Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla"
Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?
Prata, prata o åter prata med barnen kommer man långt med. Förklara, motivera och lyssna. Försöka förstå dem på deras nivå, men inte heller göra dem mindre än de är. De förstår tidigt att allt måste fungera i ett hem, att man måste vara ren, att man måste äta, att man ska vara snäll och god mot varandra.
Sen kommer trotset, (eller inte.. min äldsta har aldrig trotsat.. dock de två andra), och då gäller det att vara lugn, konsekvent och ihärdig..
Och glöm inte humorn och glädjen 
Så mycket svårare är det inte!
Jag vill att mina barn ska våga säga ifrån och diskutera för sina åsikter!
Och dom saker som jag anser viktigt, tex tandborstning, det resonerar vi om.
Att det är städat i rummet är viktigt för mig men ganska oviktigt för baren, så det hjälps vi åt med!
Sen försöker jag tänka på vem jag gör reglerna för.
Hatar regler som bara handlar om omvärldens uppfattningar om hur barn borde bete sig.
Tycker jag att det är lärorikt för ungarna att kladda med maten så tänker jag inte förbjuda det för att
någon annan vuxen sitter och rynkar på näsan.
OnlyZ: Jag har fått två väldigt snälla barn som gör som jag säger för det mesta. Det är deras personlighet. Visst vi har varit konsekventa, men vi har inte behövt bråka om saker speciellt mycket. Raseriutbrotten var bara att vänta ut o.s.v.
Men jag skulle aldrig säga som du för barn har olika personligheter. Vissa barn är så otroligt envisa så att man får ägna sin hela energi åt att få barnet att göra som man säger. Tro mig, jag är förskollärare och jag har haft barn i många år ex. syskon som har varit så otroligt olika. Då tycker man ju att föräldrarna ska ha uppfostrat barnen lika, men ändå är de så olika.
Har bara läst TS.
Jag tycker att det är farligt med lydnad. Jag tror att barn som lär sig att de måste lyda sina föräldrar kommer att fortsätta att lyda andra människor i livet. Jag vill inte att min dotter ska göra som andra säger åt henne, jag vill att hon ska tänka efter vad hon själv vill och kunna säga nej när det behövs.
Det är väl mycket bättre att barn lär sig att deras vilja räknas?
Mat bestämmer min dotter över helt själv. Hon bestämmer inte så ofta vad som ska serveras, men hon bestämmer om hon vill äta det eller inte.
Tänderna måste ju borstas, visst kniper hon ihop munnen ibland men oftast går det att busa med henne så att hon börjar skratta eller också väntar vi lite och försöker om en stund. Ibland får hon "borsta" själv. Det blir säkert inget vidare noggrant, men vi slipper konflikten.
Städning är väl inte hela världen. Aldrig att jag skulle hota med några konsekvenser för en sån sak.
Visst uppstår det situationer när jag måste bestämma över henne, men det är ju mycket roligare om vi kan hitta en rimlig medelväg.
När jag vAr liten gjorde min pappa så att han slängde leksakern vi lämnat framme på kvällen och sen fick vi tillbaks på julafton. Skitbra barnuppfostran tyckte han, vi tyckte han var dum i huvudet, detta har han dock fått äta upp när han suttit i stolen hos min psykolog och fått det förklarat för sig vad sån barnuppfostran leder till.
Aledal- men tror du inte ditt barn kommer tro att hon kan bestämma över andra då och bli den där kompisen som alltid ska bestämma?
Jag vet inte om det e bra eller inte att slänga leksaker, har aldrig behövt göra det. Men jag tycker att man måste förklara för barnen att om dom inte gör vissa saker så sker konsekvenser. Sen är det väll upp till var och en att hitta på vad dom konsekvenserna ska vara..