Testade positivt idag, och om jag har räknat rätt så blir det BF 2 juni 2012...
Första graviditeten, så jag vet inte vad jag har att vänta mig. Spännande, och nervöst!
Än så länge har jag inte märkt något speciellt, mer än att jag har ömma bröst.
Fler som har BF i juni 2012, som vill följas åt?
jag försökte dölja magen igår när jag skulle på skolan men det första mamma sa när hon såg mig var att men nu har det börjat växa!.. så tydligen misslyckades jag ordentligt.. men måste erkänna att magen blivit som en boll., men kan det vara så att om man har nått extra kilo innan så syns det mer eller vad tror ni?
Jag vet inte var jag ska börja... Det är helt sjukt!
Idag när jag kom till sjukhuset (ett annat sjukhus än det jag var på igår) för operation, så börjar läkaren med att göra ultraljud. Hon säger att livmodern inte alls är tom, där finns ett embryo - men det lever inte. Hon räknade ut att embryot var 6+4, och jag skulle ju varit 9+4 så jag har alltså gått i tre veckor med ett dött embryo i kroppen utan att kroppen har fattat det...
Det som igår kallades utomkvedshavandeskap, blev plötsligt ett "vanligt" missfall - och det känns på nåt sätt skönt. Jag slapp opereras och fick istället tabletter som ska framkalla missfallet så att kroppen kan gå vidare.
Men hur kan två gyn.läkare se så olika? Det känns skrämmande!
Mtt78 - men vad tusan? Hur kunde de se så fel???
Lider verkligen med dig, men måste ändå kännas "skönt" att slippa operera bort någon äggledare eller del av den... Men missfall är verkligen inte kul att höra heller...
Skickar kramar till dig.
Det var gulesäcken som satt i äggledaren enligt dagens läkarkontoll.
Men jag vet ju inte vad jag ska lita på längre...
mtt78: kram
Hej mtt78, vet lite hur du känner.....
testade själv positivt för lite över en vecka sedan...vilket var såå efterlängtat.
Men i torsdags fick jag ont i magen och åkte in till sjukhuset, de gjorde ultraljud och tog prover, de sa att det inte alls behövde betyda något negativt så vi skulle avvakta och se.
Jag fick åka till vc och ta nya prover i början på veckan och idag ringde de från sjukhuset....
"det har inte utvecklat sig som de hade velat" alltså det är kört.... 
grejern är den att jag inte haft mer ont eller nåt, och nu ska jag behöva gå med detta för att jag ska inte in förrän tis nästa vecka då de ändå ska ta fler prover, jag fattar inget.
När jag frågade läkaren idag sa hon att det finns ingenting de kan göra utan att det kommer inte utvecklas till ett foster, antingen får man invänta ett missfall eller så tar de bort det om det nu är ett utomkvedshavandeskap.
Har aldrig haft missfall el dyl så detta är nytt för mig. Lider verkligen med alla er som liksom jag sett fram emot en graviditet och så och så blir det såhär....
Ha det gott alla därute!
Tack för all omtanke från alla, och en styrkekram till dig Gosetjejen. Just nu gör det ont i hjärtat, och det känns så orättvist. Men jag försöker tänka att det var en mening med det. Lättare sagt än gjort, och plötsliga gråtattacker kommer i vågor. Men hellre ett missfall än ett allvarligt sjukt barn.