Juni/Juli mammor...

Grodan leker och busar och kommer själv och säger till när han vill gå åh lägga sig oftast efter 19. Gör samma på dagtid.
På kvällen efter middagen byter vi om till pyamas och ger han d-dropparna. Sen när han säger till får han välling i pappas knä och borstar tänderna. När det är klart klättrar han upp och lägger sig mot pappas axel och då bär han upp honom och lägger ner honom. Stoppar om honom ger han nappen och gossen sen somnar han själv. Men då sover han max 2 timmar under dagen. Innan när han sov mer höll han igång längre. Sen vaknar han nån gång under natten och behöver hjälp med omstoppningen ibland. Han ställer sig nämligen i sömnen. Sen kliver han upp ca 5:30 varje morgon.

Angående bebyn så mår jag jättekonstigt idag. Mensvärk, ryggvärk, illamående, yrsel och bebyn rör sig mindre så jag ska ringa till förlossningen. Vete fan om de ska va så här...

Här är vi också inne i en helt underbar sömnperiod. C som alltid varit fruktansvärt svårsövd funkar nu att bara lägga, säga godnatt och sedan gå ut, och hon somnar oftast på max 1 minut, sover sen hela natten till ca 7-8. Det är helt underbart!!! Kommer ju garanterat perioder av dålig sömn igen men just nu njuter vi hela familjen av bra sömn! :)

Jag skall tydligen måsta dö innan jag får hjälp!
Fick efter lite tjat från min sida komma hem. Vill inte ligga där och vänta på inget när de inte hjälper mig ändå. Blir bara förbannad!
Vi har väldigt nära in typ 15min in så de gick med på det och tack vare att tappen var tilltäckligt lång för att om den tänker komma så hinner vi in.
Sen om jag skulle må minsta lilla sämre eller annorlunda så skulle jag kontakta dom.

Tillbaka på sjukhuset nu har de hittat äggvita i urinet (dock lite) se de har tagit blodprover. De har även tagit ekg och ctg kurva. Bebyns hjärtjud gick högre än vanligt runt 140 men rusade ibland upp över 170. Så högt har han aldrig legat. Läkaren säger att det ser fint ut trotts att han inte rörde sig under varken ctg eller ul. Han brukar röra sig tokmycket och har bara rört sig pytte lite. OROLIG!
De skall testa flödet i navelsträngen och köra ctg till åh från regelbundet nu det kommande dygnet. Sen skall jag träffa en medicinläkare som ska kolla så att mitt mående inte beror på annat än bebyn.
De tror att de e så att bebyn tar nästan allt mitt blod plus att den stryper av blodtillförseln samt att den trycker på nå nerver. Det enda som kan fixa det är att ta ut den och trotts att jag bönar och ber (dock väldigt snällt) så vill de inte hjälpa oss.

Ska äntligen få komma hem. Felet är att bebyn "stryper" min blodtillförsel så hjärtat pumpar tomt. Då pausar det för att sedan orka ta i lite extra hårt så att de får blod. Allt de försvinner när fettot är ute.

Ska bli så skönt att komma hem till Grodan. Mammas älskade lille kille. Har sån ångest när jag ligger på sjukhus. Han märker dessutom att nått är fel. I måndags när jag var hemma bäddade han ner mig, gav mig hans tutte och snutte och kröp sedan ner själv. Han satt hos mig länge och strök mitt huvud och sa "mamma" om och om igen. Det gör så ont i mitt hjärta att han skall måsta märka att nått är fel. Jag försöker vara som vanligt men han genomskådar det. Han är dessutom väldigt beskyddande över min mage. Ingen annan än jag och han får röra den, bara pappa ibland. Han leker med den, pratar med den och plockar fram den, pussar och kramas, hämtar leksaker och tuttar. Vet inte om han förstår att det är någon där men vi har försökt förklara det. Tror dom är mycket smartare än vad vi tror...

Det var inte "så" farligt. Det var farligt om de höll på länge eller om bebyn inte vred undan sig och släppte fram blodet. Känns superläskigt men de sa att om jag känner mig extra yr eller svimfärdig så skall jag peta på honom tills han rör sig åh de släpper. Fick prova det igår kväll åh de värkar funka.

Träffat doktorn och fick veta att jag börjat öppna mig men eftersom det är "bara" 36+6 så "får" de inte sätta igång mig än. Sen var läkaren ledig imorgon och eftersom man tydligen räknar med 3dygn så ville han inte sätta igång mig innan helgen då han skulle måsta lämna över mig till någon annan läkare i själva "utdrivningsfasen".
Men på måndag är det dax. Då hinner ju Grodan bli frisk också :)

Urk vad gruvsamt. Imorgon blir det igångsättning. Ska bli skönt att få ut lillebror men känns jobbigt då de man räknar med 3dygn när man räknar på en igångsättning. Oftast går det ju mycket fortare men att vara borta från Grodan. Och att han skall sova borta för första gången känns så grymt jobbigt!
Ångrar nu att vi inte testat en natt tidigare.

Han kom 21:46. Han har vätska i lungorna och de e antingen en infektion eller att han andades in massa. Han är dessutom lite kall, syresätter sig dåligt och orkar inte äta. Han får ligga på nå värmekuddar, får dropp, antibiotika, sondmatning och syrgas.
Jag är bara helt utslagen. Somnar av minsta lilla grej. Yr och illamående pga att jag ej hunnit ifatt med mat och dryck.

Jobbigt! Inte nog med allt strul med förlossningen och alla sjukdomar så går det uselt på min mans jobb. Massa frånvaro och dålig omsättning. De kan troligtvis inte ta ut löner under december... Perfekt när vi precis fått smått och trott att allt går bra.
Med lån och hyror åh räkningar som ska betalas. Hur fan gör man?
Sen måste man ju hålla humöret uppe för omgivningen då vi inte kan berätta för nån att det går dåligt. Min man är dessutom en sån som deppar ihop jätte lätt. Han ser allt svart eller vitt åh så fort det är tal om vår ekonomi så tror han att allt kommer skita sig, vi blir vräkta och får leva i en etta eller på gatan, käka nudlar och återanvända blöjorna. Jag försöker hela tiden säga sånnt som "jag är stålt över dig som försöker, man kan ju inte göra mer", "du följer ju din dröm och vi står bakom dig", "för oss spelar det ingen roll hur vi lever bara vi har varandra", "du är ju ansluten till akassan och vi har ju en löneförsäkring", "går det inte längre får du vara hemma med barnen så får jag jobba"
Men inget hjälper! Fattar att han vill att deras företag ska funka men tycker att nått bör man kunna säga för att han inte ska oroa sig så för om det inte skulle funka.

Min junikille Alexander ska bli storebror :))

Vad roligt Ofeigur!!

Ja de ska bli roligt med en till liten :) då har jag 3 barn :)
Var på VUL i förrgår och fick få se ett tickande hjärta slå på den lilla!

Men känns fortfarande som Alexander är en bebis :)) han e ju så liten än känns de som trots sina 11 kg och 73 cm så känns han LITEN!! Haha!!