Noll tolerans!

Ja det där är ju fjomperier. Så kunde min son oxå göra. Om det va tex jag som hälde upp något att dricka till honom och det va pappa som skulle göra det enligt hans mening så sa vi att antingen dricker du det här eller så får du inget. Ingen annan kommer att ge dig det osv.. 

Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla" 

Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?

Ja. Du slänger sakerna! Och det behöver du förmodligen inte göra mer än en gång.

Eller att du bara plockar ihop alla hennes saker och är på väg ut genom dörren, då kommer hon nog inse att du menar allvar och då kan du säga lugnt och sansat "om du nu städar ditt rum så får du tillbaka sakerna, annars åker dom!"

Då skulle jag vilja berätta en saga för dig. Den heter Sagan om den lille pojken, som inte ville städa.

Det var en gång en liten pojke, som älskade sina föräldrar. De var bråkiga i bland och orättvisa i bland, men det var glömt till nästa dag. Fast den senaste tiden hade de varit bråkigare än vanligt, för de tyckte han var stor nog nu för att städa sitt rum själv. Han tyckte det var jobbigt och tråkigt att sitta där ensam och plocka i hop. Dessutom var det krångligt att komma i håg precis var varje sak skulle ligga!

En dag var hans mamma riktigt arg. Hon hotade med att stoppa alla hans leksaker i en säck och kasta bort dem, om han inte städade före läggdags. Men det måste väl bara vara något hon sa? För föräldrarna pratade ständigt om hur rädd han måste vara om sina saker så ingenting gick sönder eller kom bort. Och det var ju hans saker - inte deras?
Han plockade några pusselbitar, men sedan hittade han en bok att titta i. Det upptäckte mamma, och då blev hon ännu argare. Varför skulle hon skälla hela tiden? Nu blev han på dåligt humör och hade verkligen ingen lust att städa! Nästa gång mamma kom in, så skrek hon. Han fick lägga sig utan kvällsfika, och till sin fasa såg han att mamma tog fram en sopsäck och började stoppa ner alla hans leksaker. Han skrek och protesterade, men mamma knöt bara i hop sopsäcken och gick för att kasta den i soporna. Sedan kom hon tillbaka och sa "Nu kanske du har lärt dig att städa när jag säger till dig!".

Och visst lärde han sig något, fast kanske inte riktigt det mamma tänkt sig. Han lärde sig hata den kvällen. Och han lärde sig skämmas, för inte får man väl hata sin mamma?! En sak till lärde han sig; att aldrig mer vara rädd om sina saker, för de kunde ändå när som helst tas i från honom ...

Då skulle jag vilja berätta en saga för dig. Den heter Sagan om den lille pojken, som inte ville städa.

Det var en gång en liten pojke, som älskade sina föräldrar. De var bråkiga i bland och orättvisa i bland, men det var glömt till nästa dag. Fast den senaste tiden hade de varit bråkigare än vanligt, för de tyckte han var stor nog nu för att städa sitt rum själv. Han tyckte det var jobbigt och tråkigt att sitta där ensam och plocka i hop. Dessutom var det krångligt att komma i håg precis var varje sak skulle ligga!

En dag var hans mamma riktigt arg. Hon hotade med att stoppa alla hans leksaker i en säck och kasta bort dem, om han inte städade före läggdags. Men det måste väl bara vara något hon sa? För föräldrarna pratade ständigt om hur rädd han måste vara om sina saker så ingenting gick sönder eller kom bort. Och det var ju hans saker - inte deras?
Han plockade några pusselbitar, men sedan hittade han en bok att titta i. Det upptäckte mamma, och då blev hon ännu argare. Varför skulle hon skälla hela tiden? Nu blev han på dåligt humör och hade verkligen ingen lust att städa! Nästa gång mamma kom in, så skrek hon. Han fick lägga sig utan kvällsfika, och till sin fasa såg han att mamma tog fram en sopsäck och började stoppa ner alla hans leksaker. Han skrek och protesterade, men mamma knöt bara i hop sopsäcken och gick för att kasta den i soporna. Sedan kom hon tillbaka och sa "Nu kanske du har lärt dig att städa när jag säger till dig!".

Och visst lärde han sig något, fast kanske inte riktigt det mamma tänkt sig. Han lärde sig hata den kvällen. Och han lärde sig skämmas, för inte får man väl hata sin mamma?! En sak till lärde han sig; att aldrig mer vara rädd om sina saker, för de kunde ändå när som helst tas i från honom ...

Då skulle jag vilja berätta en saga för dig. Den heter Sagan om den lille pojken, som inte ville städa.

Det var en gång en liten pojke, som älskade sina föräldrar. De var bråkiga i bland och orättvisa i bland, men det var glömt till nästa dag. Fast den senaste tiden hade de varit bråkigare än vanligt, för de tyckte han var stor nog nu för att städa sitt rum själv. Han tyckte det var jobbigt och tråkigt att sitta där ensam och plocka i hop. Dessutom var det krångligt att komma i håg precis var varje sak skulle ligga!

En dag var hans mamma riktigt arg. Hon hotade med att stoppa alla hans leksaker i en säck och kasta bort dem, om han inte städade före läggdags. Men det måste väl bara vara något hon sa? För föräldrarna pratade ständigt om hur rädd han måste vara om sina saker så ingenting gick sönder eller kom bort. Och det var ju hans saker - inte deras?
Han plockade några pusselbitar, men sedan hittade han en bok att titta i. Det upptäckte mamma, och då blev hon ännu argare. Varför skulle hon skälla hela tiden? Nu blev han på dåligt humör och hade verkligen ingen lust att städa! Nästa gång mamma kom in, så skrek hon. Han fick lägga sig utan kvällsfika, och till sin fasa såg han att mamma tog fram en sopsäck och började stoppa ner alla hans leksaker. Han skrek och protesterade, men mamma knöt bara i hop sopsäcken och gick för att kasta den i soporna. Sedan kom hon tillbaka och sa "Nu kanske du har lärt dig att städa när jag säger till dig!".

Och visst lärde han sig något, fast kanske inte riktigt det mamma tänkt sig. Han lärde sig hata den kvällen. Och han lärde sig skämmas, för inte får man väl hata sin mamma?! En sak till lärde han sig; att aldrig mer vara rädd om sina saker, för de kunde ändå när som helst tas i från honom ...