• LillaEko

    Januaribebis 2012

    Någon mer som precis plussat och förhoppningsvis utökar familjen i början av 2012?

    Tänkte om någon ville följas åt. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-03 17:07
    BF listan hittar ni på:
    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m58731572.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-16 07:50
    Tänkte att vi även måste ha en tråd att lägga upp magbilder på, så nu är det bara att ta kort och visa era söta små magar när ni är redo:

    www.familjeliv.se/Forum-2-12/m58967480.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-02 08:57
    Länken till vår presentationstråd.
    Alltid kul att veta lite mer om varandra!

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m59758061.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-13 09:09
    www.familjeliv.se/Forum-2-114/m60458420.html
    Länken till tråden om "gissa kön"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-07 09:19
    www.familjeliv.se/Forum-3-20/m62411217.html
    Länken till vår fortsättningstråd när bebisarna tittat ut.

  • Svar på tråden Januaribebis 2012
  • RaraS
    LillaEko skrev 2011-06-27 08:34:46 följande:
    Jag var också ute och joggade en runda på lördag morgonen.
    Vi är ju i stugan, så var ju bara jag och hunden vakna....skönt att känna att man börjar kunna "leva" lite igen, går in i v 14 (13+0) på ons.
    Jogga....jag blir så sjukt avundsjuk. Jag orkar gå lite promenader men jag cyklar mest med hunden nu för tiden så han ska få sin motion när inte jag orkar. Är i vecka 12 (11+1) i dag och jag hoppas att jag också kan jogga om två veckor!
    Vänster äggledare bortopererad efter X, den 4/10-10. BF den 14/1-12?
  • Sapato

    Usch mår illa idag. Är nog dåligt frukostintag blandat med nervositet.
    Sonen är just nu inne på en operation och vi sitter här i väntrummet och är nervösa

    Men redan v.11 så tiden går

  • Marsätt
    Sapato skrev 2011-06-27 09:17:35 följande:
    Usch mår illa idag. Är nog dåligt frukostintag blandat med nervositet.
    Sonen är just nu inne på en operation och vi sitter här i väntrummet och är nervösa

    Men redan v.11 så tiden går
    Ja då förstår jag att du mår illa. Vad opererar han?
    ♥Olivia 2004♥ ♥Hugo 2007♥
  • Someday

    Måste bara få skriva av mig när jag läser Pebbles inlägg.
    Jag hade inte heller tänkt berätta någonting på jobbet än. Eller tja inte före semestern. Min chef vet självklart.
    Men så har jag en kollega som är så infernaliskt nyfiken. Till saken hör att jag har gått hos läkare ganska mycket och ofta i vår för att jag har haft låga blodvärden och järn sedan tidigare. Och hon har tjatat och antytt att det
    måste vara något fel med mig och att hon är så orolig, var och varannan dag. Tilläggas kan att hon mest vill veta för sin egen skull! Hon brukar även springa till chefen och klaga på att jag gör ett dåligt jobb för att jag är sjuk och att hon tycker att jag borde vara sjukskriven. Jag gör ett jättebra jobb! Hon är sååå nyfiken! Berättar aldrig något om sig själv. Och så i onsdags gick hon på mig igen om att hon är så orolig för mig och att det måste vara något som är fel. Så jag helt sonika sa: Jag är helt frisk så vida inte graviditet är en sjukdom! Nu är jag så arg att jag sagt något. Till henne först av alla underbara kollegor. Den jag gillar minst. Bara för att hon skulle knipa käft. Kan ju inte få det osagt. Tror att hon sagt det till flera av de andra också nu vid det här laget. Det var ju inte så här jag ville berätta! Hon har förstört det för att hon aldrig ger sig... Känner mig snuvad och ledsen!! Hon har tvingat sig till ett förtroende som inte var hennes att få. Vet inte om jag ska ta upp det med henne eller låta det bero.

  • Majskorn
    Someday skrev 2011-06-27 10:27:50 följande:

    Måste bara få skriva av mig när jag läser Pebbles inlägg.
    Jag hade inte heller tänkt berätta någonting på jobbet än. Eller tja inte före semestern. Min chef vet självklart.
    Men så har jag en kollega som är så infernaliskt nyfiken. Till saken hör att jag har gått hos läkare ganska mycket och ofta i vår för att jag har haft låga blodvärden och järn sedan tidigare. Och hon har tjatat och antytt att det
    måste vara något fel med mig och att hon är så orolig, var och varannan dag. Tilläggas kan att hon mest vill veta för sin egen skull! Hon brukar även springa till chefen och klaga på att jag gör ett dåligt jobb för att jag är sjuk och att hon tycker att jag borde vara sjukskriven. Jag gör ett jättebra jobb! Hon är sååå nyfiken! Berättar aldrig något om sig själv. Och så i onsdags gick hon på mig igen om att hon är så orolig för mig och att det måste vara något som är fel. Så jag helt sonika sa: Jag är helt frisk så vida inte graviditet är en sjukdom! Nu är jag så arg att jag sagt något. Till henne först av alla underbara kollegor. Den jag gillar minst. Bara för att hon skulle knipa käft. Kan ju inte få det osagt. Tror att hon sagt det till flera av de andra också nu vid det här laget. Det var ju inte så här jag ville berätta! Hon har förstört det för att hon aldrig ger sig... Känner mig snuvad och ledsen!! Hon har tvingat sig till ett förtroende som inte var hennes att få. Vet inte om jag ska ta upp det med henne eller låta det bero.


    Usch kärringjävel! Du borde ta upp med henne att du inte är intresserad av den sortens kontakt med henne, och tala om att hon var den första som fick veta, varför och hur du känner! Det är fult att vara sådär nyfiken och jag vet hur humöret kan tippa och man fräser ur sig nåt som man velat hålla hemligt :( Vi har desvärre en sån i familjen, skulle kanske hålla tyst om man sa till men ska fan veta allt och lägga sig i samtal....
  • Sunflower Sthlm

    Nu behöver jag lite råd av er tjejer. Är i vecka 10 nu och trodde mitt illamående hade dämpats en aning eftersom slutet av förra veckan var helt ok. Idag mår jag så illa att jag knappt vet vad jag heter och jag får ingenting gjort på jobbet. Kräks inte som tur är men det är inte långt ifrån. Jag hade inte tänkt att berätta för min chef förrän efter vecka 12-13, när vi gjort KUB men jag funderar på om det är oundvikligt.
    Hur hade ni gjort?

    Min chef vet om att vi planerar barn då jag var tvungen att berätta om mitt utomkveds eftersom jag blev inlagd på sjukhus.

  • 8j8e0n7n1y5

    Jag och min sambo ska åxå ha barn vårt första i slutet av jan 2012 :) spännande de ska bli =)

  • Pebbles82
    Someday skrev 2011-06-27 10:27:50 följande:

    Måste bara få skriva av mig när jag läser Pebbles inlägg.
    Jag hade inte heller tänkt berätta någonting på jobbet än. Eller tja inte före semestern. Min chef vet självklart.
    Men så har jag en kollega som är så infernaliskt nyfiken. Till saken hör att jag har gått hos läkare ganska mycket och ofta i vår för att jag har haft låga blodvärden och järn sedan tidigare. Och hon har tjatat och antytt att det
    måste vara något fel med mig och att hon är så orolig, var och varannan dag. Tilläggas kan att hon mest vill veta för sin egen skull! Hon brukar även springa till chefen och klaga på att jag gör ett dåligt jobb för att jag är sjuk och att hon tycker att jag borde vara sjukskriven. Jag gör ett jättebra jobb! Hon är sååå nyfiken! Berättar aldrig något om sig själv. Och så i onsdags gick hon på mig igen om att hon är så orolig för mig och att det måste vara något som är fel. Så jag helt sonika sa: Jag är helt frisk så vida inte graviditet är en sjukdom! Nu är jag så arg att jag sagt något. Till henne först av alla underbara kollegor. Den jag gillar minst. Bara för att hon skulle knipa käft. Kan ju inte få det osagt. Tror att hon sagt det till flera av de andra också nu vid det här laget. Det var ju inte så här jag ville berätta! Hon har förstört det för att hon aldrig ger sig... Känner mig snuvad och ledsen!! Hon har tvingat sig till ett förtroende som inte var hennes att få. Vet inte om jag ska ta upp det med henne eller låta det bero.


    Usch, jag förstår precis vad du menar och har en liknande kollega på mitt kontor. 

    Förra graviditeten med dottern var jag hemma mycket på grund av illamående, men ville ändå hålla det hemligt. En dag efter lunchen, i en fullastad hiss med minst 15 kollegor (plus personer som inte ens jobbade i närheten av oss) tycker hon det är jättebra timing att trycka mig mot väggen och fråga om jag är gravid. 

    Var så arg efteråt att jag inte kunde vistas i samma rum som henne på många veckor. Dagen innan mitt RUL kom hon dessutom fram och berättade om sin systers missbildade barn som de fick abortera och föda fram på grund av missbildning som kom fram vid RUL. 
    Då höll jag på att slå henne. Hårt. 

    Håller tummarna för att hon har vett att hålla klaffen till dina övriga kollegor så att DU har något att berätta sen. 
  • Pebbles82
    Sunflower Sthlm skrev 2011-06-27 11:19:00 följande:

    Nu behöver jag lite råd av er tjejer. Är i vecka 10 nu och trodde mitt illamående hade dämpats en aning eftersom slutet av förra veckan var helt ok. Idag mår jag så illa att jag knappt vet vad jag heter och jag får ingenting gjort på jobbet. Kräks inte som tur är men det är inte långt ifrån. Jag hade inte tänkt att berätta för min chef förrän efter vecka 12-13, när vi gjort KUB men jag funderar på om det är oundvikligt.
    Hur hade ni gjort?

    Min chef vet om att vi planerar barn då jag var tvungen att berätta om mitt utomkveds eftersom jag blev inlagd på sjukhus.


    Chefer har en tendens att ha förståelse för dålig arbetsinsats om de vet om att man mår dåligt. Jag skulle berätta så att chefen inte tror att jag bara tröttnat på jobbet. 

    Jag hade definitivt berättat, har gjort. Min chef täcker upp för mig de dagar illamåendet tar överhanden och jag måste gömma mig en stund. 

    Trodde också mitt hade gått över, men imorse var det tillbaka.. :( 
  • lillbumbin

    mlish: visst är du från Timrå? Och jobba på trudes i birsta? :) grattis till bebben :) vi har en Sundsvalls tråd även:)

Svar på tråden Januaribebis 2012