Forum Anonyma diskussioner - Samhälle
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Fattar mig ej på vissa fattiga

    Lör 4 jun 2011 14:38 Läst 45203 gånger Totalt 717 svar
    Visar endast inlägg av Anonym - Visa alla inlägg
  • Lör 4 jun 2011 14:38 #535
    Anonym skrev 2011-06-04 14:31:57 följande:
    Det är ju presis det relativ fattigdom handlar om, att man särskiljer sig markant från omgivningen.
    Men "Fattigdebatten" talar om samhällets ansvar. Jag kan inte se att "samhället" kan lösa alla problem relaterade till denna relativa fattigdom i alla omgivningar, kan du?
  • Lör 4 jun 2011 14:43 #536
    Anonym skrev 2011-06-04 14:36:02 följande:
    Du gjorde faktiskt en spekulation iom att du förutsatte att jag saknade kunskap om vad jag uttalade mig om. (Jag *kunde' ju ha varit doktorand i socialt arbete med stora studier i ryggen.) Fast du hade ju rätt så tillvida att jag uttalade mig utifrån subjektiv erfarenhet i det mindre perspektivet.

    Och ja, jag förstår hur du menar. Jag säger inte heller att du har fel i att vi har olika förutsättningar att klara av i det här fallet att leva på socialbidragsnivå. Dock finns det vad jag kan se inget som påvisar att dessa skillnader skulle handla om just ekonomiska faktorer, som väl är vad "Fattigfamiljserien" och trådstarten tar upp. Att säga att svårigheterna att hålla en sådan budget har med andra faktorer än den begränsade ekonomin som sådan att göra, särskilt när det handlar om mer än en inledande omställningsperiod, är inte självklart detsamma som att göra moraliserande omdömen om att personen är oansvarig etc.
    Fattigperspektivet handlar minst lika mycket, om inte mer, om andra faktorer än den ekonomiska. Där har alla samma utgångspunkt eg så det ÄR andra faktorer som spelar roll. När det gäller fattigdom tror jag att det största misstaget, från alla sidor, är att tro att det finns självklarheter eg...
  • Lör 4 jun 2011 14:45 #537
    Anonym skrev 2011-06-04 14:38:54 följande:
    Men "Fattigdebatten" talar om samhällets ansvar. Jag kan inte se att "samhället" kan lösa alla problem relaterade till denna relativa fattigdom i alla omgivningar, kan du?
    Gör den? Eller det beror nog på vilken "debatt" man följer...
    Samhället kan inte lösa alla problem men det går faktiskt att göra oändligt mycket mer än vad som görs idag. Tex att förhindra att barnfamiljer vräks.
  • Lör 4 jun 2011 23:18 #542
    Ravenna skrev 2011-06-04 23:08:59 följande:
    Lyxfällan är inte särskilt representativ, eftersom det är väldigt extrema fall som tas upp, men den påvisar existensen av ett problem som uttrycks i mildare grad bland många som lever "fattigt", t.ex. ser man samma trend i ganska många av kommentarerna på barnfattigbloggen, till exempel:
    x) En mamma med dålig ekonomi som köpte dyra semesterresor åt sina vuxna / nästan vuxna söner.
    x) En mamma som betalade moppe och mopeskörkort och körkort åt sina barn samtidigt som familjen fick äta gröt.
    x) En mamma som sparade tusentals kronor till sin dotters studentfest trots att hon inte hade en säng att sova i.
    x) Alla som röker samtidigt som barnen inte kan följa med på utflykter.

    Lyxfällan må vara överdriven, men problemet är detsamma: att man lever över sina tillgångar, att man prioriterar nöjen över nödvändigheter och att man förvärrar sin situation genom att använda krediter istället för att spara först och köpa sedan.
    Jag är mest imponerad att du hämtar all din information på aftonbladet.
    Det och att du svänger dig med siffror du inte begriper dig på. 18 000 för mat till..
    Jomen visst serru.
  • Lör 4 jun 2011 23:21 #543
    Ravenna skrev 2011-06-04 12:43:55 följande:
    Kanske därför att det är rätt sällan som man står där som nybliven socialbidragstagare med två tomma händer. Väldigt ofta har man cyklar sedan tidigare, eller så kan man låna (t.ex. kanske av de där kollegorna som hela tiden är i Thailand?) eller ärva av föräldrar som sällan cyklar längre osv. Lever man billigt måste man vara påhittig. Dessutom är begagnade cyklar billiga och det är något som är vettigt att spara ihop till om man saknar.
    Nej du har varit övertydlig i att visa att det bara existerrar två färger i din värld. Svart och vitt . Det saknas helt gråskalor däremellan.

    De som lever på socialbidrag ska få tak över huvudet, någon form av mat i magen och några kläder på kroppen sen ska de knipa käft för allt annat är offermentalitet.

    Bra att vi har få sådana som du eftersom vi annars skulle få en permanent del av befolkningen som lever i ren misär.
  • Sön 5 jun 2011 22:41 #588
    Ravenna skrev 2011-06-05 21:42:17 följande:
    Problemet med att säga att det är fel på för låga löner, det är att om man kräver för höga ingångslöner så blir det svårare och svårare att komma in på arbetsmarknaden som ny. Låglönejobb är skitbra - det är en väg in på arbetsmarknaden. Ett sätt att få erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter.
    Jag utgår från att det inte var dem du tänkte på, men kan inte låta bli att fråga hur ditt resonemang går att tillämpa på lågbetalda yrken som bibliotekarie, arbetsterapeut med flera, där man inte ens går jämnt upp utan direkt back jämfört med dem som enbart har gymnasium? Ska vi också vara glada att vi under våra år på jobbet "fått en väg in på arbetsmarknaden" eller "kontakter, meriter och färdigheter" (utöver dem vi skaffade oss under våra år på högskolan då alltså)?
  • Mån 6 jun 2011 20:33 #632
    Ravenna skrev 2011-06-06 14:15:50 följande:
    Hej, jag tycker att bibliotekarie är ett rent löjligt överkvalificerat yrke. Jag tycker inte att det ska behövas flera års utbildning för att jobba på bibliotek, och det är nog därför som lönerna i det yrket ligger som de gör - för att yrket inte är så kvalificerat som andra yrken med den utbildningslängden. Arbetsterapeut har jag ingen aning om, men bibliotekarie är ett jättebra exempel på ett yrke som skulle behöva en utbildnings-deflation - det borde räcka med gymnasieutbildning och en kortare kurs för att kunna arbeta på bibblan.
    OT Bibliotekarieyrket är mer troligt lågbetalt för att det har delvis samma historiska bakgrund som sjuksköterskeyrket, en historia där det tidigare bemannats av ogifta kvinnor från övre medelklassen som inte behövde lönen för att försörja sig.
    Att du tycker det räcker med en kortare kurs för att kunna jobba på bibliotek visar mest på din okunnighet om vad arbetet handlar om; förmodligen förväxlar du det med den försvinnande gruppen biblioteksassistenter som suttit och stämplat böcker i lånekassan. För jag tror inte att du tänker på ämnesbibliotekarierna på de tekniska högskolorna eller på teknikföretagen, där ett gott arbete kan kräva motsvarande examina i ämnen som biologi eller fysik förutom bibliotekspåbyggnaden (dessa ligger gissningsvis inte i det nedersta lönespannet dock) eller den personal som lär ut informationssökning till forskare och medicinstudenter på de medicinska fakulteterna. Att bibliotekarier med systeminriktning sitter och utformar databaser vet jag inte ens om du är medveten om.  Och även före IT-explosionen (på fackbiblioteken använde man databaser långt innan internets genomslag) behövde både katalogiserare inom diverse språkområden och generalisterna på folkbiblioteken en betydligt bredare kompetens än en gymnasist.

    Men om det underlättar resonemanget att i stället ta ettt par exempel  från andra yrkesgrupper: Ditt resonemang om att låglöneyrken är bra för att få arbetslivserfarenhet, skaffa kontakter och meriter känns  tveksamt även på säg sjuksköterskor (en bekant, förvisso nyutbildad, har gått in på Sahlgrenska med drygt artontusen i månadslön) och sjukgymnaster (mitt privata exempel har någon tusenlapp mer men en person som jobbat några år).

    Givetvis finns det värre exempel men skulle jag dra upp säg arkeologer, arkivarier m fl (pga krass arbetsmarknad vanligt med sk praktikplatser och dito lön, dock med krav på högskolestudier från "praktik"stället) så hör väl förmodligen även de till sådana du tycker att man kan komma in från gatan och sköta.
  • Tis 7 jun 2011 11:25 #659
    Dr Mupp skrev 2011-06-07 08:44:17 följande:
    I din värld verkar fattiga inte kunna planera sin ekonomi, de har inga vänner, inga släktingar, inga saker sen tidigare.
    De finns ju de också, men det vore konstigt om de var i majoritet.

    Själv har jag absolut aldrig uppfattat min barndom som ekonomiskt begränsad (det har väl också att göra med hur det ser ut i omgivningen) men visst, vi hade ett socialt nätverk. På utlandssemester (bussresor till Louisiana borträknat) var vi inte förrän jag var femton (en vecka hos en utlandsjobbanade släkting). Ledigheterna tillbringades på landet hos släktingar, i en landsända där många stadsbor semestrar. Hur ekonomin såg ut vet jag faktiskt inte, det var inte något jag funderade över.
    Mamma var ensamstående vilket också tycks kvalificera för facket ömkansvärd och fattig enligt somliga, dock högutbildad och med lön som inte låg allra längst ner.
    Vi hade blandat umgänge både i skola och privatliv, som jag i efterhand förstår både sådana som hade det bättre ekonomiskt än vi och sådana som hade det sämre.  Hade jag haft en annan bekantskapskrets är det förstås fullt möjligt att jag hade uppfattat oss som "fattiga". Eller välbärgade..
  • Tis 7 jun 2011 11:27 #660
    sirisdotter skrev 2011-06-07 10:13:21 följande:
    Fick inte er mor änkepension?    Eller gifte hon om sig och förlorade den?
    Jag tror vi ser olika saker i det inlägget. Det var inget större fel på deras inkomster vad jag förstår; problemet låg i mammans hushållning. Med en änkepension (om föräldrarna var gifta när pappan dog) hade väl förmodligen mammas pojkvän fått dyrare presenter men inget ändrats för hennes barn.
  • Tis 7 jun 2011 15:55 #665
    aussie skrev 2011-06-07 13:10:30 följande:
    /.../
    Och inte för att vara snorkig, men tråden handlar väl om just problematiken för de som inte får det att gå ihop, inte om dem som kan ta sig fram på en räkmacka? Tråden handlar väl om dem som saknar resurser? Inte om dem som har resurser. Och komma här och haka upp sig på madrasser på JYSK, när det inte handlar om det alls. Det handlar om att vissa inte har de resurser ni inte för en sekund verkar kunna bortse att ni själva har.
    Vinkeln i ditt/dina inlägg brukar jag ta när jag hamnar i diskussion med utpräglade moderater. Det innebär inte att jag är blind för andra aspekter i "fattigproblematiken". (Och ja, jag har egen erfarenhet av inkomster under socialbidragsnivå, både egen och i min närhet.) 

    Det stämmer att det handlar om att vissa inte har resurser. Men det är inte alltid på den ekonomiska sidan, vare sig i reda pengar eller i inbytesvärde från nätverk, dessa resursbrister finns. I min erfarenhet handlar det inte sällan om att prioritera annat än vad de flesta andra skulle se som nödvändigt och om bristande (förmåga till) planering.
    Jag tror inte alls att det är roligare med bristen ligger på den sida som handlar om att hålla i de pengar man har, vare sig bakgrunden är brist på kunskap, känslomässig problematik eller annat. Snarare känns det jobbigare för personen, som - är min erfarenhet - då oftare har en upplevelse av maktlöshet och brist på inflytande än den som "bara" har ont om pengar.
    Men jag har svårt att se en lätt lösning på den typen av problem. Att bara fylla på med pengar - även om de resurserna skulle finnas - ser jag som en tveksam åtgärd. I somliga fall skulle de inte hjälpa, åtminstone inte utan mycket stora tillskott, då den andra problematiken är alltför djup och pengarna skulle ta slut ändå. I andra fall skulle det kanske fungera med de extra tusenlapparna. Dock kan jag, och det kan man förstås se som missunnsamt, se en orättvisa i att kontinuerligt ge personer ett extra tillskott till lön eller annan inkomst av gemensamma medel för att de i motsats till andra inte förmår att hushålla med t ex socialbidragsnivå.
  • Tis 7 jun 2011 21:40 #681

    aussie- gud vad jag håller med dig nu.
    Har tidigare bott i ett område där det flesta var fattiga. På ett sätt var det så mycket enklare, även om det aldrig släppte in oss i gemenskapen eftersom vi var svenskar så kände jag inte utanförskap på grund av fattigdomen. Nu är vi fattiga men har mycket resurser ändå, socialt och intellektuellt som gör att fattigdomen inte märks betydligt hos oss vad gäller saker och prylar förutom en tjock tv då. Men datorer och mat på bordet finns det gott om. Även för eventuella gäster.  Nu bor vi i ett område där majoriteten i området runt omkring har det rätt så gott ställt. Men i det hus vi bor i har man det oftast inte så bra ställt även om det finns oxå. Här känner man mer stress över ekonomin. Men jag hoppas ändå att min dotter kan få större chans här än i det förra området att utveckla sin fulla potential. VIlket jag vet är enormt stort. Det lilla jag sett av skolan inför höstens skolstart så har jag stora förhoppningar på personalen att ta hand om min dotter. Vilket de inte hade haft möjlighet till i det förra området. Då all tid upptogs till slagsmål och diverse problemlösningar mellan olika grupperingar på skolan.

  • Ons 8 jun 2011 12:07 #685
    MickeN1973 skrev 2011-06-07 22:26:15 följande:
    Fattiga har många barn....  
    Eftersom preventivmedel är så dyra?
  • Ons 8 jun 2011 16:15 #687
    April Mamma skrev 2011-06-08 15:59:17 följande:
    Men det är väl knappast billigare med barn?? =)
    Man får mer i socialbidrag ju fler barn man har
  • Tor 9 jun 2011 07:12 #693

    tror människor blir lite desperata, vill förgylla deras barns barndom med en resa. Men visst är det tokigt tänkt.

  • Tor 9 jun 2011 07:18 #694

    Pengarna räcker gott och väl till om man har förmågan att handskas med pengar, alla har inte den förmågan för det första. Och det är ansträngade att leva så här år efter år. Ett år eller två år går bra. Men efter 5 år på försörjningsstöd och 5 år på studielån så är man trött att aldrig kunna unna sig något. Att aldrig kunna köpa det där lilla extra. Tjabba eller nåt- Hur länge gick du på försörjningstöd? Jag har levt på existensminimun i 11 år nu. Först som student och nu som socfall. Det är jäkligt tufft kan jag säga. Det första åren gick kanonbra, det var inga problem alls. Men nu börjar det bli tufft.Dels har matpriser stigit utan att försörjningsstödet har stigit. Och dessutom har jag en dotter som börjar vilja ha allt mer saker. Även om hon är så klok och förståndig och vet om att jag inte kan köpa allt till henne. Det är klart hon bråkar men hon bråkar om billiga saker. Men det är tufft att veta att hon inte kan få allt hon vill ha inte ens allt hon behöver kan hon få. Jag kan säga jag har inga laster förutom pizza då. Men det blir tufft när man går så här många år.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll