Inte kär i min man

Men vilket moraliserande från dig. Bara första meningarna gör att det faktiskt blir väldigt svårt att ta dig på allvar. För det första så har väl inte barn något att göra med föräldrarnas sexliv. Därmed behöver de inte heller få reda på om mamma eller pappa har sex med andra. Det finns massor med par som klarar av att kombinera ett sexliv som involverar andra och ha familj samtidigt.

Om barnen nu så småningom får reda på det, så... vad är så hemskt med det? Det finns många sätt att leva på och att ha fler än en partner är inte konstigare än många andra livsval. 

För övrigt så är det inte alls säkert att man vet att man är polyamorös när man är ung och barnlös. I mitt fall har den insikten kommit efter 35, i takt med att jag blivit säkrare på mig själv och mer bekväm i min sexualitet. Jag skulle aldrig någonsin kunnat tänka mig att ha fler än en sexuell partner åt gången tidigare.
Nu känner jag precis som M a C att ett öppet förhållande skulle passa mig utmärkt. Jag tror att det skulle kunna rädda mitt nuvarande förhållande faktiskt och antagligen också kunna tända glöden i förhållandet.
Om jag i framtiden kommer att gå in i ett nytt förhållande kommer jag kräva att båda får lov att ha sexuella kontakter med andra människor. Jag har kommit fram till att det passar mig bäst helt enkelt och jag vill inte hamna i någon monogamifälla igen. 

Osäker: du satte huvudet på spiken

Hmm: du är bara trångsynt och inskränkt och bitter för du blivit bedragen. Hade du öppnat ditt sinne utanför normen hade du sett att det finns så mycket mer i livet.

Kvinnor funkar inte som män er sexualitet är fysik vår är psykisk, därför tror jag kvinnor tyvärr har svårt att hålla kvar sexlusten med endast en man det kvittar om man försöker bli uppfinningsrik har det gått över i vänskap är det svårt att få tillbaka samtidigt kan man ju inte hålla på att byta bara för lusten försvinner, känns som de flesta tyvärr stannar kvar av gammal vana och för att man har så mycket mer ihop än bara det sexuella. Jag älskar ju min man som vän och önslkar det kunde finnas en lösning för att hitta rätt båda.

Håller helt med. 

Haha , snacka om klubben för inbördes beundran... lika barn leka bäst stämmer nog rätt bra

Det är väl självklart att ni själva inte ser felet i det ni gör , ingen vill ju tänka på sig själv som falsk , lögnaktig etc..sam ser ju aldrig på sina egna handlingar som så andra ser på dem , med undantag för de gör likadans såklart.  Det är väl rätt självklart att ni vill ha öppna förhållanden nu , när ni har tappat alla känslor för eran män och ser dem mer som vänner och fäder än älskare.... frågan är dock om ni hade velat ha öppna förhållanden om ni varit riktigt kära i era partner , det är ju en sak att få knulla runt själv , men inte alltid lika roligt när ens partner gör likadant. Det är inte alltid lika lätt.

Hela denna tråd är en fantastisk eloge till förnekelse , självberägeri , cynism och egoism.... ni är så ofantligt duktiga på att intala er saker som passar era syften bra just nu. Som sagt ni förtjänar inte era män , och era män förtjänar klart bättre. Ni sitter här och snyftar om kärlek och den mänskliga rättiheten att känna sig älskad och åtråd etc , men det verkar inte gälla era män , de ska självklart nöja sig med era brödsmulor tills ni bestämt er för vad ni vill ha..... snacka om gränslös egoism.

Du verkar tro att den enda som varit med om en otrohet i den här tråden är du själv.

För drygt två år sedan kom det fram att min man haft en affär med en av våra affärsbekanta. Min värld rasade där och då. Trots det bestämde jag mig för att stanna hos honom, eftersom jag ansåg att jag inte ville vara utan honom i mitt liv, i alla fall då.

När den värsta chocken lagt sig började jag titta på vårt förhållande och jag kunde se min egen del i vad som lett fram till att min man bestämt sig för att ha en affär. Det var en ganska besk medicin att svälja, mycket beskare än att bara sätta på mig epitetet "jag-har-inte-alls-bidragit-till-något-alls-av-det-här-buhu-vad-synd-det-är-om-mig-som-är-den-BEDRAGNA" och min man "egoisistisk otrogen gris som svikit mig".
Man är två i ett förhållande och båda bidrar till den dynamik som finns i det och det finns många sätt att svika sin partner på. Otrohet är bara en av dem. 
Det sved i egot att behöva göra det, men det var ganska nyttigt. 
Du kanske skulle försöka se på ditt före detta förhållande på samma sätt istället för det svart-vita sätt som du har nu?

Det var efter den otrohetsaffären som jag faktiskt insåg att det inte är hela världen om min man har sex med andra om han mår bra av det. Det som var jobbigt var alla lögner som han sagt rakt i ansiktet på mig.
Nu skulle jag gärna vilja att vi hade ett öppet förhållande där båda var fria att träffa andra. Min man vill inte det än men jag hoppas att han också kommer att vänja sig vid taken så småningom.
I vårt fall tror jag att en uppiggande affär eller sex vid sidan av skulle gagna vårt förhållande mer än att förstöra det.  

I mitt fall så fick min man hela mig. Kropp och själ och energi och engagemang. Problemet var att han inte ville ha mig, trots att jag försökte.

Mitt förra förhållande och hur det slutade är numera historia , jag lever i ett nytt lycklogt förhållande. Så det har inget med saken att göra. Måste man själv ha blivit sviken för att fördöma otrohet ? Det gjorde jag även innan jag själv råkade ut för det.

Det jag syftar på och som du totalt verkar ha missat är sambandet :
Jag har inga känslor kvar för min man och Jag viill knulla med andra , Det jag menar är att det inte är helt säkert att ni skulle vilja leva i öppna förhållanden om ni verkligen älskade er partner med hela ert hjärta.
Era nuvarande partners verkar ni skita fullständigt i så där är det väl rätt så naturligt att inte bry sig om han knullar med andra , inte fan bryr jag mig om vem grannen knullar med , jag har ingen som helst känslomässig relation till grannen.

Men det är ju inte historia med tanke på dina inlägg i den här tråden som bara osar av hat och fördömande. Du måste ju fortfarande gå runt med hat och bitterhet i hjärtat eftersom du ens har behov av att komma in här och peka finger åt andra under ganska många månaders tid. Om du hade släppt det så hade du knappast hängt här och spytt ur dig fördömanden så fort tråden vaknar till liv igen. 

Bara för att polyamori är obegripligt för dig betyder inte det att det är det för andra. Det finns många som älskar fler än en partner och jag tycker egentligen inte att det är konstigare än att man kan älska flera barn samtidigt. För övrigt anser jag inte att man måste älska någon för att ha sex med dem. Ren lust räcker bra. Vilket var vad min man kände för sin affär. Han säger själv att han var kåt men inte hade några känslor för henne och i det fallet tror jag honom faktiskt och det var väl därför jag kunde förlåta vad han gjort. 

Som sagt man behöver inte ha upplevt otrohet själv för att ogilla det , otrohet är ett svek , något som anses vara fel i de flesta förhållanden , även bland vänner , sen kan det hända att jag anser det vara extra fel då jag själv upplevt det.

Jag har inget emot polygami och öppna förhållanden , tvärtom så tycker jag det är klart ärligare än att springa omkring och knulla andra bakom ryggen på sin partner och sitta och ljuga för dem , men även där är det viktigt med ärlighet , svek anses vara något fult även i öppna förhållanden. Det jag reagerar på i ert fall är att ni inte verkar se sambandet mellan det faktum att ni inte längre har några känslor eller respekt kvar för era män och er nyfunna kärlek till polygami. Men visst kan det vara så att ni äntligen funnit ert sanna jag , who knows. Men det känns som klart troligare att om ni velat leva i öppna förhållanden så hade ni velat det från första början och inte nu när ni inte längre bryr er om era män.

Att otrohet är ett svek och fel tror jag alla är överens om i den här tråden, även vi som varit det. 

Ingen människa föds färdig utan ens åsikter och ställningstaganden förändras genom åren. Jag tror att jag bytt åsikt om det mesta sedan jag var tonåring. Jag har blivit tryggare i mig själv med åren och också säkrare på min egen sexualitet och det är först nu som jag skulle kunna hantera saken på ett vettigt sätt, både om jag själv skulle träffa andra och om min man skulle göra det.

Min mans otrohet fick mig att inse att sex med andra faktiskt inte behöver betyda slutet på allt. Där föddes min acceptans för polyamori trots att jag själv inte hade en tanke på att ha fler än en sexpartner själv just då. 
Inte för att jag inte längre hade några känslor för min man för det hade jag, utan för att jag insåg att man kan ha sex med andra och fortfarande älska sin partner.