Cannelle, du gissade ratt! Jag har fatt min lilla pojke nu, Lucian heter han. Han foddes 8.10am i sondags efter en valdigt kort forlossning. Jag hade ju hoppats pa vattenfodsel, massage, arometarapi och massa sant, men ingenting hanns med.
Jag vaknade runt 2.30 pa natten i sondags med mensliknande vark som snart utvecklades till vagor av smarta. Forsta tva timmarna var de nagorlunda hanterbara men de blev varre och varre. Hade last att ett hett bad kunde fa forvarkar att avta, antog ju att de bara var nat tidigt tecken och att det fortfarande skulle droja dagar innan jag faktislt skulle foda. Men nar de blev varre i badet och jag borjade bloda forstod vi att de var nat mer. Hade sa obeskrivligt ont att jag inte visste vad jag skulle ta vagen. Vi ringde till sjukhuset och forst pratade vi med en kvinna som sa at mig att ta en paracetamol och vanta ut det. Suck... sen ringde vi igen och da sa de att eftersom jag blodde borde jag komma in sa de kan undersoka, men sannolikheten var valdigt stor att de skickade hem mig igen. Jag hade sa ont att jag hyperventilerade pa telefon, lugna langa andetag var bara att glomma.
Henry packade allt i bilen, men jag var livradd for att satta mig i den for det sista jag ville var att sitta ner med smartan. Efter manga om o men satte jag mig i bilen och det var en riktigt mardromsfard, som jag skrek alltsa. Jag ar bara sa oerhort tacksam att det var tidig sondag morgon sa knappt nan trafik, gatona var nastan tomma. Vi kom fram till sjukhuset pa 25 min.
Bara hissfarden upp till forlossningsavdelningen var en mardrom och forstas inser vi att vi glomt den oranga boken (pregnancy records) i bilen, sa Henry far aka ner till parkeringen igen. De hade inga rum redo, sa jag fick vanta i 25 minuter med hemsk smarta och tryck nedat med andra i vantrummet. Jag bara kved och skrek, upprepade hela tiden "help! it's not suppose to be like this!" och nar Henry val kom tillbaka blev han galen pa att ingen kom och hjalpte oss. En barnmorska kom och fragade om de tryckte o nar jag nickade ett ja till svar insag de val hur brattom det var, nan sa "she's gonna give birth in the waiting room if you don't get a room soon!"
Till slut hamtade de mig och halvvags till rummet fick jag stanna for en vark, det tryckte pa sa jakla mycket och sa plotsligt gick vattnet, var helt dyngsur. Innan jag insag vad som hant trodde jag att bebisen var ute och jag skrek "there is something in my trousers!!". Sen insag jag att det var vattnet (nan kanske sa det), sen ledde de mig till sangen och undersokte mig. Till allas forvaning kunde de konstatera att jag va 8cm oppen. Bara en barnmorska fanns tillganglig och nar Henry fragade henne hur lang tid till jag skulle vara helt oppen sa hon 1-1.5 timme och att en annan barnmorska snart skulle gora oss sallskap. Han fragade om han kunde hamta birth bag med alla vara saker fran bilen och hon sa att det var okej. Jag kande att det var fel, att det skulle ga snabbare, men ville inte slappa lustgasmasken och hoppades bara att han skulle skynda sig. Men inom 5 min kande jag sant enormt tryck och fick saga till barnmorskan, som inte ens var vid min sang utan i andra anden av rummet, att huvudet var pa vag och jag fragade "where's Henry?". Huvudet och kroppen kom ut pa tva krystningar och Henry kom in 30 sec senare just nar Lucian borjade skrika. Stackars Henry trodde han gatt in i fel rum, kunde inte forsta att det gatt sa snabbt. Det var forstas trakigt att han inte var dar sekunden det skedde, men det var anda helt fantastiskt. Vi kunde inte forsta hur vacker var lille bebis var.
Tva andra barnmorskor tog over med efterkollen, de var mycket trevligare an den forsta. Vi tillbringade hela sondagen pa sjukhuset och kom hem i sondags kvall. Det har gatt bra, men kan inte direkt pasta att jag fatt mycket somn. Lucian ammar bra och ar frisk. Nu sover han i sin carrier cot pa matbordet medan jag och Henry ater frukost och lyssnar pa BBC radio 4. Kanns helt otroligt att vi har var lilla pojke har.
Magen har ju sjunkit, men forstas hanger den. Ar inte sa orolig dock, den blir mindre sa smaningom. Cannelle, kanner ocksa fran och till hur livmodern drar ihop sig, mindre nu dock. Forsta gangen jag ammade gjorde det ganska ont, kandes obehagligt.
Ar nu faktiskt valdigt lockad av baby-spa:t. Skulle du kunna skicka uppgifterna till stallet? Vore kul att ta reda pa mer.
Hoppas allt ar bra med er!