Juni-barn

Jag är nog heller ingen "gravidmänniska". Vill inte klaga för mycket så länge allt förlöper normalt/komplikationsfritt. Men nog sjutton är det jobbigt! Man är ju inte sig själv alls varesig fysiskt eller psykiskt på 9 månader tycker jag. Orkar inte som vanligt, ont, illamående, småhungrig, trött, kissnödig, känslig osv. I slutet på förra graviditeten kändes det som jag inte kände mig själv längre nästan. Självkänslan sjönk rejält av att vara fet och gråtmild och jag undrade om sambon verkligen älskade mig fortfarande (alltså inte för att han gett mig något skäl att tvivla, bara hormonella hjärnspöken).

Skillnaden denna gång är att jag kan se på det med lite mer distans, det ÄR en begränsad tid och man KOMMER att bli sig själv igen även om det känns otroligt ;) Och så har man ju levande bevis på vilken häftig belöning man får för sin insats!!

Men visst är det orättvist att männen blir precis lika mycket föräldrar de, utan samma fysiska och psykiska påfrestning...?

Precis så är det, jag brukar säga att jag är en förlossningsmamma inte gravidmamma. JAg blir fet och ful och ledsen och  har ont. Inte så där fint gravid och sprudlande som många blir. Min äldsta dotter ska ha barn snart och hon har INTE ärvt detta efter mig. Hon är smal och vacker med en perfekt liten gravidmage, och inget ont. Det är en jättelättnad.

Jag känner mig inte ledsen eller flackig i humöret men därimor kan jag känna mig osäker å att min man inte tycker att jag är fin!! Tror som jag sagt tidigare att det är för att jag väntar barn med en ny man. Med dom andra tre har jag liksom varit avslappnad å inte tänkt på det äns !
Konstigt att jag känner som jag gör då jag har en man som verkligen visar mig dagligen hur mycke han älskar mig men men

skönt att höra att det finns likasinnade, samtidigt vill jag gratulera alla som känner den där fantastiska känslan.

Oro för vad ens karl ska tycka har jag också...men mest för att jag ska bli en alltför hemsk människa framöver! Ännu så länge är humört under kontroll, bara lite kortare stubin men annars helt ok.
Dock stressar hela sexgrejen mig rejält! Vill så gärna vilja men orkar knappt tänka på det...inställer till fullo i ont, kissnödig och trött! Hur sugen är man då på en skala?! Ska försöka kidnappa iväg min karl på lite romantisk middag i helgen, så vi kan klä upp oss och bara vara fina och mysa...så kanske jag känner mgi bättre också!

polarlantis: vilken bra idé. Lycka till

Idag kom dottern hem från skolan helt grå i ansiktet och bara ramla ihop i soffan. Kolla tempen och över 40 graders feber och huvudvärk. Så de återstår att se hur detta utvecklar sig och hur många fler i familjen som blir dåliga? Sett att de varit lite prat om detta med amning och kan berätta att med pojken gick de hur bra som helst och han ammades i 6 mån tills första tänderna kom sen gjorde de ont :S Men innan han kom var jag jätte nojig med detta med amning och hade verkligen riktig ångest när jag tänkte på de! Och detta berodde på hans stora syster jag fick när jag var 20 och där funka inte amningen alls och under 4 dygn var dom på mig på BB att jag skulle komma igång med det. Ärligt mått svin dåligt efter den behandlingen och ung och nybliven mamma sa jag aldrig ifrån.. Kan berätta lite kort: när hon var född så kom de en sköterska som skulle hjälpa mig att lägga henne vid bröstet. Dom lyckades göra att hon fick tag i bröstvårtan och sög till. Problemet är att ingen berättat att de kan göra väldigt ont i början och jag ryckte till då jag blev rädd efter de var de ett jätte problem. Minns dom kom in 2 skötersker den ena höll i henne medans nr 2 tryckte ihop hårt ihop mitt bröst och försökte få henne att suga men då de gjorde J*VLIGT ont och jag var stel som en pinne så rann de inte till. Dom förklara för mig som jag vore ett barn hur viktigt de var att hon skulle få i sig råmjölken men mer dom tryckte på ju mer dåligt mådde jag och dessto mindre gick de. Sluta med att dom kom in med en el bröstpump och den var riktigt stor och dom satte sugen på bröstet och drog igång och där satt jag och tvinga ur droppar medans tårarna spruta då de gjorde så ont. Fick mata ner de med en form av sked. Efter 4 dygn så gav jag upp allt hemma och gav ersättning och första tiden kände jag mig riktigt misslyckad. Vet inte om de var mer hysteri år 2000 än vid 2004 men då hade jag inte alls samma press på mig på BB och där funka de direkt och visst de gjorde lite ont innan mjölken börja rinna till men inte alls lika ont som första gången. Hoppas jag inte skrämmer någon som väntar sitt första barn med detta men min erfarenhet var inte den bästa. Denna gång känner jag mig avslappnad och hoppas de går och om inte så finns de bra ersättning att ge. Bara man får ut råmjölken !

AgnesGN: Grattis till tvillingarna!

Elvis mamma: Klart att du ska vara kvar här hos oss!!!  

Hej tjejer en fråga? Är de någon mer än jag som alltid blir yr och svimfärdig efter ni ätit middag? Måste alltid lägga mig efter middagen för att inte svimma och så har de nu varit ett par veckor och vad kan de bero på?