Vår- /Sommarbebis 2012 efter IVF

Jag tror problemet är att folk inte tänker. Jag har också fått konstiga kommentarer, men jag har å andra sidan inte berättat på jobbet att jag gjort en IVF. Bara de närmaste på jobbet som vet . Bara de närmaste vännerna också. Svårare att, som Julia skrev, förstå kommentarerna från en vän som vet om situationen.

Jag kan helt ärligt säga att jag inte är gnällig, jag har som jag skrev innan varit väldigt positiv och försökt se det bra sakerna i allt som hänt. Men att inte bli gravid är fruktansvärt, man känner sån frustration och oro att man ska leva som barnlös resten av livet. Denna kompisen har vart min närmsta vän i många många år, och jag litade på henne och hon var en av dom människor jag ändå kunde berätta det mesta för... Men det har inte vart gnäll. Trodde ändå att hon kunde försöka sätta sig in i min situation och tänka hur hennes liv hade sett ut om hon inte haft sina barn. Dessutom är det inga små händelser jag har pratat om, en olycka som förändrade mig och mitt liv under flera års tid, att bli av med svärmor, att mista ett efterlängtat barn och att försöka bli gravid månad efter månad under flera års tid, medan alla andra vänner föder barn på löpande band.

Jag har verkligen försökt förstå hennes sits som småbarnsmamma, och att det inte alltid är lätt och jag har försökt stötta henne så gott jag har kunnat. Men hon kunde inte alls fatta att saknaden efter barn blir tusen gånger värre när man umgåtts med någon som har barn, eller att min längtan efter egna barn inte stillas av att jag kommer och leker med hennes barn i några timmar...

Jag har inte tagit upp det med henne igen, men jag är litar inte på henne på samma sätt som förr. Jag berättar inte så mycket längre heller, och jag känner verkligen att vi glider mer och mer ifrån varandra. Jag tänkte egentligen prata igenom det hela ordentligt, men jag orkade inte. Men fy, vad jag blev sårad den gången!! Men hon förstår uppenbarligen inte...

Det har vart grymt skönt att ha alla ivfare här att prata med, ni fattar precis hur det är och vad man går igenom!!!

Kram på er

Idag har vi varit på RUL! Åh så fint det var - allt såg ut som det skulle och den lille var väldigt aktiv =)

Åh Julia det är verkligen hemskt att behandla dig så, och om man dessutom gått igenom vad du gjort med ridolyckan, och allt annat du beskriver, och sedan höra att man är gnällig - i jämförelse med att vara småbarnsförälder som tydligen är minst lika illa som att bli halvt invalidiserad, mista nära och kära samt inte kunna få barn? Då kan man ju undra varför hon har en tredje är på väg, om det är så himla jobbigt? Om det är så hemskt att hon ångrar att hon blev mamma, så borde hon väl stoppat vid nummer ett? Hur okänslig kan man egentligen vara??? (Det är ju inte så att man väljer att vara med om fler olyckor och sorger, om man säger så...)
Jag blir helt tokig när jag hör det!!!

Gulia: Vilken fruktansvärd chef!!! Bra att du sa ifrån!
Hoppas det gick bra på RUL?

Jag gjorde IVF på Sahlgrenska så om några fler vill ses i Göteborg å ta en fika så funkar det bra!

Mrs Igelkott: Grattis till lyckat RUL! Jag gjorde IVF på en privat klinik i Gbg, bor ca 5 mil norr om Gbg men kan gärna träffas på en fika så snart min bil blir lagad (i slutet av månaden). Kramis!

Julia82: Du ska inte behöva förklara dig, efter allt du genomgått så kan ingen anklaga dig för att "gnälla". Din vän hade antagligen inte klarat av en tredjedel av vad du har gått igenom och därför kan hon inte heller sätta sig in i och har inte förmågan att förstå hur du har det eller vad du gått igenom. Bara den kommentaren om du ju kan leka med hennes barn visar ju hur lite hon förstår din situation. Och precis som Mrs Igelkott skriver, om nu hennes liv är så jobbigt pga att hon är mamma, varför skaffa flera stycken då? Jag tycker du verkar vara en väldigt ödmjuk och sund människa. Kram!

Ego: Jag gjorde TUL idag, de hade växt som de skulle. Båda är väldigt lika i storlek, den ena väger 1,2 och den andra 1,3 kg. Båda ligger med huvudet neråt så läkaren var hoppfull om att jag kan föda vanligt. De är så söta, mina små prinsar! Längtar efter dem nu!

Åh va mysigt med ers ultraljud!! Och härligt att allt såg bra ut :) Det är så kul att se sin bebis i magen!!!

Jag gjorde med Ivf på Sahlgrenska, men jag bor utanför Borås. Skulle gärna träffa er som bor i närheten, det vore jättekul :)

Måste tillägga om min kompis att hon verkligen brinner för sina barn, dom betyder allt i hennes liv och hon är en fantastisk mamma. När hon fick sitt utbrott var hennes kille iväg på jobb i några veckor, så hon var ensam med två trotsiga barn. Men det är ju inget försvar till att behandla andra som skit!! Jag tycker visserligen att dom skaffat barn lite väl tätt, men i vanliga fall när dom båda två är på hemmaplan så är dom jättebra föräldrar. Kände att jag var lite otydlig och fick henne att framstå på fel sätt, det var inte meningen. Jag tycker verkligen om henne och hennes familj, och det gör ju elaka ord ännu jobbigare att höra. Hade jag inte brytt mig så mycket om henne och vi vart vänner en evighet så hade jag sagt upp bekantskapen direkt, för det var hemskt att höra. Hon har bett om ursäkt för sitt beteende den dagen, men det hjälper föga tycker jag.

Imorgon ska jag till läkaren, hoppas såå på sjukskrivning!! Igår hade jag väldigt ont i ryggen och svanken på jobbet, och allt tog mycket mer energi och tid än vanligt. Det hugger till i ryggen, och ljumskarna så fort jag tar i och lyfter. Dessutom fick jag massa blodblandade flytningar igår eftermiddag, antagligen brast nått kärl när jag lyfte på jobbet... Usch, att man ska bli så orolig av blod :(

Julia: Ursäkta att jag gick så hårt åt din vän... blev lite överbeskyddande tror jag . Ledsen för det, det är ett känsligt ämne.

Tror nog att det inte ska vara ett problem med sjukskrivning när du har ett tungt jobb och du dessutom får blödningar. Jag var noga med att berätta vår historia med alla MF, vår barnlängtan och IVF:en. Lycka till! Kram!

Vad gulligt att din brukares pappa ställer upp och att de är så måna om dig. Då har du gjort ett bra jobb!

Hoppas verkligen att du får en bra läkare, men som sagt, med det jobbet borde det inte vara några problem...

Jaa, vad gör jag hela dagarna... hänger på FL .
Nej,  jag har små projekt efter vad jag orkar med. Rensar papper och pärmar var ett projekt (sånt som man inte riktigt orkar ta tag i på kvällarna efter jobbet). Vi har en hel del lådor som behöver rensas. Jag har städat ur bokhyllor, garderober och byrålådor för att göra plats åt bebisarna och så att vi (läs min man) kan möblera om. Det gör jag de dagarna jag klara av att röra mig, vilket är ungefär varannan, var tredje dag. De dagarna jag har för ont  är det soffläge som gäller, jag har fått inse det även om det kliar i hela kroppen att sätta igång med att röja eller städa (vilket jag vet att jag inte fixar, kan inte ens byta sängkläder längre då får jag för ont).
Har kollat hela Vännerboxen, från början till slut, läst ut en himla massa böcker som legat på hög etc. Jag har just nu inte tillgång till bil annars hade jag nog åkt och satt mig på ett fik med en bok bara för att komma ut och se folk. Har snälla vänner som kommer förbi ibland och underhåller mig. Ja, dagarna går...

Oj, vilket ego-inlägg! Sorry!
Kram!

Breaking Bad har jag inte hört talas om, de andra har jag hemma ... det är bara att slå på TV:n då