Augustibebis 2012

Kramar till alla med krämpor här idag!

Själv är jag skapligt nöjd. Dels fick jag nästan 5h sammanhängande nattsömn och dessutom har sambon varit ledig igår och idag så jag inte varit ensam om allt. Känner mig glad och nöjd, mer än på länge!!! Ska snart ut på landet och klippa gräs, städa bil och grilla korv hos svärföräldrarna ( som är på semester). Skönt att göra ngt när energin väl finns!

Utöver det så spökar lillan runt massor och jag misstänker foglossning. Inte lätt att särskilja alla symptom tror inte att hon lagt dig tillrätta än IOM att jag tyckte mig känna kroppskonturerna imorse. V 33+5 idag ...

Usch nu är jag NERVÖS.. Jag fick precis en hård fotboll rätt på magen, den flög i 190... Jag blev nog mest rädd när det hände och börja storgråta..... Någon som vet vad man ska göra och vad man ska känna efter när sådant händer?

Hon rör sig därinne och jag tror inte lillan känt av det ngt nämnvärt eftersom det kom mot hennes rumpa/fötter...

Så jobbigt Ninime! Antagligen är allt väl på insidan och du fick ta värsta smällen, men det kan ju vara säkrast att ringa fl och resonera med ngn där. I övrigt gissar jag att det är samma varningstecken som alltid... blödningar, smärta, sammandragningar, värkar, vattnet... etc.

Hoppas du/ni känner er bättre snart! 

Anneh- jo det var dit dom tyckte jag skulle eftersom det är helg och vi bor i en pytteliten håla där allt annat är stängt.

Eftersom läkaren inte ens tog i mig vet jag inte om det är muskel eller led katten? Provade med varmt igårkväll och det gjorde tokigt ont....

Fick ringa mamma nyss, vet inte om jag är påväg att brista totalt eller om det bara är rn jobbig vecka... Vilade på soffan med dottern som var helt slut, när jag skulle väcka henne grinade hon hysteriskt i 53 minuter exakt. Skrek och hostade och grät av ingen so
Hellst anledning mer än att jag sa att hon inte fick sova mer eftersom hon då är vaken i natt. Slutade med att jag ringde min torra tjuriga morsa och grinade efter hjälp. Varpå hon suckar otrevligt och åkte hit. Sa åt mig att ta mig samman och att "ja, jag förstår inte hur fan di ska klara av en till?! Så jäkla dumt av er" asså tack mamma för att du är barnvakt åt mig en timma så jag går samla tankarna men va fan lixom?! Först flera månader av hån mot min vikt (hon är själv överviktig och jag har kämpat med ätstörningar och undervikt sedan 13års ålder) sen komma med påhopp?! Hon vet ju om att min rygg är paj, min sambo jobbar två heltider och vi är nyinflyttade utan direkt gemenskap, jag är höggravid, jag har fittbråck, jag har foglissning. Allt detta vet hon, men ändå kan hon inte för sitt liv förstå hur jag ska orka med ett barn till? DÅ BARNET KOMMER ÄR JAG JU MIGSJÄLV IGEN!!! Arjhg! Sorry för ot igen men jag tror jag spyr på mitt liv snart!

Ellenbmt: usch och fy! Skickar en bamse styrkekram! Önskar att vi alla bodde närmare varann så vi kunde hjälpa till när det är tufft! Kram!

Ellenbmt: jättestor bamsekram till dig!! Vad tråkigt att inte ha stöd av sin egen mamma, kan inte föreställa mig det riktigt. Kan inte riktigt sätta mig in i din situation för jag har ju inte barn sen innan och har väl handen på hjärtat en ganska skonsam graviditet, men det där med att vilja spy på livet har jag väl upplevt ett antal gånger. Tänk om du bara kunde ha en trevlig morsa som kom direkt, gav dig en kram och sa åt dig att vila så länge du vill så sköter hon resten?! Hårda ord tycker jag...
Du får iaf kräka av dig här!! Förstår att det måste va asjobbigt med allt!
Jag hade ett litet breakdown igår kväll. Hade så ont mellan benen, varm och kunde inte andas. Blev så trött på hela graviditeten där och då. För alla besvär man får och som de närmsta inte verkar fatta. Fick öppna fönstret på vid gavel, andas frisk luft och återhämta mig en stund. Om jag blir sådär knäckt ibland med mina småpotatisbekymmer så all cred till dig med foglossning, griniga barn och alltid jobbande sambo!

Tack sommaren. Och ni andra med. Jag tror du fattat läget ändå... Mina päron har aldrig varit mkt för varken prat eller fysisk kontakt, därav har jag en rätt klurig uppväxt och mkt dålig kontakt med föräldrarna även om vi träffas ofta sedan vi flyttade hit. Mamma är klurig som alltid reagerar så jävla konstigt?

Nu är jag hos dem och ska få grillat, känns lite bättre men jag har alltid den där gnagande känslan av att vilja prata ut, men det går inte (har provat många gånger )

Tack för allt stöd. Hjälper mkt att bara få klaga!