Augustibebis 2012

Taack det sitter mycket på rumpan och låren tyvärr, och armarna har lagt på sig lite häng med hahaah men det är en kort tid men sen ska jag ta itu med det

The Maraja: Usch så hemskt, läste om det. Beklagar verkligen! Kram

Grizabella: men vad skoj att vinna en vagga, speciellt eftersom den känns för dyr att köpa själva. Lyxigt, grattis!

Sommaren: Ja, denna tråd är med i mina drömmar flera nätter :) Ha en toppenresa i NY!

NiniMe: Känner så igen mig i det du skriver, jag har ju också gått upp mycket och längtar såå att kunna träna ordentligt och få tillbaka min kropp.

Ja innan har jag alltid varit mullig men när jag fick tvåan så gav jag mig fan på att jag ville kunna visa upp mina ben utan att skämmas, gå på stranden och känna mig stolt över min kropp osv.. Så jag lyckades jädrans bra, gick ner allt och lite till och jag var faktiskt skitsnygg om man får säga så om sig själv hahaha, ja jag var stolt, äntligen... Men jag är glad att jag vet att jag klarar av det...

Det konstiga med denna grav är att jag äter inte alls lika mycket skit som jag gjorde med pojkarna, pizza o glass.. Men ändå ligger viktuppgången på samma

Bmbesök avklarat!

Vecka 26+5
Hb 110
Blodsocker 5,4
Blodtryck 120/72
Hjärtljud 142
SFmått 25cm

Har inte foglossning och vet inget alls om hur man tränar bäst med det problemet, men kanske du (eller någon annan) skulle kunna hitta något intressant här: www.momsintofitness.com/

Jag fick hennes bok i helgen och har prövat en av hennes gratis-videor. (Det finns fyra totalt som är gratis, samt en hel del artiklar och guider.) Hon har ett sånt där obehagligt brett amerikanskt leende, men annars tycker jag att det är helt okej och jag ser fram emot att, förhoppningsvis, kunna träna lite lätt under resten av graviditeten.

Vet hur du känner dig ang. vikten!!!! Just nu står vägen på + 17 trotts att jag inte äter en massa skit som förra gången och försöker röra mig i vardagen så mycket jag orkar och kan pga. ischiasnerven. Igår skulle jag prova lite sommarkläder som var för stora förra sommaren och fick inte på mig de över lår och rumpa där ALLT satt sig! Vägrar nästan gå ut för jag känner mig som ett hus och det är 12 veckor kvar, vågar inte tänka på hur det ska sluta :0(. Har iof hör om mammor som gått upp lika mycket varje graviditet fast har haft helt olika kostvanor samt träning på olika nivåer så det kanske ligger i kroppens minne hur mycket man vägt som mest och den strävar för att uppnå detta igen (har för mig att jag läst det någonstans).

Maraja: Beklagar. Tänk så orättvist livet kan vara :(

Grizabella: Grattis! Hade också gärna haft en vagga, men känns onödigt att lägga pengar på så toppen att vinna! :)

Jag är precis hemkommen från akuten. Har haft en mindre skojig natt med sammandragningar var 3-5 minut. Fick konstaterat att det inte är helt normalt men de hittar ingen orsak till det. Tappen var i alla fall opåverkad så det kändes skönt. Läkarens "gissning" var att det är stressrelaterat. Så inget jobb idag och bestämde mig för att stanna hemma även imorgon. Jobbigt när magen spänns för minsta lilla ansträngning.

Ska försöka sova lite nu och hoppas på att det lugnar sig.

Här har förresten också allt satt sig på lår och rumpa. Inte så kul när man inser att t o m mammabyxorna börjar sitta som korvskinn :/.

Jag tror att jag är född till att drabbas av otur, och då främst när det gäller jobb. Eller så är det så att jag är en rättshaverist som tycker att saker och ting ska vara på ett speciellt sätt. Varför finns det översittare? Varför finns det människor som inte gör sitt yttersta? Varför finns det människor som inte bryr sig vad t ex chefen säger och varför finns det chefer som är rädda för konflikter.

Jag har iaf en chef som pratar illa om oss alla, för oss alla... fast enskilt. Flera gånger när jag nu suttit i samtal har hon talat om vad som är rätt/fel, vad kollegorna har gjort/inte gjort.... men hon ställer inte dessa mot väggen!?

Skulle helst vilja hamna på ett ställe där alla tänker som jag, där alla faktiskt går till jobbet för att göra sitt jobb, inte sitter ner och förväntar sig att alla andra ska göra det åt dem.

Min närmaste kollega är en riktig skit. Jag har konfronterat henne vid ett tillfälle och då frästes det ordentligt vill jag säga.

Är så glad att jag bara är anställd fram till midsommar. Chefen har sagt: När du kommer tillbaka efter föräldrarledigheten så...... SÅ vaddå???, tänker jag... inte en chans. Men hur i hela fridens namn hittar man ett jobb där alla tänker som jag, där alla gör sitt yttersta, där alla hjälps åt, där alla ser varandra som likvärdiga. Inte som "outbildad", "oerfaren" "för ung" etc....

F**********N!!!!

Gizabella: grattis!! Var det du som vann vi föräldrars tävling?!

Tack för allas omtanke!