Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla"
Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?
Vardagliga saker som inte kan ifrågasättas. Man måste äta för att överleva och må bra, man måste städa för att inte bli sjuk osv.. Dom sakerna kan man ju inte kompromissa om.
Här är det "en liten stund till" vad vi än gör.
Ts, du har nog bara haft turen att få väldigt fogliga barn 
Okej, förlåt, svarade nog lite för snabbt. Men nu har jag läst mer i tråden...
Alltså... Vissa saker ska bara göras: hålla sig på trottoaren, borsta tänderna, tvätta händerna osv. Därmed inte sagt att det sker utan strid när det kommer till små barn. Men hur man hanterar det är ju jättesvårt?
Alla är vi nybörjare i början och oroar oss för om vi gör fel. Eller? Det anser jag är ett friskhetstecken - att man frågar och hör med andra föräldrar; hur var era barn, hur gjorde ni? Följt av: åh vad skönt, jag är inte ensam!
Är det så konstigt att folk undrar ? Är det okej att hota med ingen Bolibompa om han inte äter upp sin mat? Är det okej att säga att vi inte går till lekparken om man inte håller sig på trottoarkanten?
Vad är okej, och inte okej? Förstår inte alls vad som är så konstigt i att ha funderingar kring detta... Speciellt som förstagångsförälder..
Jag tycker dessutom det är nyttigt att bli ifrågasatt av mitt barn, så att jag kontinueligt får tänka igenom varför det är viktigt att ha vissa saker på ett visst sätt, och hurvida det ens är det.
