Augustibebis 2012

Hehe, jaa jag som var avis på dig för att du ska få igångsättning, nu kanske vi föder samtidigt! :P Här händer heller inget mer, har lite förvärkar men inget som går att klocka, så vi får väl se under eftermiddagen/kvällen om det händer nåt mer *håller tummarna för oss båda*
Tycker du gör helt rätt som stannar i sängen o vilar, vi kommer ju behöva all ork till förossningen ju!  

Aha, då hoppas jag att det händer nåt innan dess!! SÅ du oxå får träffa din lilla kille, visst var det Elvis han skulle heta? :D Fint! :) 
Nej jag frågade imorse på bb om de inte ville göra nån gynundersökning, men de sa att det inte säger så mkt, att man liksom kan gå 5-6 cm öppen väldigt länge, eller så är man inte öppen alls och det går ändå fort. SÅ jag håller tummarna för oss båda nu! :D 

Ja det är verkligen spännande, hoppas din bebis oxå bestämmer sig för att komma ut snart! :) Duktig du är som orkar sysselsätta dig så mkt,  här har det varit alldeles för varmt, jag har nästan smält bort de senaste veckorna.Haha, usch vad jobbigt det lät! O synd på byxorna! Jag har bara förvärkar, det känns inte som att det blir vare sig starkare eller tätare, men jag håller förtfarande tummarna för att det kommer igång under natten! :D förstår att du oxå vill ha din lill* hos dig, men SNART är du ju oxå där :DHoppas du oå kommer igång snart! :DGrattis till lillkillen!! :DTack så mycket! :D Hoppas din bebis oxå bestämmer sig för att komma ut snart! 



 

Harry är ju jättegulligt! :D Vi väntar oxå på att han ska komma ut innan vi bestämmer oss helt, men har egentligen haft namnen klara sen i våras :P Håller det däremot lite hemligt tills dess :)
Btw,  vi har köpt samma babyskydd :) vi beställde det online o trodde det skulle vara lite ljusare, men visst är det snyggt iaf! :D

Nä det händer ingenting här, får sammandragningar som strålar lite ner mot bäckenet, men ingen riktig smärta! Man hoppas ju att det händer nåt iaf. Har vaknat några gånger i natt av att det gjort lite ont, men inget som kommer regelbundet. Vill att klockan ska vara 14 nu så de sätter igång, eller att de ringer in mig innan. Är ju så tråkigt att bara vänta när inget verkar hända :P

Hej allihop! 
Har haft fullt upp med lilla Elliot här hemma, men har tänkt massor på er och tänkt logga in o dela med mig av min förlossningsberättelse. Jag har precis landat känns det som, det var väldigt jobbigt att få akutsnitt, bli sövd och missa hela grejen - men nu känns det lite bättre. Ska verkligen försöka sätta mig nån dag och skriva ner hela grejen! :D
Idag har Elliot blivit 15 dagar gammal och har sovit bor mesta delen av dagen - haha, lär få vara vaken med honom heeeela natten nu - men vad gör man inte för de små liven! :P  
Har även fått reda på att min bästa kompis (som har en 13 månaders) är gravid igen! Ska bli såå spännande :D och min lillasyster som har en 7 månaders ska oxå ha en liten till :D plus den redan beräknade kusinen :D mysigt med massa nya bebisar i familjen! :D

Mammsen, såg att även du hittat tillbaka, jag var lite orolig för dig ett tag då du bara försvann :/ Grattis till en lika lyckad förlossning! Är sååååååååå avis på dig!!  

Usch vad hemskt med hejåhå - vad var det som hände? Kommer inte ihåg mer än att det var nåt med honom? Skickar iaf massa kärlek o sympati till dem!

Grattis till de sista bebisarna!! :D Tänk att vi följts åt så länge, håller med er andra om att man blir nostaligisk ;D
 

Ja det gör verkligen ont i hjärtat när man tänker på dem det gått snett för. Kommer fortfarande inte ihåg vad det var med hejåhå, nån som vet varför det blev som det blev?

Godisbit - dramatiskt värre, vad skönt att allt gick bra till slut och grattis till lilla Sofia! :D du fick nog mina värkar där med droppet, jag väntade mig att det skulle bli som för dig när de satte det, men mina kom ju aldrig igång ordentligt!

Här kommer min förlossningsberättelse!

Söndag 26/8 kl 5.15 -
Vaknar av att vattnet går, inget plask, men det sipprar ordentligt.
Ringer förlossningen som vill att vi avvaktar en timme och ser om det kommer mer eller ändrar färg.
En timme senare har det kommit mycket mer och vi åker in för en kontroll. De konstaterar att vattnet
verkligen gått, och kopplar upp mig på ctg. På en halvtimme får jag bara en ynka svag värk så de
skickar hem mig igen med beskedet att inom 48 timmar kommer jag bli igångsatt om inget händer.

Senare på dagen ringer dem och säger att pga min medicin (äter innohop eftersom jag fick en propp i vecka 9) så vill de sätta igång mig redan på måndagen. Vi blir ordentligt nervösa men förväntansfulla!

Inga mer värkar kommer under dagen, men jag fortsätter droppa vatten.

Måndag 27/8 -
Ringer in på morgonen för att få en tid för igångsättning. De vill att vi avvaktar då det är
mycket som händer på avdelningen just då.
Kl 10 ringer de tillbaka och säger att vi är välkomna.
Kl 11 skrivs vi in. De sätter ctg som visar normalt (vad det nu innebär).
Kl 13 är jag öppen ca 1,5 cm o de sätter en ballong.
Kl 17 åker ballongen ut och jag är öppen 4 cm. Min livmoderhals är dock inte centrerad och jag har
fortfarande inga värkar. De sätter in värkstimulerande dropp.
Kl 19.30 De tar PK-test för att se om jag kan få epidural senare. Har glesa och korta värkar som
jag själv inte känner av. Droppet går på 80ml/h.
Kl 20 gör de en ny gyn undersökning som är extremt smärtsam pga min sneda livmoderhals.
Fortfarande bara 4 cm öppen. Droppet höjs.
Kl 21.40 börjar jag känna av värkarna och får lustgas.
Kl 23.20 ny gyn undersökning, fortfarande bara öppen 4 cm, droppet går på 200ml/h. Det beslutas att
jag ska få en paus på två timmar för att se om kroppen startar av sig själv.

Tisdag 28/8 -
Kl 02.20 sätts droppet på igen. Jag har nu starka värkar och andas med lustgasen mest hela tiden. De
höjer droppet varje halvtimme. Värkarna blir värre och värre och jag tänker att nu händer det
äntligen nåt!
Kl 08 gör de ny gyn unders, öppnad ca 5 cm. Nu har jag fått nog och vill ha epidural, den sätts en
halvtimme senare.
Kl 09 sätts en skalpelektrod pga dålig kontakt med ctg.
Kl 11 De gör en gyn undersökning som visar att jag fortfarande bara är jag öppen 5 cm och jag
säger att de snart får snitta mig om det inte börjar hända nåt mer. Vi kommer överrens om att höja
droppet var 20:e minut i två timmar för att se om det hjälper förloppet. Epiduralen gör att jag känner
ett tryck nedåt men inget gör ont längre.
Kl 12 tycker läkarna att bebisen börjar bli påverkad, hjärtljuden sviktar. Ett laktat tas (för att kolla
mjölksyran).
Kl 12.30 bestäms att jag ska snittas.

Efter det blev det panik. Vi hade diskutterat sniytt tidigare och då att det skulle ske inom två timmar
efter beslut. Nu stormar det in läkare i rummet och jag hör "vi har sju minuter på oss upp till operation nu"! Jag blir rädd och jag och min fru förstår inte riktigt vad som hände, varför blev det panik helt plötsligt?!
Väl i operationssalen försöker de sätta ny ryggbedövning på¨mig då de tycker det ska gå snabbare än att fylla på epiduralen. Personen som ska sticka mig misslyckas dock fem-sex gånger och det beslutas att jag ska sövas istället.
Min fru motas ut ur rummet och ingen ger henne nån information, hon tror att nu kommer både jag
och bebisen dö.
Kl 13.14 är jag snittad och de försöker få ut bebisen, han sitter dock fast och de får sätta sugklocka.
Kl 13.19 föds vår son,väldens vackraste Elliot. Han skriker på en gång och apgar blir 9-10-10 (perfekt!)! :D

Det blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Att det gjorde ont och var utdraget kunde jag stå ut med, men att det inte hände nåt, att jag inte öppnade mig, trots starka värkar, var otroligt psykiskt
utmattande.
Och att jag skulle bli sövd var heller inget jag räknat med. Jag var helt med på att få snitt, det gjorde mig inget, men första veckan efter förlossningen kände jag mig berövad på upplevelsen. Jag kände
mig stum, även om jag blev helt kär i vår lilla groda på en gång. Det var som att jag inte fött barn,
jag missade ju hela grejen och tyckte att jag svikit mig själv och Elliot. Nu är jag bara lycklig att han
finns här hos oss och inför kommande förlossningar ser allt bra ut, så det ska inte vara nåt bekymmer att föda vaginalt nästa gång.

Slutet gott allting gott, men så klart ska mitt barn födas med värsta möjliga dramatik! Lik mamma från start! :P

Tack Sommaren för uppdateringen om hejåhå! Usch så hemskt! 

Ja tydligen så var mjölksyrenivån för hög (5,6 om det säger er nåt). Men det sa de inte just då, allt bara hände jättefort efter det och vi var så oförberedda på hela situationen. 

Ja det var hemskt för henne, jag hann ju bara tänka "ska jag ha gått igenom allt detta, och så kommer bebisen vara död?" innan jag somnade. Så det tog ett tag innan vi kände oss okej med hela förloppet och med att han nu var hos oss. Vi var i chock första veckan, innan vi kunde börja bearbeta det. 
Ja nu är ju allt hur bra som helst och vi mår alla tre jättebra! Vi njuter av att allt gick bra och att vår lilla kille är så underbar! <3

Ja det var dramatiskt där ett tag, och min fru har nog fortfarande inte riktigt hämtat sig. Men som tur är gick ju allt bra. Gullig du är!