Suck! Vilken morgon... När jag väl tog mig ur sängen ringer jag diabetessköterskan för att höra om jag verkligen måste komma in imorgon, då mitt högsta uppmätta värde på en vecka har varit 6.1. När jag sitter i telefon med henne börjar min stora hund gnälla frenetiskt i hallen, slutar bara om jag står precis bredvid och tittar på henne, börjar så fort jag vänder mig om. Hon fick ett stort ben igår så jag anar självklart oråd då hon annars kan hålla sig i timtal! Börjar försöka klä på mig med telefonen fastklämd under huvudet.
Får till slut ursäkta mig och lägga på, skyndar ut där det visar sig vara fullständig isgata! Jag har en 8månaders, 30kgs spattig valp i koppel... Tar ett rejält tag och skickar ut den stora tösen på gräsmattan där hon sitter om "klämmer" läääänge, tills det till slut säger "plopp" (och resten kan ni lista ut själva...) får gå runt gräsmattan med den spattiga valpen och försöka plocka upp bajset så gott det går. Hasar sedan långsamt fram till papperskorgen, och lyckligtvis gör valpen också sina behov på vägen, varpå vi kan hasa hem igen.
Stanken från bajset när magen är tom, stressen när man precis startat dagen, isgata när man har en marodör i koppel och svåra foglossningar... Allt detta innan frukost. Dagen börjar bra!