God doesn´t make mistakes

Du pratar bara om när dom är små,jag pratar om hela deras liv.

Om du tror att ds-folk springer omkring och mår jättebra hela livet så har du fel,dom möter på en mängd problem i livet som andra slipper,dom står också utanför det liv deras jämnåriga lever och dom vet om om det.

Andra barn växer upp blir självständiga och till sist flyttar dom,skaffar familj och lever sina liv.

En med ds växer också upp,men har ofta en störning som gör att dom inte klarar sig själva eller någonsin blir självständiga,dom är alltid beroende av andra och får aldrig bo själva,dom är utlämnade åt gruppboende och personal hela livet ut,lägg sen till alla sjukdomar som dom har mer eller mindre av.

Så trevliga som du säger att dom är är dom inte heller,inte alla i alla fall,dom har ett jättestort ego och blir väldigt lätt sura och arga som stora,eftersom dom oftast är stora i sin kropp så  är det inte så lätt att hantera dessa raseriutbrott.
Nu pratar jag om vuxna med ds.

Har man som du fått ett barn med ds så gör man givetvis det bästa man kan av det och självklart älskar man sin unge oavsett,det sitter i generna att man ska göra.
Men när man gör ett test så kan man ställa sig frågan...skulle jag vilja leva med dett funktionshinder själv

Jag tycker att detta i grunden måste handla om i fall foster har människovärde. Här i Sverige har vi bestämt att upp t o m v17+6 så är inte människovärdet hos fostret absolut utan då är kvinnan i sin full rätt att avgöra om fostret ska fortsätta leva eller ej. Då måste det ju rimligen gälla ALLA foster och att undanhålla värdefull diagnostik för att vissa kommer att fatta ett abortbeslut utifrån detta är inte rätt väg att gå.

Däremot välkomnar jag en debatt om de aborter som sker senare med socialstyrelsens tillstånd för där värderas faktiskt barnen olika. 

Vad man gör med informationen man får är något som bör klarna för fler människor i takt med att man för en sådan här debatt i det offentliga. Det TS tar upp är viktigt och aktuellt, men det betyder inte att det per automatik är "rätt" eller så som vi alla borde resonera. Den är dock ingalunda särskilt ny eller konstig, som det framställs i den här tråden, där folk verkar helt chockerade över tankegångarna.

Jag håller med om att det är en viktig debatt.

Frågan är vad du vill säga egentligen med denna tråd...måsta alla föda sina barn som har ds bara för att du har valt det?

Måste alla sluta göra abort för att så många andra väljer att föda barn?

Du måste se längre än till barnet med ds,alla tycker att dom är gulliga o glada om några år tycker ingen att dom är varken gulliga eller speciellt roliga.

Exakt!

Det som med största sannolikhet påverkar de väntande föräldrarnas beslut är kunskap kring vad som väntar dem. Inte vetskapen om diagnosen i sig.Jag utgår från en , enligt mig, sund människosyn där man inte ser nazister till höger och vänster och använder dessa som norm för mänskligheten.

Tror du själv att gemene man (kvinna) grundar sitt abortbeslut på ideologi?

Du missförstår mig nog. Jag säger inte att tekniken i sig är nationalsocialism, men Torbjörn Tännsjös
uttalande om Downs-personer påminde mig mycket starkt om projekt T4 i nationalsocialisternas
Tyskland, (då handikappade och psykiskt sjuka dödades)som drogs igång 1939 , men som tycks ha minskat 1941 sedan den katolska biskopen i Mynster Clemens  August von Galen faktiskt öppet anklagat regimen för mord.

TORBJÖRN TÄNNSJÖS UTTALANDDE var MYCKET OTÄCKT.

Eh....det finns det väl visst folk som tycker! Självklart kan även vuxna med DS vara oerhört älskade och omtyckta!

På en dagverksamhet på orten där jag bor så drivs ett kafév av några funtionshindrade vuxna. Bland annat några med just DS. De är både, trevliga, roliga och gulliga! Ibland åker jag och en av de som jobbar där på smma tpg och han är alltid lika mysig att prata med. 

Precis min poäng.

Skjut inte budbäraren liksom.

Kan du citera Torbjörn Tännsjö?