Dancia skrev 2012-02-11 11:45:55 följande:
Bejb: fy vad jobbigt, jag känner igen mig lite. Blev många konflikter med mina arbetskamrater när jag väntade sonen. Jag hade hyperemesis och hade väldigt svårt för att äta med barnen vid middan (jobbade på förskola). De var arga på mig för att jag inte föregick med gott exempel framför barnen med maten. Jag förklarade för dem att jag inte bara hade vanligt illamående och föreslog att vi kunde lösa det genom att jag tog min rast under middan om det var ett så stort problem att jag inte kunde äta. Efter denna början så hade de bara mer och mer att klaga på och jag kände mig väldigt utfryst. Fick sedan veta att den ena av mina arbetskamrater hade försökt bli gravid i ett år och blev väldigt arg över att jag hade blivit det på andra försöket. Der vara alltså ren svartsjuka och sedan grupptryck det handlade om. Det slutade med att jag blev heltidssjukskriven resten av graviditeten på grund av hyperemesisen och för att jag mådde så psykiskt dåligt på arbetet. Jag tycker det är pinsamt att vuxna människor kan bete sig så här.
Jag hoppas att dina arbetskamrater ber ordentligt om ursäkt på måndag och att de jobbar för att få dig att trivas igen.
Sånt här gör mig så arg. Jag fattar inte att det ska vara så svårt för vuxna människor att lägga sina egna tankar åt sidan och uppföra sig professionellt på jobbet. Om man nu mår dåligt över något, blir det verkligen bättre av att man gör någon illa då också? Jag fattar verkligen inte...