Juni-barn

Emma: har precis samma känsla!!! I fredags låg mini med huvudet ner och jag var öppen 1,5 cm och nästan ingen tapp kvar. Hade sammandragningar och starka förvärkar hela helgen...
Nu har bebis lagt sig på tvären och sammandragningarna minskat! Kommer också vara gravid för alltid!!! :)

LillSnurr82: salvan var slut på varje apotek i hela kommunen pga leveransproblem och de hade inget nytt leveransdatum. Så jag fick nöja mig med stolpillrena och Xyloproct-salvan. Bättre än ingenting men klart snopet då jag behöver den salvan också, de andra preparaten fungerar ju inte. :-S

Det där med att vara gravid för alltid hade jag en känsla av när jag väntade sonen. Han kom i och för sig på BF och det var inget med att han vänt sig fel eller så, men då i slutskedet var jag så less och ivrig på att få träffa den lilla människan att jag var stensäker på att bli den första att vara gravid lika länge som elefanterna - minst...

Då har jag fått diagnosen havandeskapsförgiftning igen. Jag hade det med första barnet också.

Nu är det vila och sängläge som gäller tills på måndag då jag fick första lediga tid på specialistmödravården för TUL och massa kontroller. Jag har fått med mig urinstickor hem som jag ska kissa på varje morgon och vid +2 så är det förlossningen som gäller.

Nu ska jag väl bara ligga i sängen resten av veckan och invänta måndagen och TUL om inga ytterligare komplikationer hinner tillstöta innan dess. Jag hoppas att bebisen inte är alltför tillväxthämmad, liten vet jag att hon är men jag hoppas att hon inte är alltför liten

Tre flickor: fy vad tråkigt! :( Hoppas verkligen inget mer tråkigt tillkommer innan måndag...

Har suttit och läst denna tråden från början och är nu på sidan 400.
Det är jätteroligt. Bara lite synd att man inte var med då. Så mycket man
har gemensamt.

Passar också på att hälsa våra nya i tråden varmt välkomna.
För så blev jag välkommen och det kändes så bra.

En kompis som skulle haft ca 2,5 vecka efter oss fick välkomna sin dotter till världen kl 12.10 idag, men vart är vår då??

Å jag känner som er alla....Vill ha "lillebror" här NU! En kompis var förbi igår och lämnade en söt påse med två färska ananaser i...hi hi

Börja bli less men han är i alla fall fixerad...något positivt i alla fall...idag .v.38 (37+0) 

Går in i vecka 36 imorgon (det låter mycket bättre än att säga att man är i 34+5 ;)). Formen är verkligen varierande. Illamående av och till, kissnödig jämt, mycket sammandragningar vissa dagar - andra inte, fogar som knappt ger sig till känna vissa dagar och är hemska andra. Sover överlag dåligt och är mer eller mindre trött jämt... Humöret skiftar minst lika fort som fysiken, svårt att hänga med sig själv ibland. Bebisen skruvar med huvudet nedåt bäckenet ibland så man kvider eller rentav tjuter rakt ut...

Äter sista dagen i denna femte kur för GBS, vill inte gnälla när ni är flera som råkat ut för div komplikationer och utöver min GBS så har ju min graviditet varit helt medicinskt okomplicerad - men detta är verkligen tröttsamt. Ständiga antibiotikakurer och stress över farliga bakterier som bara kommer tillbaka någon vecka efter avslutad kur :( Man är ju ständigt medveten om att dessa bakterier kan göra "all eller ingen" skada...

I övrigt värker mitt kejsarsnitt av och till, ibland gör det också ont i blåsan på ett skärande sätt när jag kissar, vilket det gjorde mycket precis efter jag blev snittad. Så jag nojar lite över sammanväxningar etc och oroar mig för de komplikationer som kan uppstå vid vaginalt förlossning efter snitt...all vårdpersonal är ju väldigt ivrig att påpeka att det bara är någon procent som drabbas av livmoderruptur, men tanken är skrämmande.

Välkommen ooLunaoo! :)