God doesn´t make mistakes

Man kan faktiskt älska funktionshindrade barn, precis lika mycket som "friska". Dvs det behöver inte vara fejk, även om första tiden förstås kan innehålla chock och sorg.

Men självklart är något uppenbart galet i TS fall, sett till resonemang, brist på logisk argumentation, brist på konsekvens etc. Jag vill inte spekulera i vad det beror på, men det behöver ju faktiskt inte ha med hennes dotters funktionshinder att göra, det kan ju lika gärna ligga hos TS.

Hanna är faktiskt en stor skitunge ibland. Dryg som sjutton.. Månen tur och retur önskas ibland =) Nöjd?

Annars så bekräftar bara dina ord det jag säger om rädslor och fördomar.. Kunskap är bra.. Leta reda på det så blir du rikare..

Man kan faktiskt älska funktionshindrade barn, precis lika mycket som "friska". Dvs det behöver inte vara fejk, även om första tiden förstås kan innehålla chock och sorg.

Men självklart är något uppenbart galet i TS fall, sett till resonemang, brist på logisk argumentation, brist på konsekvens etc. Jag vill inte spekulera i vad det beror på, men det behöver ju faktiskt inte ha med hennes dotters funktionshinder att göra, det kan ju lika gärna ligga hos TS.

Visst förstår jag det mera än väl.. Man behöver inte själv ha funktionshinder för att kunna förstå.

Livet är svårare för att samhället gör det svårare för vissa funktionshinder. Det är det man måste ändra på. Attityderna.. tänket... Folk är rädda för det som dom inte vet så mycket om.. Rädsla skapar fördomar.. Rädsla skapar tester.. osv..

Tänker man: funktionshinder = Problem.. svårigheter.m m.... ja, då blir det mesta svårt.
Tänker man: funktionshinder = Berikande olikheter.. Lika värde.. m m.. Ja, då blir det lättare.

Du pratar om och relaterar till ditt eget funktionshinder.. Jag har förståelse att man gör det eftersom man själv är närmast det.

jag tycker det är ledsamt att du lider.. Ingen ska behöva lida.. Med eller utan funktionshinder. Men lidanden finns i alla grupper av människor..

Jag har redan skrivit en bok.. Den kom ut 09. Nummer två är snart klar.. Men då handlar den om missbruk.

Hanna är en av dom fem bästa som hänt mig..  Sen att hon har DS är en annan sak =)

Jag har redan skrivit en bok.. Den kom ut 09. Nummer två är snart klar.. Men då handlar den om missbruk.

Hanna är en av dom fem bästa som hänt mig..  Sen att hon har DS är en annan sak =)

Jag är varken rädd eller fördomsfull när det gäller DS. Jag vet att det är ett funktionshinder som i många fall innebär lidande för föräldrar, de drabbade barnen och kanske särskilt DS-barnens syskon som åsidosätts av föräldrarna.Självklart kan man älska dem! Det jag menar är att det kanske är svårt att älska ett barn som inte är vad man önskade, hur krasst det än må låta.

TS argumentation lämnar mycket att önska, ja, men å andra sidan är det ju förståeligt. Hade hon inte fajtats med näbbar och klor som hon gör så hade hon antagligen förr eller senare blivit anklagad för att ångra sin dotter. Det här är ju FL, du vet.

Återigen blandar du in din dotter i det hela. Påstår att hon inte duger som hon är bara för att det går att upptäcka kromosomavvikelser mm, tidigt i graviditeten. Du borde verkligen söka hjälp för detta. Självklart får du tycka vad du vill, men det låter inte sunt att lida av sådana vanföreställningar att man far med rena osanningar.

Du låter också väldigt känslostyrd och jag vet inte om du rationellt klarar av att ta till dig detta, men jag skulle rekommendera dig att vända dig till en samtalsterapeut t ex, och reda ut alla tankar och känslor kring detta ämne. Kanske kan terapeuten även hjälpa dig att ta reda på FAKTA. Så att du får rätt information och slipper gå omkring och tro att samhället föraktar din dotter och andra DS-barn, bara för att det finns vissa tester att göra.

Lycka till! 

Men du... Jag skrev "Hanna" inte Hanna... alltså menade jag någonting annat än direkt min dotter...Alla ord som hade (" " ) citattecken omkring sig ska man inte ta precis ordagrant..men trodde du skulle faktiskt förstå .. MY Bad.. ska inte upprepas =)

Du har haft det ganska jobbigt va? Och då syftar jag inte på din dotter.

Jag vet andra som har haft det tufft, som resonerar ungefär som du. Det går liksom inte att nå fram till dem...