dem mer åt oranga hållet ;D
Svar på tråden Rödhåriga barn?!