Testade positivt idag, och om jag har räknat rätt så blir det BF 2 juni 2012...
Första graviditeten, så jag vet inte vad jag har att vänta mig. Spännande, och nervöst!
Än så länge har jag inte märkt något speciellt, mer än att jag har ömma bröst.
Fler som har BF i juni 2012, som vill följas åt?
Fy vad jag mår illa! Typiskt att man alltid blir sjuk då det är mycket på jobbet! Vet inte om jag har magsjukan på gång eller om det är gravidillamåendet som återvänt. Sitter och försöker hålla tillbaks kräkningarna,men måste börja söka mig till jobbet nu. HOPPAS det går om! Usch och fy! Tycker jag har haft detta tillräckligt nu..spydde ju som en gris mellan v 6-18 :/
Usch hoppas det inte är magsjuka! Jag har kräkts idag på morgonen med, så mitt illamående är inte helt borta. Spydde typ varje dag fram till v.18 med! V.26 idag , hm när ska man sluta må illa ;)
V 24 har börjat för mig idag..för varje vecka som går känner man sig tryggare för bebisen har ju större chans att överleva om förlossningen skulle sätta igång. Men det får man inte hoppas inte förräns i v 38 typ :P. Äsh jag kommer säkert att gå över tiden med 2 v haha.
Nu har man börjat tjuvkika lite på förlossningssidorna..men det känns fortfarande overkligt att man själv ska in till BB å föda barn om typ 4 mån....märkligt :P. Men man kanske växer in i det ju större man blir....
Vi har varit på "studiebesök" på två olika förlossningsavdelningar redan. Mest för att jag är så förlossningsrädd så jag behöver tryggheten i att känna igen miljön. Och när man var där så känns det lite mer verkligt. Det var vissa småsaker som gjorde att det kändes lite mer på riktigt. Tex så hade de på ena stället en tavla där man sätter upp en nål för varje bebis som har fötts just den dagen. Och den visade de för min man för det brukar vara pappan som gör det. Såna där småsaker. Jag kan inte påstå att jag ser framemot det men det ska bli skönt att få komma hem med sin lilla 
Men varför förtränga det? Bättre att ta upp det med sin bm så man kan få hjälp att må bättre inför det hela. Jag har fått jättemycket hjälp redan och har verkligen blivit tagen på stort allvar. Först var jag helt säker på att jag ville ha ett snitt men nu har jag bestämt mig för att jag vill försöka ändå, tack vare hjälpen jag har fått.
Jag går också och förtränger det lite tror jag. Jag är inte rädd, helt klart nervös men också peppad, och jag tänker att om jag börjar läsa om förlossningar nu så kanske jag stressar upp mej, så jag tänkte vänta i några veckor till, och sen kommer ju, som Bumman79 skrev, föräldrautbildningen. Hoppas den är vettig!!
Jag tror jag ska köpa någon bra bok om förlossningar och börja läsa på ett ställe först, och om det är något jag vill veta mer om så kanske jag letar på nätet. Det finns så mycket skit på nätet och jag vill inte bli fullproppad med dom värsta historierna direkt. Vill mer ha ordentlig fakta :).
Ja, alla är vi ju olika, jag fungerar som bäst om jag har så mycket information som möjligt. Ju mer jag vet desto mindre oroar jag mig. Så därför har det blivit flera besök, filmer och info på mödravårdscentralen för mig. Det viktigaste är väl att man har ett hum om hur man vill hantera det tror jag. Det som funkar för en funkar inte för någon annan.
Ja så är det :) skönt att du fått bra hjälp :).
Min syster var jätterädd under sin grav. och hade panikångest och så, men fick hjälp av en kurator. Hon blev som en helt ny människa och hon är sååå nöjd med sin förlossning. Hela familjen är imponerade. Hon klarade inte sjukhus alls innan hon blev gravid, blod-, sprut och smärträdd. Några timmar efter att dottern var född sa hon att hon längtar till nästa gång :).