Augustibebis 2012
Min BM har inte vägt mig en enda gång, och jag har ingen våg hemma, så jag brukar passa på när jag är hos min pappa eller bästa vännen. Nu känns det inte lika viktigt som i början på graviditeten tycker jag, var nog iaf två veckor sen jag ställde mig på vågen, o då visade den +8kg sen nyår (plussade den 18/12 och hade inskrivning 12/1 men vägde mig bara på nyår, så det är den vikten jag går efter. Men jag ser ixå fram emot den där back-to-sexy-tråden! Och att träna igen!! Åh vad det ska bli skönt!!! Har varken haft ork/lust eller tid under hela graviditeten känner jag. Har prioriterat att vila och hålla stressnivåerna nere istället, mycket som förändrats sen plusset.
Ang fixering så är inte min det än (tror jag inte iaf) men senast hos BM (3veckor sen) så låg han iaf rätt, med huvudet nedåt o rumpan upp, men det är väldigt mkt aktivitet på honom jämt, så jag undrar om han inte kommer snurra runt igen. Ska till BM på torsdag igen och det ska bli spännande att få reda på det :D
NiniMe - hur känns det nu då? Fått några värkar, har mer vatten/slempropp gått?? Har fått för mig att du kommer föda först av oss som är kvar nu, följer dig med spänning! :D
Ikväll har jag haft ensamtid här hemma då frun varit hos en kompis, hade planerat att läsa ikapp lite om förlossningen och livet första tiden med bebisen, men istället har jag fastnat här vid datorn. Men men, förhoppningsvis har jag iaf några veckor till på mig. Såg idag att det bara är 10 dagar kvar tills jag går på semester i fem veckor och i den sista veckan ska ju bebis komma. Hittills har jag haft nedräkning och känt att "åh vad skönt med semester, vad skönt att det är så kort tid kvar", men idag kände jag nästan att "shit, jag kommer ju snart vara mamma, han kan ju verkligen komma när som helst. SÅ jag går oxå runt med oro och tänker att tänk om han kommer ut o är sjuk, trots fint RUL, tänk om nåt händer mig, tänk om, tänk om... Tror iofs att det hör till, att tänka sig värsta scenariot liksom, så att man sen kan slappna av när underverket lagts på magen <3 men ändå, klart man är orolig! O hur ska man klara det?? Hur är man en bra mamma liksom, så himla mkt att tänka på.