Januaribebis 2012

Något som jag tycker är väldigt konstigt... Jag har känt bebisen varenda dag länge nu och kan regelbundet lägga händerna på magen och känna sparkarna med händerna. Men - när min sambo försöker känna så slutar skrutten sparka? EN gång har han lyckats känna många sparkar, det var mitt i natten när bebisen inte vanligen är vaken men hade fått nåt för sig - jag väcktes iaf av rejäla sparkar och väckte sedan min sambo. Men alla andra gånger har han hunnit känna max en spark, sen slutar den?

Någon som har en teori kring varför det är så och om det finns något "knep" för oss så att han också får uppleva det? 

Upplever du att barnet slutar sparkar eller handlar det om att sambon inte känner sparkarna?

Min sambo har svårare att känna sparkarna på magen än vad jag har för att han inte på samma sätt kan skilja på andra magrörelser som andningen. Altså behövs det starkare sparkar för honom än för mig för att han ska begripa att det är sparkar. Kan det vara något liknande? 

Samma här, vår lilla prinsessa slutar nästan alltid sparka då pappa ska känna. Enl dem kompisar jag pratat med är detta vanligt, vet dock inte teorin bakom :)

Så är det för vår del också. Både sambon och sonen har kämpat med att få känna sparkar och visst någon enstaka har dom fått.
Men igår var det ett himla liv i magen och vi alla 3 låg och kollade hur bebis rullade runt, sparkade och hade sig i flera minuter.
Var så häftigt att se, sonen var helt lycklig

Min sambo har inte kännt en spark ännu, men han har sett dem när jag drar upp tröjan.
Oftast slutar bebis sparka när han lägger på handen, men sen har sambon inte så mycket tålamod så han håller bara kvar handen kanske 20 sek..

jag har fått mej många skratt de senaste dagarna, när bebisen sparkar så att hela magen sparkar. Jag kan lägga mej på soffan en timma eller så bara för att titta, så mysigt =) Jag undrar så vad han/hon gör när det sparkas så. idag tror jag det varit mycket kullerbyttor blandat med karateövningar   

Åh igår gjorde jag och sambon något dumt. Vi impulshämtade en till katt! Vi har tänkt skaffa en till så att våran får en kompis, har hela tiden tänkt att det ska vara en kattunge då våran är 3år. Igår fick vi ett infall efter att ha sett en annons på blocket och vi hämtade en döv femårig kastrerad hona. Det har varit ganska livat inatt. Vad tänkte vi på??

Har också haft en näst intill sömnlös natt. Inte kul alls.
Vaknade med yrsel och illamående. Nu ngt lugnare även om det inte är kul.
Längtar efter bebismys! Bäddade vaggan igår kväll.

Var på 3d ultraljud igår.. Hur häftigt som helst MEN lill tjejen vägrade att visa ansiktet o gömde sig bakom händer o fötter så ska tillbaks om 2 veckor.. :)

Förut kunde han helt enkelt inte känna dem, han visste inte vad som var sparkar eller hans egen puls, typ. Nu, däremot, kan han känne en spark sen slutar bebisen. Men jag verkar ju inte vara ensam om det. Kanske bebisen känner skillnad på händerna som rör magen och lugnar ned sig när något är obekant?

Nu har jag kontaktat personalchefen för vårt kontor att jag kommer vilja att gå ned 75% sista halvan av December. Håller nu tummarna på att det kommer att gå igenom. Så man slipper den värsta julstressen också. Tror inte man pallar det när man är höggravid!

Någon annan som jobbar på kontor här inne? Hur har ni löst saken?