Noll tolerans!

TS: Hundar uppfostrar man till att lyda. Barn däremot uppfostrar man till självständiga och empatiska människor. Det gör man inte med hjälp av lydnadsdressyr, utan genom att behandla barnen som människor.

Alla barn är ju individer och allt går inte med alla. Men här städar vi innan vi börjar leka med något nytt, eller innan vi gör det där roliga tillsammans - fungerar fint :)

Vi har en dotter som vi samtalar mycket med och hon har lätt att förstå att vissa saker behövs och därför har det aldrig blivit några stora problem heller. När hon var mindre så gjorde vi de tråkiga sakerna tillsammans och på något vis lekte vi fram även dessa. Allt beror ju på hur man förmedlar sig :) Sedan har de ju sina trots perioder men då biter man ihop och får extra glädje över att man tog sig igenom det där svåra när pärsen flugit förbi ;) 

Inget är rätt och fel och i mitt tycke är alla föräldrar bäst föräldrar till sitt eget barn!   

Ska sluta "hota" med lampan och dörren eftersom jag tror detta är onödigt.

Hon har alltså alltid sovit i helmörkt rum och är inte räddför mörker, dock vill hon lampan ska vara tänd för att hon leker med mina dockor. När hon somnat släcker vi alltid lampan innan vi går och lägger oss och hon vaknar säkert flera gg under natten(brukade hon göra när hon sov hos oss) utan att gråta eller bli rädd. Hade hon verkligen varit mörkrädd hade jag ju inte släckt lampan för henne. Fl......

Själv vill jag gärna att mitt barn utvecklar en egen vilja. Jag tycker det är helt ok att testa gränser och att ibland faktiskt få "vinna"

 

Om TS aldrig har behövt uppleva en kamp om "normala" saker med sina barn så skulle det göra mig orolig som förälder ärligt talat. Men sen skulle jag sansa mig och helt enkelt inse att barn faktiskt är olika som personer och att jag knappast kan ta åt mig äran för att mitt barn har stark vilja och gärna testar gränser.....

låter lite ohållbart att sätta på en film som trygghet... mest som att ni inte orkar faktiskt.

det tar ju tid med omställning, för en del ganska lång tid.
man kan ju bestämma antalet böcker i förväg och göra klart vad som väntar,
sen släcka lampan och invänta sömnen (en del barn behöver lite sång eller gung men annars).

vi fick hålla på rätt länge för att dottern(3,5år) skulle bli trygg i egen säng men idag vill hon helst ligga där för det är för trångt hos oss vi läser tills hon säger stopp och då släcker vi lampan och hon somnar. sen brukar hon komma tassandes tidig morgon och sova hos oss sista timmen, vilket jag bara tycker är mysigt.
jag har inte haft så bråttom med egna sovplatser. självklart är det jobbigt ibland men tänker att dom ju är små så kort tid att det faktiskt är mysigt att dom vill liga och gosa hos en ett tag till.

sonen har väldigt svårt att hitta lugnet så honom får man fortfarande gunga ibland (1,5år).

med inställningen att det här får ta den tid det tar brukar det gå ganska bra.

Lindan1986- Det är en riktigt dålig metod du använder. Att skrämma sina barn till lydnad är inte rätt. Mina barn 3 och 4 år gamla har vi låtit somna i våra sängar länge för att den stora tjejen varit så extremt rädd för att sova själv. Nu när vi märkt att detta börjat släppa har vi börjat med att båda får somna i sina sängar. Från början låg vi kvar i sängen med dem tills de somnade, sedan låg vi kvar i 10 min och fick då i blrjan gå in med dem igen till sina sängar eftersom de alltid sprang upp igen. Vi har varken hotat eller skrikigt på dem. Nu 3-4 v senare lägger vi dem i sängen och de ligger kvar och somnar ensamma. Vi skulle också kunnat valt den enkla vägen flr oss, dvs att hota våra barn med att släcka deras nattlampa och stänga dörren. I stället har vi både haft nattlampan tänd, haft lamporna utanför rummet tända och haft öppen dörr. Vems barn tror du är tryggast?

Spartacus- vi läser en bok eller två tunnare. Hon kan somna utan Pippi men hon älskar Pippi så vi låter henne se på detta som nattrutin, kan iförsej låta henne se det innan hon lägger sig men tycker det känns mysigt att somna till sin älsklingsfilm istället för mörker. Nu Vill hon ju gå och lägga sig så blir nog Pippi ett tag till:)

Tur för dig att du är så himla perfekt då! Om de t.ex vägrar äta, ska man trycka ner maten i halsen kanske? Ursäkta men det känns som du startat den här tråden för att visa vilken superförälder du är.

Tips ang städning: Hota inte att slänga om man inte är beredd att fullfölja det. Ett annat alternativ är att lägga leksakerna som barnet vägrar städa upp i en plastsäck och tala om att dessa leksaker får barnet inte leka med förrän barnet lärt sig städa upp. Varje gång barnet vägrar städa åker leksakerna i plastsäcken direkt (ha sedan säcken förvarad där barnet inte kommer åt den). Jag lovar, det räcker med att du gör det max 2ggr! Sedan behövs bara hotet ett par gånger till och efter det städar barnet självmant när du ber om det (men ofta under  verbala protester).
Jag har två sjukt envisa barn fulla med humör men detta har fungerat klockrent! Men vi är också stenhårt konsekvent med allt så de vet att vi aldrig ger oss. Kommer även göra samma sak med nummer tre.

Sköter sig inte barnen vid matbordet får de tre varningar sedan får de gå från bordet och maten tas bort. Om de inte fått i sig mer än någon munsbit får de välling när de går och lägger sig sedan istället.