Januaribebis 2012

Jo då jag tror jag förstår vad du menar. Har för mig att de faktiskt nämnde det här på föräldragruppen också att man ska tänjas då. Hoppas de är likadana uppe på fl!! Tack för ditt inlägg! Känns genast bättre när ni skriver att det faktiskt kan gå bra också!!

Vart hos bm. Fick ny hinnsvepning. Öppen 2 cm, och hon töjde på bra. Tappen var mjukare än förra veckan. Och nu blöder de lite, hoppas nått händer. Har så ont så jag vet fan inte om jag står ut. Senast 25 januari blir jag igångsatt. Måste föda innan. Bm trodde dock att vi inte skulle ses nästa vecka så jag hoppas på de. Vill inte föda någon megabebis ju.. Gnäll, gnäll, gnäll..

Jag blödde 6 veckor och hade avslag ytterligare 2 veckor men det var ju inte så att jag tokblödde så länge. Förlossningens jättebindor räckte första dan och sen klarade jag mig med helt vanliga bindor och det var ungefär som att ha mens fast under en längre tid. Jag fasade för det jättelänge innan men sen när man var mitt upp i det så var det minsta problemet. Nåt sexliv var det inta direkt tal om så länge jag ammade ändå för jag var så torr i slemhinnorna pga amningen så det gjorde bara ont ändå. Men så fort jag började delamma när han var 3,5 månader gick det bättre och jag fick bara positiva effekter av att ha fött barn. Fick mycket häftigare orgasmer än innan jag blev gravid och allt funkade precis som det skulle. Var duktigt orolig innan då det stod i journalen att jag hade bristningar i klitoris och vagina och jag var orolig att klitoris skulle vara förstörd, men det var bara onödig oro ;) Sen får man tänka att av de få procenten som det faktiskt är som spricker så där riktigt illa så blir dom allra flesta helt återställda snabbt efter förlossningen. Det är några procent som får men för livet eller för lång tid så risken att du drabbas är extremt liten. Be din bm att hon håller emot och försöka vara avslappnad istället för rädd för förlossningen så går det säkert bra. Min mamma sparck ju som du vet hela vägen men hon säger att det hade läkt jättefint och hade inte gett henne några men om hon inte vart så dum att hon skulle ut och gå i skogen efteråt så hon spräckte stygnen. Till råga på allt spräckte hon stygnen andra gången också när hon hade blivit klippt. Så hon har väl helt enkelt dåligt läkekött där nere. Men hon har inga jättemen utan mest lite svårare att hålla inne nummer två om det börjar köra i magen. Läkaren på BB sa till mig att kvinnor generellt har extremt bra läkekött där nere och att det är där vi läker bäst på hela kroppen så försök att inte oroa dig och håll dig ifrån sånna trådar på familjeliv för dom gör dig bara rädd i onödan! :)

Äntligen har jag fått svar på vad det är som gör ont! Eller svar och svar, det är antagligen det som gör ont, men de har tittat på saken nu i alla fall och inte bara avfärdat det hela som typiska "graviditets-saker". Jag har antagligen sträckt en muskel, och den har antagligen typ blivit inflammerad. Det är den som gör så förbaskat ont ibland så jag vill bara dö! Tyvärr går det inte att göra något åt saken eftersom jag inte får medicineras eller något sådant, och eftersom man har magen på framsidan som "hänger" i muskeln så kommer den förmodligen inte att bli bra heller förrän man slipper magen. Jaja, det är ju bara sååå typiskt! Bara att försöka bita ihop de sista veckorna och ta sig igenom skiten. Men nu vet dom om det i alla fall, så man känner sig lite säkrare inför förlossningen nu, och vet att man får hjälp då/om man behöver det på grund av smärtan i muskeln också.
Annars var allt annat bra med oss båda. Bebis har äntligen fixerat sig helt och hållet och nu är det bara att vänta tills det händer något. Vikten hade dock gått ner igen (-600g) precis som förra gången. Nåja, bara bra att tappa bort lite, har gått upp massor sen jag blev gravid i alla fall så

Vad skönt att åtminstone veta vad det är så du slipper gå och vara rädd att nåt är helt galet. Jag tycker åtminstone själv att det är lättare att stå ut med smärta om jag vet vad den beror på, för ska man dessutom behöva vara rädd för att det är nåt farligt så blir ju smärtan hundra gånger värre för då spänner man sig ju. Håller alla tummar och tår att bebis vill komma ut lite tidigare så du slipper ha så ont!!!!

Har haft massa förvärkar och "mensvärk" i ca 1 vecka nu och jag känner mig helt ny på detta fast än det är 3e barnet
 Dem andra två förlossningarna har startat med slemmisen och sen värkar och dagen efter fick jag bebis
Jag har inte sett röken av slemmisen ännu och jag har ju inte bf förrän på lördag men förstår inte varför jag har massa förvärkar denna gången....
gick över 11 dagar med första och 7 med andra så jag får se hur länge jag får vänta denna gången. 

Jaa, det är precis så det har varit nu: jag har gått och spänt mig och varit livrädd att något ska vara allvarligt fel. Känns sååå mycket lättare nu då jag vet att det "bara" är en muskel som är lite illa tilltygad, och inget allvarligare.
Idag är vi i 38+4, och BM tyckte att det var dags för den lilla att komma ut nu, så vi sade båda två att nästa vecka ses vi inte Får bara hoppas att den i magen håller med om det också

Det låter mer normalt med 6 veckor i mina öron. Det dom skrev var i flera månader.. men då kollar man väl upp sådant? Då kanske man har några rester kvar eller något? Nä sexlivet kan jag klara mig utan i några månader.. men inte i över ett het år? Då kommer jag att tycka synd om min sambo.. han vet om allt detta att jag har ångest över det. Vi har ju mindre sex redan nu så han vet ju att det inte är riktigt som vanligt och att det kan ta ett tag.. det fick han även prata om när vi delade på oss på föräldragruppen när bara papporna fick som en egen grupp halva omgången ungefär.. nyttigt tror jag. Men känns inte roligt ändå. 
Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att jag också får bara en bättre effekt som dig efter man fått barn. Man har läst alldeles för mkt skräckhistorier och för lite solskenshistorier.. 
Ja men precis.. minns att du berättade om din mamma. Oj ja hon har då verkligen fixat det ändå trots allting! Hur kan då folk skriva sådana här saker?? Suck.. Men hon kunde väl träna upp sig så att hon slapp nästan känna att hon gjorde på sig sedan då? Hoppas man kan lita på vad han sa då. 
Nej jag ska försöka att inte göra det. Är så dum som läser sådant.. men ibland kan man bara inte låta bli!
Tack än en gång leia! :)

Ja då kan den ju komma när som :D

Jag väntar också 3:e barnet. Första började värkarna pang bom ingen tvekan, andra kom slemmisen i samband med värkarna och det bara blev intensivare och kraftigare.

Men nu är det helt annorlunda! Jag har också haft förvärkar nu i några dagar, på kvällarna kommer dom i några timmar med ca 7-15 minuters mellanrum. Men så fort jag somnar så försvinner dom.. Slemmisen började släppa i förrgår. Så jobbigt att hoppas att nåt kanske är på g, fast det bara stannar av hela tiden.

Men läste på någon sida att det var vanligare att få mer förvärkar när man hade fått fler barn? Om det nu kan stämma?