Augustibebis 2012

Åh fy! Livet är inte rättvist när så små människor dör

Håller med Ellenbmt! Vi bytte till sittdelen när vår dåtter var tre månader just för att sittdelen gick att fälla i flera olika steg. Hon ville inte alls ligga helt ner längre då och även om hon låg i sittdelen så såg hon bättre. Vi har även kört den mycket på landet, både på grusväg och stigar

Jag ingår i en gravidstudie som bara genomförs på bb stockholm och danderyd bb så vi är garanterade plats där. Bb stockholm är första valet och vi är superglada för där var vi sist och allt var fantastiskt bra.

Min navel har redan ploppat ut . Har hålnavel annars nu är det tvärt om.

Hej alla,

Jag har legat lite lågt i en månad nu. Har inte haft det så skoj. Vi gjorde ju KUB för fyra veckor sedan och fick inte alls det resultat som vi ville. Risken var 1:40 för DS och vi fick nog en chock. Bestämde där och då att vi skulle gå vidare med fostervattenprov. Jag har alltid sagt att huvudanledningen till att jag gör KUB är för att om något inte är som det ska så vill jag veta det så tidigt som möjligt, och då kändes det som att fvp var enda vägen för att verkligen få veta. Det blev tre långa veckors väntan på provet, mycket tankar, funderingar och känslor. Allt sattes på paus kändes det som.

Vilket fall var vi där förra veckan och igår kom brevet hem Har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Allt såg bra ut och dessutom kunde vi logga in på hemsidan och se att det är en liten pojke vi väntar. Så otroligt roligt och mysigt. Vi firade ordentligt hemma sen med gott att dricka och äta.

Jag var väldigt nervös inför fvp men det gick jättebra. Själva ingreppet kändes inte alls och jag kände inte något alls efteråt heller. Jag varken blödde eller läckte fostervatten så det kändes skönt. Vilade i två dagar sen var allt som vanligt igen.

Nu ska jag verkligen njuta av resten av den här graviditeten. Jag är överlycklig just nu allt såg så bra ut som det kunde. Sen är det ju mycket annat som kan gå fel ändå, men det tänker jag inte oroa mig för innan jag behöver.

Nu återstår bara ett problem, att komma på pojknamn. Vi var så säkra på att det skulle vara en tjej så vi har knappt ens funderat på pojknamn men det är ett väldigt litet problem....

Tack alla! Jag är verkligen en ny människa igen idag. Berättade på jobbet i morse och idag har jag en tajt klänning för nu har magen börjat titta ut. Känns så kul att kunna glädjas igen. Man märker verkligen va känsligt det är och hur sårbar man är när man får något som inte går precis som man tänkt sig.

Tänker på er som inte haft bra rul idag. Vet lite hur det känns efter vårt dåliga kub besked. Det är fruktansvärt. Man går dit för att se sin lilla skatt och så blir det onte som man tänkt sig.

Grattis till er andra. Alltid skönt att läsa!

Jag var nog också på öppnaförskolan säkert 2-3 ggr i veckan. Det var skönt att komma ut, få träffa andra och fika lite tillsammans.

Jag gjorde en tokvurpa förra veckan, skulle springa och hämta en grej ute och fick in fötterna i ett snöre på marken. Föll verkligen i full fart ner i backen. Jag tror att händer och knän (med tanke på hur dom såg ut) tog den värsta smällen, men jag har ändå känt oro för bebisen. Jag har inte haft ont i magen eller nått sånt, vad tror ni, skulle ni varit oroliga eller tror ni det har gått bra? Jag försöker tänkta att den än så länge är så liten så att det finns gott om plats i min att försvinna in i även om jag ramlar på magen.

:) Ja då tänker jag som du Kampis. Nej det gjorde ju inte ont alls, och knän och händer borde ha bromsat en del.