Jaha, da har de andrat rutinerna sedan vi var i farten for tva ar sedan. Det ar ju bra, faktiskt, for det kandes inte riktigt kul att dra in en nyfodd bebis i ett fullpackat, kokhett vantrum pa ambassaden, for att visa upp for personalen, och var ju dessutom riktigt besvarligt for de som inte bodde i London.
Min man ar oxa svensk, sa att barnen ska vara svenska foll sig helt naturligt for oss. Det finns dessutom ekonomiska fordelar att kunna vara sk non-dom till de fyller 18 ar, om vi bor kvar sa lange, och det vore dumt att stanga den dorren. Fast storasyster, 4 ar, blev valdigt ledsen nar vi efter Diamond Jubilee forklarade att hon inte var britt, att God save the Queen inte ar var nationalsang, och att Rule Britannia inte handlar om oss egentligen. Da sade hon att hon ville bli "british" nar hon blir stor. Sa nu sjunger vi Du gamla, du fria nastan varje dag, for att gottgora besvikelsen lite, men den verkar svarare att lara sig utantill... Lite lustigt att se ett sextiotal dagisbarn, dar endast en handfull ar britter, sjunga God save the Queen hogt och klart pa skolgarden! Man gor vad man kan for att integrera barnen
Vi aker till Sverige imorgon for sex veckor. Sasom vadret ar ser jag inte helt och hallet fram emot det, men det kan ju andra sig till det battre, far vi hoppas! Jag har hort att det ska ga relativt snabbt att fa ett brittiskt pass, sa det ska nog ga bra for er!