Juni-barn
Fick vårt underbara plus igår på BIM-2 och är helt klart upp över öronen fulla med kärlek och glädjerus. Tänkte att dom som vill följas åt med funderingar, historier, frågor och svar och framförallt stöd får gärna skriva in här. Själv så mår jag toppen och det känns som jag går på moln, lite molvärk och trötthet får man räkna med.
Vi har redan en pojke på lite över 2 år som kommer bli den bästa storebron i hela världen. Med honom i magen hade jag en super bra graviditet så man kan bara hoppas på samma tur denna gången. Är lite nervös inför mitt jobb eftersom det är ganska fysiskt påfrestande, men ska till Willys idag och storhandla snack som jag kan stoppa i mig för att försöka hålla ett möjligt illamående borta. Några snack-tips Kanske?
Kärlek & Respekt
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 21:34Vi har redan en pojke på lite över 2 år som kommer bli den bästa storebron i hela världen. Med honom i magen hade jag en super bra graviditet så man kan bara hoppas på samma tur denna gången. Är lite nervös inför mitt jobb eftersom det är ganska fysiskt påfrestande, men ska till Willys idag och storhandla snack som jag kan stoppa i mig för att försöka hålla ett möjligt illamående borta. Några snack-tips Kanske?
Kärlek & Respekt
www.familjeliv.se/Forum-2-14/m61294009.html
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 21:35
Juni BF listan i ovanstående länk.
så det måste väl gå sen om man ändrar sig.
ett gammal gräl i släkten starta för 2 år sedan då min mormors syster dog och hennes sista år fick hon och jag lite mer kontakt efter att mormors bror dött. En väldigt lång och tråkigt historia iaf men snabbt så fick jag och denna kvinna lite mer kontakt då jag gav henne en soffa som vi inte skulle ha kvar och hon blev väldigt tacksam och berätta flitigt för släkt vilken fin människa jag var och hennes dotter och barn blev avundsjuka och starta ett jäkla bråk med mig och deras droppe var visst att jag kom till begravning. Skumt när tråkigt JO TACK tyckt de oxå många gånger. Men efter de iaf har de varit tyst och idag ringde ena dottern och bad om förlåtelse och berätta att hon var i 23 veckan och önskar kontakt och vänskap igen då hon hört att jag oxå är gravid och hon ville ha tillbaka vänskapen så vi kunde hålla ihop och njuta av detta tillsammans och klart är jag villig att ge de ett försök men väldigt förvånad att från ingenstans ringer hon och ber om ursäkt. Så hennes kille och hon kommer hit ikväll och ska äta lite och se film. Tänk vad ett liten bebis i magen kan få en att göra 