Cellprov, måste man gå?

fast ta det nu lugnt. JAG har aldrig sagt att jag tycker att man ska behöva stå för sin cancervård själv om man har oturen att drabbas av livmoderhalscancer och inte har gått på sina cellprovtagningar.

ge mig inte åsikter jag inte har, är du snäll.

jag tycker att det är korkat att inte göra provtagningarna (och jo - jag har förståelse för dem som har trauman bakom sig och därför inte vill gå. men de allra allra flesta som skiter i det gör det för att de tänker "det händer inte mig" och för att de tycker att det är LITE jobbigt att visa upp muffen för en okänd). och det står jag för.

men ska vi börja värdera patienters livsstil för att se om de ska få tillgång till skattefinansierad vård så är vi ute på hal is. då kan man ju, om man drar det långt, säga att en knivskuren ung man inte ska få vård eftersom han varit ute på krogen och druckit och kanske muckat gräl med någon. det är ett högriskbeteende om något.

Jag har väldigt svårt att tro att läkaren inte syns alls. Hur skulle det vara möjligt att utföra en undersökning utan att synas?

Om man varit med om tex övergrepp så är det en helt annan sak än de som säger att de inte har tid, inte vill, eller tycker det är obekvämt! (Vem tusan vill ha nån som kritiskt stirrar en i fittan??!) Om man utan verkligt skäl säger nej till cellprovtagning, så bör man heller inte kräva att staten bekostar en vård. Har du ingen försäkring på huset och det brinner upp, så blir det dyrt för dig.

Ang blod så håller jag till viss del med dig, även om du var ironisk. Men när det gäller organ så tycker jag faktiskt så. Är du inte villig att ge, ska du heller inte få. (Men detta tycker jag endast pga den stora brist på organ vi har och allmänhetens attityd att det självklart ska finnas ett hjärta/en njure om de behöver. Får man av medicinska skäl inte donera till en annan människa så kan man donera till forskning).

Jag hade världens tandläkarskräck.
Efter två omgångar med lugnande inför besöken (midazolam), så "glömde jag bort att det var farligt", eftersom jag vid två tillfällen ju hade lagat tänder helt utan problem... Bytte även tandläkare, till en som har vett att lägga ett par minuter extra på att lyssna på patienten.

Jag funderar på att skita i att skaffa barn, och undrar därför vad personalen ansåg när du inte ville ha dem rotandes? Behövde du inte sy? Undrar samma till ts, jag tycker ni är jättemodiga som skaffat barn!

För övrigt finns det självtester, som dessutom ska vara mycket känsligare, men av någon märkligen anledning vill inte landstingen erbjuda det.

Jag tog mod till mig och gick på cellprovstagning när jag var 23. Grät dagarna innan och även när jag var där i undersökningsrummet. Spände mig så mycket att undersökningen gjorde fruktansvärt ont. Efter en vecka ringde de och sa att de hade tappat ett visst antal prover i golvet och däribland mitt. Fick komma tillbaka och ta ett nytt test igen. Lika hemskt varje gång jag ska dit.

Nej man måste inte gå men det är för att utesluta ev sjukdomar,
Själv går jag aldrig och kommer aldrig göra, det är inte på grund av att dom ska ner där och glo, det är på grund av den hemska rädsla jag har över sjukhus. Ångesten är inte att leka med så jag åker aldrig dit.

Skulle jag nu bli väldigt sjuk så tar jag det då och innan jag måste åka in fyllar jag kroppen med bedövningsmedel så jag är avdomnad när man kommer in. Detta låter säkert naivt och korkat i andras öron men det struntar jag i för det är så här det är för mig.

Ber om ursäkt om jag uppfattat dig som en medhållare till de med just den åsikten  

Det var en miss av mig! Men flertalet här tyckte det var en självklarhet och det skrämmer mig faktiskt att man kan tänka så.. Och jag håller med om att man är korkad om man inte går bara för att man inte har lust.

Det ssista du skrev hålle rjag också med om. Hur skulle världen se ut liksom? Om man skulle utreda allt? Och vem skulle utreda, polisen? Läkarna? Nej, mkt konstigt tyckt av de andra.

Du. Vi betalar redan försäkringar på våra kroppar. Som täcker upp för cancer även om man skitit i att testa sig tidigare. De BETALAR jag alltså för via dels skatt och dels andra försäkringar. Så ska jag betala min egen cancervård så ska jag isf fanimej ha tillbaka varenda jävla krona av mina betalade skattepengar som gått till just sjukvården (för jag är aldrig sjuk eller dylikt och har vid ytterst få tillfällen nyttjat sjukvården). Ser du nu hur puckat du tänker? Att betala för sjukvården är att samtidigt försäkra sig om att få ta del i den, utan förbehåll. Läs på lite.

Bra gjort! Kanske finns nagon slags hjalp eller terapi for att komma over radslan?

Och igen till er som inte gar...de som gar pa regelbundna cellprov kan inte do av cancer. Gar man vart 3e ar kan cancern som allra mest hinnas utvecklas till steg 1, det behandlas relativt latt. Alla dodsfall av livmoderhalscancer ar bland de som inte gar. Valdigt svart pa vitt. Sa det ar vad man riskerar.