God doesn´t make mistakes

Det handlar inte riktigt om det du skriver. Det handlar om att man lär sig uppskatta och värdera andra saker än innan det funktionshindrade barnet kom. Att man får perspektiv på vad som är riktiga problem och inte. Att känna oerhörd glädje över framsteg som barnet gör trots att friska jämnåriga klarar mycket mer.

Ts, jag har ett funktionshindrat barn. Jag älskar honom precis lika mycket som de andra barnen. Jag önskar inte livet ur honom eller andra barn med liknande funktionshinder. Men jag tycker inte att det skulle vara fel om det i framtiden kom tester som kunde upptäcka hans funktionshinder redan i moderlivet eller om det kom en mirakelmedicin som gjorde att barnen inte fick dessa problem.

Läs det som jag skrivit tidigare.. Ids inte ta det för hundrade gången..

Det finns säkert många andra orsaker..

Tack själv.. Den är vacker och viktig som du säger..

Kram

Tänker man: funktionshinder = Problem.. svårigheter.m m....Berikande olikheter.. Lika värde.. m m.. 

Så här kan man ju också tänka.....det blir en mer nyanserad bild.

Då ber jag om ursäkt. Jag påpekade bara att du inte resonerar konsekvent, samt inte tar till dig fakta. Det handlar alltså inte om dina åsikter.

När det gäller frågan om du har haft det jobbigt, gällde det ang. dina böcker och att du har skrivit om missbruk. Jag tycker mig kunna läsa in en hel del mellan raderna i dina inlägg (och jag brukar sällan ha fel när jag gör det.) Men det var en fråga, inte ett påhopp.

Men jag ska inte fråga mer, utan kan bara hoppas att du finner fred med dig själv och världen. 

Men herregud, låt bli punktporren!
Har inte läst så mycket mer, jag blir bara frusterad över hur folk punktporrar här på FL - det ska vara EN PUNKT efter en mening.

Absolut inte. Men vad som händer senare är utom min(våran) kontroll.  Jag kan bara rå för det val jag står inför om det visar sig vara nåt fel på fostret.

Alla vill ju ha ett friskt barn som kan ta hand om sig själv och leva länge.

Och faktiskt så måste jag säga att jag håller med en tjej här inne om en sak. Om man nu kan göra testen och får reda på att fostret har nåt kromosomiskt fel eller DS så varför är man så grymt egoistisk och tänker: Vi kommer att älska vårt barn lika mycket ändå!
Det handlar ju inte om er för bövelen! 

Sen kommer föräldrar säkert och säger: Hon är så glad hela tiden, hon är speciell och hon vet om det!
Men vaad vet du om det? En funktionshindrad person är inte dum i huvudet, han/hon ser runtomkring sig och tar in allt! Han/hon är inte särskilt glad över att ha någon som måste ta hand om en i hela ens liv! JA, dom fattar det!(ett liv som för övrigt kanske inte vara lika länge som en "frisk" människa)

Det som jag tror att många föräldrar till barn som har DS försöker att undvika att förstå är att människor med DS också har tankar och känslor. Jag har själv fått höra ifrån en 18 årig flicka med DS säga: Varför just jag?..
Och det tär i hjärtat på mig!! Jag älskar henne, hon är helt underbar! MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL VAD JAG TYCKER OM INTE HON TYCKER OM SIG SJÄLV!

Nu ska jag nog sluta skriva, jag blir bara upprörd av folk som "måste vara stolta" för att deras barn har DS. Det är ingenting emot dig och din dotter. Ens barn är alltid ens barn, och man är alltid stolt över dem. Men därför tycker jag att det är bra att ha testen, för att själv kunna välja själv.

Jag förstår faktiskt vad du menar.. tro ingenting annat. Jag kan inte sätta mig över någon annan. Jag säger också bara min mening.. Hanna vore inte Hanna om hon inte hade DS. jag skulle faktiskt inte vilja ha henne annorlunda.. Jag skulle välja henne om och om igen...oavsett hur många tester det finns.

DS ( nu enbart om DS) passar inte in i vårat samhälle som det ser ut nu.. så som det borde göra. Dom här människorna borde vara självklara men det är dom inte. Dom räknas inte fullt ut. Dom "göms" undan.. Dom sneglas det på.. Deras funktionshinder blir ett skällsord..  Det går att testa för DS.. Det går det och det.. Om man fick en bättre människosyn överlag.. så skulle förståelsen vara bättre.. fördomarna minska.. osv..

Ju mera DS syns.. så tror jag folk får en bättre förståelse. Att dessa människor inte är naturkatastrofer utan helt vanliga.. värdefulla människor som bör respekteras oavsett DS

För övrigt vill jag bara säga att det är märkligt att du förutsätter att gud finns - DS händer och man får ta det som händer bara. Gud har absolut inget med det att göra - det är en mutation.