Juni-barn

Jag misstänker att det är delar av slemmisen jag har stött på lite till och från de senaste dagarna. Jag har inte haft några som helst flytningar (mer än normalt) men en dag så stötte jag på en slemklump, typ 1x1 cm. Och sen var allt som vanligt igen. Och det har hänt ett par gånger sen dess. Min bm trodde att det kunde vara delar av slemmisen eftersom jag haft en del sammandragningar och ändå är i v.36...

Några klumpar har det dock inte varit utan genomskinliga/vita geleaktiga flytningar, lite sega. Ursäkta infon men det brukar ju bli en del av den varan när gravidtrådarna närmar sig sluttampen. ;)

Jag la inte alls märke till någon slempropp förra graviditeten. :-P

Har de senaste dagarna börjat fundera på hur denna förlossning kommer börja som och igår satt jag halva dagen vid Youtube och kollade på förlossningar. :-P

Förra började med att jag måndag morgon (om man bortser från de senaste dagarnas förvärkar) 1/12 upptäckte blod på trosskyddet på toaletten och att förvärkarna banne mig inte ville ge med sig.

Kring lunch åkte vi in på en koll och fick ligga med CTG och enligt BM var något i alla fall på gång. När sambon sen skjutsade hem mig och åkte iväg för att fortsätta jobba så slog förvärkarna till med en jävla kraft, som att någon tryckte på en knapp! Härdade ut med vetekudden, en varm (eller snarare stekhet) dusch och vanka av och an tills sambon kom hem efter avslutad arbetsdag runt 17.

Jag hade så grönjävulskt ont att förlossningen ville att vi skulle komma in på en ytterligare koll och där blev vi sedan kvar och jag fick äta middag som vi inte hann med hemma, bada och sedan presenterades jag för lustgasen och senare för epiduralen. Runt kl 23-24 gick vattnet och kl 02.45 den 2/12 välkomnade vi sonen till världen.

Nu med facit i handen hade vi kunnat stanna hemma längre, men jag tyckte det var svårt att veta första gången och allt. Nu vet man vad man har att vänta så bara omständigheterna tillåter blir vi nog hemma lite längre innan vi åker in.

Tänk att man snart är där igen, fastän man låg där då och förbannade sig över alla som ens kunde tänka tanken att göra det fler än en gång!

Ja exakt... Man vet att det gör galet ont i ändå gör man det igen... Tredje gången för mig...

Usch o fy o ajaj ajaj aj

Jag som gör det här för första gången har ju fördelen att inte veta hur ont det gör

Självklart gör det ont , fast jag gillar förlossnings smärtan:) längtar tills jag är där igen :) jag älskar att föda barn , men jag hatar att vara gravid!

Kommer vara hemma så länge som möjligt denna gång. Förra förlossningen tog lång tid men som sagt, svårt att veta som först föderska. Dessutom hade jag/vi ju komplikationer som gjorde att det drog ut på tiden.
Hoppas dock inte att jag får en snabb förlossning heller för vill helst att min sambo som befinner sig i Göteborg ska hinna hem(Linköping). Mamma kommer vara med under förlossningen så jag behöver ju ej vara ensam men helst vill jag ju ha sambon där oxå :)

Båda mina förlossningar har börjat med värkar.. Dom har gått fort, 1 tog den 5 timmar allt som allt och 2 2 timmar har varit öppen 10 och 8 cm när jag kommit in å sen har det bara varit å krystat, ja visst gör det ont men den smärta är en skön smärta ( enligt mig) säger som dig lillanurr82 älskar att föda barn men tycker lite mindre om justnu iaf att vara gravid..