Januaribebis 2012

då var det dej jag såg ju! =)
Jag satt i väntrummet när sköterskan/bm hämtade din journal =) du satt mitt emoit mej, jag hade en vit tröja och svarta braller, min gubbe hade en harleytröja på sig och skäggig som tusan, han inte jag..=) 

missable: Hihi, oj vilken stor bebis! Men du var där pga att ni misstänkte att hon var liten va?

kollade en gång i början och så för 2 veckor sedan samt idag men det pga av att blodtrycket börjat stiga dvs hon kollade inte förens hon ansåg att det fanns anledning till det....

Moniqe1979: Så att så länge man har bra blodtryck så ska man inte behöva kolla det alltså? För det har ju alltid sett bra ut.

typ eller jo om man har några andra symptom på UVI eller havandeskaps förgiftning så bör de ju kolla det  men har man inte det så finns det ju egentligen...

Ha ha okej satt faktiskt å tänkte på att du skulle in eftersom ja sett dig skriva det här

Moniqe1979: okej men man kan väl ha UVI utan att veta om det också? Det som skrämmer mig.

Var hos barnmorskan idag. Mitt SF-mått stod still på 36, så jag ska dit igen nästa vecka och om det inte ökat blir det TUL och undersökning av fostervatten, moderkaka m.m. Jag hoppas nästan på att det inte ändrats så att det blir undersökning och något händer. Huvudet hade dock precis som jag misstänkt fixerat sig, så det är väl det som är orsaken till SF-måttet.

Dessutom hade jag gått upp 6 kg (!) sedan sist. Barnmorskan frågade om jag ätit mycket i jul  Som om jag skulle tryckt i mig 42 000 kcal för mycket de senaste veckorna! Jag förstår faktiskt inte hur de tänker. Jag sa att jag svullnat upp så mycket att det värker i knäna, handlederna korvar sig och fötterna nästan inte går i mina en storlek för stora skor, men det känns inte som att hon trodde det var orsaken. Suck. Jag går ju knappast upp 6 kg varje jul, och jag har verkligen inte ätit mer än vanligt...

Usch, jag känner med flera av er i tråden. Jag är så fasligt trött på att vara gravid nu, även om jag vet att det är bättre att bebis kommer om två-tre veckor minst. Men allting känns konstigt i kroppen, värker och pinar. Och tröttheten, hudbristningar, hemorrojderna, sömnlösheten, otympligheten och överkänsligheten, fy! Jag önskar att det gick att få en liten paus, bara någon dag eller två, så skulle jag med glädje fortsätta sedan, för egentligen är det ju fantastiskt att nära en liten människa och känna hur den växer och lever i en.

Just nu känner jag mig dock alldeles för psykiskt skör för att över huvud taget klara en förlossning. Jag känner mig dränerad på psykisk kraft, mycket på grund av jobbiga omständigheter just nu. Mitt hopp står till att urkraften finns där någonstans. Och annars att jag accepterar att jag väljer kejsarsnitt som sista utväg. Det är nog dags att börja bli mer snäll och förlåtande mot sig själv...

Sammandragningar och värkar är egentligen olika ord för samma sak (lite beroende på vilken skola man tillhör och var i graviditeten man befinner sig). Som jag förstått det i alla fall! Båda orden betyder att livmodern arbetar och det kan vara både smärtfritt och smärtsamt. Du kan läsa lite mer klargörande t ex här.

Frökenolson - vad spännande att det kommer starta eller att du kommer bli startad senast imorgon bitti! Håller tummarna för dig! En positiv sak med decemberbarn är att de statistiskt sett lever längre! Det kan du säga till din man ;)

ja precis!! har totalt gått upp 10kg och sfmåttet låg ju på översta kurvan och sen dippade ner till lägsta för att sedan stanna av... känns helt galet att bebis är så stor! undrar liksom vad som händer på två veckor...