Juni-barn

Ska till BM idag, så spännande att se om den lille har fixerat sig ngt ännu...så mycket ilande som jag har nu så MÅSTE det ju hända något...HOPPAS JAG!!! Så skum känsla... Mamma och jag ska gå på stan under dagen innan BM och sedan ska jag fråga henne om hon vill följa med och lysnna på hjärtljuden, tror hon skulle tycka det var häftigt! Håll en tumme för att jag får veta bra saker hos BM!

Inatt har jag sovit BRA! Helt otroligt. Somnade typ halv tolv och sen fick jag sova till halv fyra innan jag behövde gå på toaletten och de besöken går per automatik så man behöver inte tänka så mycket sen sov jag tills klockan ringde klockan åtta. Jippi! Fler sånna nätter tack.

Vi har ju inte kollat kön på bebisen och jag personligen skulle nog aldrig vilja göra det och jag blir lite mer säker på att inte kolla varje gång jag läser era "tänk om" tankar . Jag vet ju helt ärligt inte vad vi väntar på och jag har inte en susning och vad det kan ligga för liten krake där inne, men jag skulle bli galen om jag hade kollat och börja tänka "tänk om de såg fel".   

Min har varit fixerad länge nu men det ilar fortfarande så jag tappar fattningen helt...

Tycker mördar-förkylningen jag hade för två veckor sen var droppen men nu verkar det minsann vara på gång igen! Vaknade med halsont i morse som inte vill gå över och huvudet känns, om möjligt, tyngre än magen...

Men så länge man slipper ev förkylningar och andra sjukdomar vid förlossningen, så är jag nöjd. Men den turen lär jag nog inte ha

Hejsan!

På rul fick vi veta att det var en pojke, och sen fick vi det definitivt bekräftat när vi gjorde ul i v.34 för att kolla placentaläge. Den pungen kunde man inte missa, hihi. Känns väldigt skönt att inte känna någon osäkerhet kring det :)

När vi väntade första barnet ville vi inte veta alls, men måste säga att när hon väl föddes så brydde vi oss inte ett smack om det var en tjej eller kille. Däremot har jag flera gånger under denna graviditet  när jag varit medveten om kön tänkte lite mer "åh min älskade son ligger i magen" m.m, min slutsats är att alla positiva saker man får veta om bebisen under graviditeten känns väldigt speciellt och ger lite extra energi o glädje. Men så fort bebisen är ute så känns kön, vikt o andra saker lite mindre intressant för man är bara så otroligt lycklig över att allt gått bra och att bebisen äntligen ligger i ens famn 

Nu är ni säkert många som inte alls håller med mig men så har jag upplevt det iallafall :)

Har ni övat på andningen något än?!
Jag har varit så täppt i näsan senaste halvåret så jag har inte övat ett endaste andetag eller avslappningsställning. Ni som gjort det, hur har ni gjort?

Förra gången gjorde jag övningar i vatten med min sambo varje vecka på vattengympan, så det känns inte riktigt som samma grej nu....  

Gammelmamma: jag ska föda på KSS och gjorde de sist med.
Va där igår en sväng pga falska värkar. Och då kom de in en barnmorska som inte hade oss för stunden, men Som hade oss när Maja föddes och dog. Hon ville bara komma in för att krama oss och hon hoppades sp på att hon skulle jobba när vi väl kommer ib och ska föda. Och de hoppas vi med, helt underbar människa!