Augustibebis 2012

Det goda livet: jag hade ingen kräkbebis, men 2 bodys om dagen låter mycket :)

Jag blandar kulörer ganska hej vilt. Bara de är tvättade några gånger så färgar de inte av sig. Men vitt med vitt och svart med blått, grönt och grått. Då fylls maskinen ganska snabbt ändå tycker jag.

Två bodys om dagen har jag nog kört i snitt med alla mina ungar. Byter tex. om de kräkts ner sig, det läckt mycket mjölk utanför vid amningen  ... eller att man i samband med blöjbyte märker att det blivit fuktigt runt benen av kissblöjjan (lite vanligare vid tygblöjeanvändning skulle jag säga). 

Sen tillkommer ju allt man spiller eller kommer åt dem med själv när man bär runt dem i selen och förbereder mat eller planterar. Men jag är nästa mindre kinkig för om det kommer tex jordfläckar på strumporna eller något sådant. Det tror jag inte stör dem egentligen. Men det där blöta fuktiga som blir längst med halslinningen när de klunkat ur sig mjölk som rinner för snabbt...det tycker jag verkar hemskt oskönt att ligga med.

Ok, haha! Har nog haft tur med tuttar som inte sprutar mjölk och kört med vanliga blöjor. Kanske därför :)

Jag är bara så ledsen, nästan lite deppig men ändå inte..... det är allt och ingenting.... tankar.... lycka.... allt är så omvälvande...

Satt i bilen påväg till jobbet i måndags och kände världens lycka! Jag ska bli mamma och bebisen i magen gjorde kullerbyttor. Tårarna började spruta, vilket resulterade i att sminket åkte in i ögat, det började svida. Jag försökte att torka mig i ögonen medan jag körde (tokiga jag skulle nog ha stannat i vägrenen men fortsatte ändå att köra). Lyckan som jag känt var som bortblåst...  Men visst är jag totalt överlycklig, känslan går inte att beskriva.

Har märkt att jag är lite lätt förvirrad, blandar ihop saker och ting, kom inte ens ihåg min sambos födelsedag... var det 1 eller 2 augusti... och givetvis svarade jag fel och sambon skakade på huvudet och undrade om allt verkligen stod rätt till... Svaret till honom var: Jag är gravid, och kan i alla lägen skylla på det... hehe...

Kram till er alla    
    

   

Ett tips för er som bor i/nära Göteborg. Söndagen den 29/4 kör sportlife igång en gravidyogakurs. Jag har precis gått den och hon som håller den är superbra och dessutom doula så hon har massa bra tips om förlossning och liknande. Det är 6 gånger (ca 1,5 timme varje gång) och går på söndagarna. Jag funderar på att gå igen faktiskt, skönt med träning som bara är anpassad till gravida (kör ju annars vanliga pass som instruktör fortfarande..) Tror att priset låg på 650kr om man är medlem i sportlife och 850kr om man inte är medlem. Ett tips som sagt!

Min bebbe älskar när jag yogar. Eller h*n blir lugn och sparkar inte så hysteriskt som vanligt....

Fick ett presentkort på massage när jag fyllde år, men jag vet inte om jag ska vänta med det. Mailade lite med massören och hon verkade inte helt säker på hur jag kunde ligga, eller hur hon skulle stötta upp mig ( =magen alltså). Känns lite olustigt att hon inte visste så jag vet inte hur jag ska göra.. Vad skulle ni gjort?

Undrar om det är någon mer som på nåt vis känner sig distanserad till sin graviditet?

Jag har varit så avis på allas magar innan jag blev gravid. Avis när kompisarna pratat om sina gravidkrämpor och sådär. Längtat tills det är min tur!
Men nu när jag är här känns det så naturligt eller vad man ska säga. Det var häftigt de första sparkarna men sen är det liksom som det är. Känns som jag liksom inte kan ge mig hän eller njuta så som jag trodde.
Jag tror det till stor del beror på att jag har så ofantligt mycket i skolan nu och speciellt den kurs jag har nu där föreläsaren är fruktansvärd (han har jag ju redan berättat om). Man släpper det liksom inte när man kommer hem utan detta "jagar" mig till och med när jag sover. Drömmer om skolan då. Jag har sån hög ansvarskänsla som jag har svårt att stänga av och har ganska svårt för att ta motgångar, oroar mig lätt. Jag hinner liksom inte sitta och bara analysera ifall bebisen där inne hickar eller slår volter och jag hinner inte sitta och titta på bebisprylar på nätet dagarna i ända som jag gärna vill. Jag är rädd att jag inte kommer känna den där fantastiska känslan förrän jag har bebisen i mina armar, men jag vill ju kunna njuta fullt ut redan nu. Det ska ju vara fantastiskt att vara gravid men det känns som jag står vid sidan om lite grann. Det ÄR härligt men jag känner inte det där lyckoruset.
Nån mer eller är jag helt knäpp?

Ska kanske tillägga att jag känt den här vid-sidan-om-känslan flera gånger i mitt liv. Till exempel var jag nästan apatisk till att mina föräldrar skilde sig (jag var 19 då) fastän det var himla oväntat. Inte förrän senare började jag "känna" allt det där som skilsmässobarn "ska" känna. Mitt i det så var det så naturligt på nåt vis. Kändes bara "jaha".

Oj va djupt det blev... 

Sommaren och aprilla- jag känner som er. Allt är upp och ned! Jag förväntade mig en graviditet som min första, med lyckorus och glädjetårar och dela stunder med sambon och deep love moments osv, känner mig snuvad på konfekten. Här renoveras det och byggs, leks med dockor och lagas mat. Jag hinner kanske vara gravid tio min om dagen, i duschen. Ensam.

Känner att jag inte ens orkar skriva av mig allt för det är för mkt! Men jag är så lycklig, men så ensam och..., låst.

Frufoxy: ja lite klokare blev jag väl :) haha! Är nämligen rh-negativ det är därför jag frågar. Med sonen gjordes inget sånt utan de tog hans blodgrupp i navelsträngsblodet när han kom ut. Eller ja, de skulle gjort det men "glömde" detta så de fick ta blodprov på bb istället :/ stolpskott till BM...
Har inte hört om att man kan kolla barnets blodgrupp på det viset, men ska ta upp det med BM imorgon när jag är hos henne.
Vill inte vara med om en upprepning från sist :(

Sommaren-
jag tror att inte du kopplar av på samma sätt när du har så mkt i skolan och pga den där läraren. De blir för mkt för dig. Jag tror att när väl skolan har slutat och du kan koppla av så kommer du njuta av din lilla ärta i magen. När du känner att det e riktigt jobbigt i skolan så tänk på lilltjejen :) stor kram till dig