Augustibebis 2012

Jo det är det ju på massor av sätt när det gäller bidrag och barnomsorg och ekonomiska förutsättningar. 

Men det håller nästan på att slå över åt andra hållet här. Dagis har blivit nporm och alla samhällfunktioner ochd et sociala livet kretsar mycket kring det. Parklekar och sådant som är inriktat mot hemmabarn har lagts ner i stor utsträckning.

Då jag jobbat inom förskola ser jag många nackdelar  med det. Förskolan är extemt överutnyttjad samtidigt som reusrserna minskat jättemycket. När förskola bli norm verkar det som att någon slags spärr släpper hos somliga föräldrar...att man verkar tro att barnen har det bättre där än hemma. Vi har många barn ¨på fsk. som går extremt långa dagar i tidig ålder trots att föräldrarna har goda förutsättningar att välja annorlunda. Vi har också på mindre än två år på en enda avdelning haft fem fall med kraftigt fuskande med tiderna (dvs det har visat sig att föräldrarna inte alls jobbat många de tider barnen är där). Det kunde man kanske förstå om kvaliten vore hög men den är tvärtom ganska usel för de minsta pga alla nedskärningar.

Att förskola är nästan avgiftsfritt är ju bra på jättemånga sätt men det gör också att många inte överväger alternativet att stanna hemma lite längre eftersom det blir så ekonomiskt ofördelaktigt. Men samtidigt kostar varje barnomsorgsplats så mycket att dra runt att samhället går back på många av de föräldrar som jobbar. Och de som är arbetslösa kostar också en hel plats per barn (flera hundratusen per år) trots att de inte genererar skatteintäkter alls. Samtidigt blir det inte ett vettigt alternativ att neka arbetslösas barn förskoleplats när förskolan är något som "alla" går på. Så det svenska systemet har sina nackdelar det med skulle jag vilja påstå.

Jag håller med dig Det Goda Livet. Trots att det blir rätt ojämnlikt i dessa "omoderna" länder tror jag att det många gånger ändå är bra för barnen. Och framförallt har ofta föräldrarna genom skattesystem och annat åtminstone en ekonomisk möjlighet att välja. Eller helt enkelt som du beskriver att det ännu inte blivit "norm" att ha sitt barn på dagis 100%.
 

Nu har jag köpt en ny burk mitt val. Tycker de smakar minst och trillar ner bäst. Min bm har inte nämnt nåt om järntillskott alls men träffade ju henne senast i v 10... Då sa hon att jag hade jättefint tjockt blod. Ska träffa henne på måndag så får väl kolla järnet då.

Jag kommer förmodligen ta ut fp ett tag innan bf. Har sommarlov från 1 juni och tror knappast nån vill ge en höggravid sommarjobb. Tänkte leva lite på sparade pengar först. Sen ska jag vara hemma rätt så exakt ett år och om vi har råd så tar mannen ut några månader när jag börjar skolan igen.
Är det för tidigt att sätta en 14 månaders bebis i förskolan? Känns tidigt men vet inte hur länge vi har råd att han ska va pappaledig å jag plugga.

Äter inga vitaminer alls. Fick en burk med b-vitamin & folsyra av min syster direkt jag plussade som jag tog någon vecka. Jag vet inte men jag tycker överlag det är mer "hysteri" över alla tillskott man ska ta på internet, typ här på  FL.

Varken när jag ringde för inskrivning och frågade den barnmorskan om jag behövde ta tillskott eller när jag pratat med min BM har det verkat som att det är något måste, utan mer att "ja det kan du väl ta om du vill" men ingenting de sagt någonting om utan att jag frågat.

Hemofer med folsyra körde jag ändå med ett tag (men folsyran är väl ingen vits egentligen efter vecka 12 och ska väl helst ha tagits ett par månader innan graviditeten för att ha effekt). Har hemofer hemma men tar bara nån gång i veckan när jag kommer på det. Hade bra järndepåer och äter allsidigt och så länge värdena är bra känns det som att det räcker.

Min BM frågar som sagt varje gång jag är där, om jag äter tillskott. Folsyra slutade jag iaf oxå med i v 12. Och tar som sagt Blutsaft istället för Niferex, och det var BM nöjd med. Mitt järnvärde var ju nästan lika bra som vid inskrivningen så jag tänker fortsätta så länge det känns bra. Nu har jag ju iofs fått noja på fruktsallad så jag får nog i mig det jag behöver via maten, men jag tror inte att det skadar och jag kommer iaf inte ihåg att ta varje dag :P men visst är det allmän hysteri här inne, om vad man bör äta eller inte och hur man bör uppföra sig i största allmänhet när man är gravid. Man får nog ta allt med en nypa salt och anamma det som känns bra och bekvämt för en själv. Så länge bebisarna mår bra tror jag knappast att nån har rätt att lägga sig i vad vi väljer.

Man kan börja på "creche" (förskola) från 3 månaders ålder. Vi hade ett creche för riktigt små barn nära jobbet och där kunde man, när man gick förbi, se rader med bäbisar som låg och ålade sig på mattor. Sedan finns det ett system med dagmammor samt au-pairs och nannys (eller att ens egen mamma/svärmor ser efter barnet).

Allt beroende på vilken "klass" man tillhör. (Och antagligen vart man bor i landet.)Herregud... :(Det jag menade med "omodernt" var mest att maken bara får elva ynkliga dagar ledigt för att vara hemma med sin son. (Sedan får man 0 dagar pappaledigt i Irland, hah, vilken är än värre.) Sedan själva "hemmabarn eller inte" frågan blir, i alla fall här, en klassfråga tycker jag.

Vi väljer till exempel att jag ska stanna hemma utan lön -- vilket betyder att vi endast kommer att ha 48% av den inkomst vi är vana vid. Det funkar ju verkligen inte för alla. (Och knappt för oss, men jag vägrar lämna bort mitt barn vid tre månaders ålder.)

Men jag förstår hur du menar för det svenska systemet.

Vår dotter var 1 år i och 5 månader när hon började på dagis och det tyckte jag jätte bra hon lärde sig då mycket. Sen är vi alla olika och barnen med. Men sen går hon inte så ofta på dagis 0-3 dagar i veckan, då sambon jobbar som han jobbar och jag jobbar inte alltid mån-fre. Då vi båda jobbar som väktare så jobbar vi längre dagar och sen tar sambon föräldrar och hämtar och lämnar mycket så inte hon behöver gå så länga dagar.

Jag vet att jag ligger hundra teg i förväg hela tiden...men nu när jag avverkat de mesta bebisprylinköpen har jag snöat in på att börja planera min egen garderob efter förlossningen.

Mammakläder är så sjukt tråkigt att lägga pengar på då de används så kort tid. Jag har köpt en del men det mesta begagnat. Amningskläder har jag däremot börjat titta och fundera på ungefär vad jag vill ha (och även köpt ett åar plagg på rea). Är ingen jeans-och-topp tjej utan gillar tunikor och klänningar mycket, och då funkar det ju inte att bara hala upp dem över magen när man är ute.

Sen sitter jag och kollar på vilka plagg ur min vanliga garderob som kommer funka (omlottskörning funkar ju oftast tex.) och vad jag skulle vilja/behöva köpa i höst för att matcha. 

Min hjärna är minst ett halvår framme i tiden hänns det som. Skulle behöva teleportera mig några månader fram för att komma ikapp.   

Ja då ska man in till förlossningen för att kolla upp lilla kickan ♥ Mammas oro lägger sig inte riktigt ♥ Så för att lugna mina nerver är det lika bra ♥

Lycka till!! Hoppas allt ser bra ut!