Cellprov, måste man gå?

Nu menar jag de som inte redan går i terapi. Ja, det handlar om själva undersökningen, men lidandet är över snabbare än för dem som är rädda för tandvård. Det var en jämförelse med USA och på vissa håll får patitenten inte se undersökaren.

Du ska vara riktigt glad över att ha sluppit vara med om jobbiga trauman.
Men det skulle inte skada att läsa på lite innan du häver ur dig sådana där korkade kommentarer!Gäller dig med.

Hon skrev bara sin upplevelse.

Som sagt. Även i USA med skynke får patienten se undersökaren. Han/hon är som sagt inte gömd i rummet när patienten kommer in. Skärmen med skynket täcker kring de upplyfta benen, inte hela vägen upp till tak och golv. Så oavsett om läkaren är på plats före patienten eller tvärtom kommer de att se varann. Så länge han inte är klädd i burka eller ngt..

Ok, då hänger jag med. De som inte går i terapi och skiter i det e ju en sak. Men att de ska betala sin egen cancervård för det? Riktigt muppigt sagt tycker jag. Isf borde ju de som väljer att köra bil få betala sina eventuella skador med. De visste ju riskerna med att åka bil. Precis som de som hoppar över cellproverna vet om riskerna med det. Själv håller jag på med hästar, skulle jag då fått betala kostanden för mitt benbrott för några år sedan bara för att jag är medveten om att ridning innebär risker? De som inte förstår riskerna alls och inte går på cellprov för att de tror det är onödigt (och alltså FAKTISKT tror det) - ska de få vård för att de ju sket i testerna men med anledningen att de inte visste om riskerna? Hur skulle ngt sådant regleras?

Igen, det är inte mer eller mindre synd om en för att man antingen är rädd för snabba cellprover eller för långdragna tandläkarbesök. Graden av rädsla mäts inte i hur länge man utsätts för den.

Finns faktiskt kliniker där läkaren inte visar sig alls i USA. Varför ska man få fri cancervård om man inte gör de tester som erbjuds? Visst kan man jämföra med annat, men om vi håller oss till detta... Det finns ju bevis på att cellprov INTE är onödigt. Nej, graden av rädsla är vad den är. Men cellprov innebär KORTARE lidande.

läsa på om vadå?
jag har full förståelse för att den som varit utsatt för ett övergrepp har ångest inför liknande situationer, oavsett om det handlar om tandläkare, gynekolog, bilskolan eller vad det nu kan vara.
men mot den typen av upplevelser finns det hjälp att få. som man bör ta emot eftersom t ex cellprov kan vara skillnaden mellan liv och död.

men som jag uppfattar det så är det flera i tråden som struntar i att gå och göra cellprov eller gå till gynekologen för att det är lite "pinsamt" att visa upp muffen. och den inställningen begriper jag faktiskt inte. underlivet är en del av kroppen, som vilken som helst. och jag kan lova att 99,9% av alla läkare inte tycker att en muff är konstigare än en näshåla.

dessutom har du ingen aning om vad jag har varit med om i mitt liv.

Finns hjälp att få, men ingen garanti för att hjälpen hjälper. Tänderna kan man strunta i att laga. Blir mest fult, men en mikroskopisk risk för dödlig förgiftning. Underlivet är mer speciellt än halsen, men gyn-undersökningar sker också med mer respekt.

Om du hade läst på hade du varit medveten om att det inte är någon garanti att komma över ett trauma även om man söker hjälpen.
Har man ett trauma kan risken att bli livshotande sjuk vara ett bättre alternativ just då.
med de inte sagt att det känns likadant OM situationen uppstår.

Tycker man det är enbart pinsamt håller jag med dig.
Men då har man å andra sidan överhuvudtaget inte förstått allvaret i situationen och då måste sjukvården bli bättre på att informera om den.

För att testerna är helt frivilliga. Men behöver inte ens avboka dem om man inte vill. De som drabbas av cancer har säkerligen betalat lika mkt skatt som dig och har all rätt i världen till samma sorts sjukvård. Man utsätter sig medvetet för risker dagligen som kan leda till skador som kräver kostsam sjukvård. Ska vi börja bedöma alla fall, allas dagliga vanor osv för att avgöra om de ska betala sin vård själv så är inte Sverige ett land jag vill bo i längre. Och tycker du att man ska få betala den omöjliga summa för cancervård för att man inte gått på cellprover så vill jag faktiskt inte ens dela kontinent med dig. Tyvärr inget jag kan påverka dock.

Och nej du har garanterat fel. Inte speciellt många skulle gå med på att få en gynundersökning av någon de inte har sett. Som sagt: förklara för mig hur undersökningen går till tack. Vilket alternativ är det:

# Läkaren sitter och hukar bakom tygstycket medan patienten leds in i rummet med ögonbindel (som hon även måste ha på sig ut ur rummet igen).

#Läkaren kommer in i rummet dold bakom en portabel skärmvägg för att sedan slinka in bakom skynket, göra undersökningen och sedan smyga ut igen, helt dold bakom skärmväggen.

# Det finns tre lagom stora hål i en vägg. Två hål att sticka in benen genom och ett hål att placera underlivet framför. Bakom ena väggen där benen finns instuckna sitter läkaren och på andra sidan finns alltså resten av patienten.

Presentera bevis på att dessa undersökningar äger rum. För antingen har du tagit fakta från en ding ding värld eller så sitter du och fantiserar. Jag tror på det senare..

Tycker det är extremt konstigt och jävligt udda dubbelmoral att du är FÖR relativt kostsamma kejsarsnitt för de som är rädda (vilket jag också är kan tilläggas innan någon missförstår det) men inte hunnit få rädslan botad innan förlossningen är ett faktum. Men du är samtidigt emot fri cancervård för de som inte blivit botade från sin rädsla innan cancern är ett faktum.

Du gillar att plocka ut vissa bitar och lämna andra ser jag? Har svårt att ta dig på allvar nu.

och hur tänkte du att bevis ska plockas fram för att personen i fråga, när denne väl drabbats av cancer och det alltså ska bestämmas vilken plånbok som ska betala för kalaset, har struntat i cellprov hela av bekvämlighetsskäl?

vem som helst kan fabulera ihop ngt om övergrepp eller ångest eller dylikt i ett sådant läge. jag skulle vara en jävel på att ljuga riktigt trovärdigt om det handlar om att sitta med skulder på flera hundra tusen och kanske ändå kola.

tänk lite längre..