bulleen skrev 2011-08-31 21:12:30 följande:
Absolut inte. Men vad som händer senare är utom min(våran) kontroll. Jag kan bara rå för det val jag står inför om det visar sig vara nåt fel på fostret.
Alla vill ju ha ett friskt barn som kan ta hand om sig själv och leva länge.
Och faktiskt så måste jag säga att jag håller med en tjej här inne om en sak. Om man nu kan göra testen och får reda på att fostret har nåt kromosomiskt fel eller DS så varför är man så grymt egoistisk och tänker: Vi kommer att älska vårt barn lika mycket ändå!
Det handlar ju inte om er för bövelen!
Sen kommer föräldrar säkert och säger: Hon är så glad hela tiden, hon är speciell och hon vet om det!
Men vaad vet du om det? En funktionshindrad person är inte dum i huvudet, han/hon ser runtomkring sig och tar in allt! Han/hon är inte särskilt glad över att ha någon som måste ta hand om en i hela ens liv! JA, dom fattar det!(ett liv som för övrigt kanske inte vara lika länge som en "frisk" människa)
Det som jag tror att många föräldrar till barn som har DS försöker att undvika att förstå är att människor med DS också har tankar och känslor. Jag har själv fått höra ifrån en 18 årig flicka med DS säga: Varför just jag?..
Och det tär i hjärtat på mig!! Jag älskar henne, hon är helt underbar! MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL VAD JAG TYCKER OM INTE HON TYCKER OM SIG SJÄLV!
Nu ska jag nog sluta skriva, jag blir bara upprörd av folk som "måste vara stolta" för att deras barn har DS. Det är ingenting emot dig och din dotter. Ens barn är alltid ens barn, och man är alltid stolt över dem. Men därför tycker jag att det är bra att ha testen, för att själv kunna välja själv.
De flesta med funktionshinder, önskar nog inte att de aldrig hade blivit födda. Men det är stor skillnad på att konstatera det, och att hävda, eller antyda, att de inte "får" må dåligt, att de inte "får" känna sig annorlunda, samt att inga blivande föräldrar "får" göra tester som kan upptäcka vissa sjukdomar eller avvikelser mm. Det är öht ett väldigt konstigt sätt att resonera. Men visst, jag tror också att en del föräldrar med fh-barn, gärna försöker "överkompensera", och ibland går det väl även ut över omgivningen, dvs att alla andra ska göra samma val som en själv. (För annars har ens eget barn, plötsligt inget existensberättigande?)