45 år och planerar IVF

Ps. vid mitt samtal med Eva Svanborg då hon inte ville hjälpa mig och jag ifrågasatte hur hon kunde vara samarbetsläkare åt CFC och jag var lite påstridig så slängde hon på luren i örat på mig!!
Moget uppförande eller hur?! 

Usch myran så trist. Är i samma situation själv och vet inte var jag ska vända mig. Vår gyn vi gick till nyss gemensamt är dyr men ivarjefall trevlig och ödmjuk. Tyvärr tar de långledigt hela vintern. Själv vet jag inte hur jag ska orka eller få tid med jobbet som äter upp mig. Hinner inte ens gå in här och läsa längre. Ser dock till min glädje att det ser bra ut Lully! Hoppas din pappa kryar på sig. Samma hände min pappa strax innan försöket på CFC. Lång vistelse på IVA och hjärtproblem. Som tur är repade han sig och är nu hemma. Tycker man funderar extra mycket på livet och familj såhär i juletider. Kram på er alla.

Och myran - tycker ändå att ett försök med Crash kan vara värt att testa, spec när du har så kort cykel. Kram

Hör nu upp tjejer! Skit i chanser hit och dit och statistik! Statistik kan man använda när man talar om befolkningsgrupper men inte när det gäller att bedöma en enskild människas möjligheter. Alla är unika och kan inte bedömas utifrån statistik!

Det finns väl ingen med så dåliga värden och dåliga odds som jag!! Och hittills har det gått vägen, är i v 10 nu! 

Så länge en kvinna har mens så kan hon bli med barn. Värden som FSH mm flukturerar och kan vara olika från månad till månad. Dessutom går det att boosta sig lite, det gjorde jag. Bry er inte om vad en enskild gynekolog säger, den statistik som de ofta lutar sig emot är flera flera år gammal! Det händer nyheter varje år på IVF området och de är inte uppdaterade. De går på gamla "sanningar".

Jag kom tillbaka till "stan" i kväll. Krisen är över för pappas del men ligger ännu på hjärtavdelning några dagar. Sedan vill de skicka hem honom, svag och eländig och 89 år gammal. Jag håller på att gå sönder av att åka fram och tillbaka till gotland och oroa mig. Nu vill de skicka hem honom till jul el mellandagarna och jag måste tillbaka på tisdag för vårdplaneringsmöte med kommunen. Om han ska hem i mellandagarna krockar det med mitt moderkaksprov  Jag skall ta det den 27 december och vill faktiskt inta sängläge ett par dagar efter pg a missfallsrisken. Typiskt att detta krockar, vet inte hur jag ska göra nu. Har ju ingen lust att sätta mig på flyget och stressa ned till Gotland efter detta ingrepp Men eftersom både min syster och min mor gick bort för ett par år sedan finns ingen annan än jag.

Ja, julen tycker jag är jobbig. Är liksom barnens högtid. För mig är det dessutom stressigt på jobbet och allt för många minnen av nära och kära som inte finns längre, samt dåligt samvete för gammal pappa på annan ort för att jag skall kunna njuta av julen. 

Lully, vad skönt att din pappa mår lite bättre. Glad att det lilla hjärtat pickar på som det ska.

Nä nu tjejer MÅSTE vi hålla ihop blir så leden av att du Kalimero håller på att bli uppäten av jobb att du Lully ska slitas mellan din fars mående och eran lilla kommade att du Myran blivit behandlad så dåligt idag och tänker på dig Snart Lycklig och Maryhe hoppas du tar det lungt i ruvandet.

Jag är inte kunnig på detta vet att ni är mycke bättre än mig på att göra listor osv.
Men jag har ett förslag som jag tänkte vi kunde göra tillsammans om vi går in på andra trådar och ber om hjälp att skapa en lista mellan våra trådar i IVF ÄD M.M låt oss göra en MICHELIN GUIDE på hjälpande gyn i vårt avlånga land med stjärnor för vad dom kan hjälpa med och FET X för sådana som den i Solna.
Vad säjer ni kan vi hjälpas åt med det för jag är kass på sånt.

P.S Maryhe kom hem nyss och vad låg i postlådan?!!  Jo ett litet paket från Italien  D.S

Kram på er alla

Hej,

Nu blir det förhoppningsvis insemination imorgon. Var på koll i tisdags och hade två jämnstora äggblåsor. Jag fick äta Pergotime i 5 dagar för öka chanserna lite (men bara lite sa läkaren). Två är optimalt, bör inte vara fler

Nu får vi se om vi får fram några simmare som duger. Vi kommer att prova med färskt om det överhuvudtaget kommer fram några levande simmare (pga prostatit). Inget vi räknar med dock. Vi hoppas att de sedan tidigare infrysta kan användas, men det vet vi inte förrän imorgon. Kanske slutar allt med att det varken finns färska eller frysta att tillgå. Skulle kännas oerhört snopet och ledsamt. Kanske sitter jag där med två fina äggblåsor förhoppningsvis med lika fina ägg och kanske inga som kan simma till dem.........

Har inte så stora förhoppningar, men önskar och hoppas ändå.

Mannen ska lämna imorgon bitti och sedan blir inseminationen på tidig em. Det är bara att hoppas på det bästa.

Varför kan inte vi alla i denna tråd vara de som drabbas av MIRAKEL. Det tycker jag att vi är värda. Tänk vad vi alla har gått igenom och kämpat med allehanda behandlingar, stress, tårar, hopp, förtvivlan, avundsjuka (ja, den finns ibland, bara att erkänna), hålla masken och leva som om allt är bra, med att stoppa i oss både det ena och det andra, m.m., m.m. 

Själv har jag en enäggstvilling som har tre barn, varav den minsta inte ens fyllt två år. Det var mkt svårt när hon blev gravid med den sista och under hela graviditeten. Det går bättre nu. Vi kunde inte umgås som tidigare under denna tid. Jag tyckte hon var egoistisk och hon tyckte detsamma om mig, även om vi båda förstod den andre. För mig var det riktigt jobbigt. Jag mådde väldigt dåligt under hela tiden. Hon tyckte inte kunde njuta fullt ut. Hur som helst, hon fick ju ändå "vinslotten", en gulleplutt.

Naturligvis avgudar jag barnen. Jag är gudmor till alla tre. Men det känns, där sitter hon med tre gullepluttar och jag har ingen. Det hon upplevt  tre gånger har jag aldrig upplevt............... Det låter kanske som jag är egoistisk, men faktum är att hon alltid varit den som tagit för sig, ja, faktiskt lite egoistisk, jag alltid den snälla som tagit det som blivit över. Inte riktigt, men lite åt det hållet.

Det är lite svårt att beskriva detta med tvillingskap, inte bara roligt och lätt. Vi är som ett på ngt sätt, men absolut inte på ett sätt. Eftersom vi känner varandra så väl och tänker ganska lika, så känns det så nära, men det är ändå hon som får uppleva allt.

Jag låter väldigt bitter och avundsjuk, men kanske är jag det........ Jag unnar förstås henne det, men ibland är det ändå svårt.

 Kram och god natt!

Håller tummar för er idag Snart Lycklig!!!!